Det var lite det jag syftade på, fast jag var nog ganska otydlig.
Jag vet många människor som borde tagit sig både en och två funderare TILL innan de skaffade barn, så som de beter sig mot sina ungar.
Hörde två mammor på ett café nu i veckan som snackade om sina "djävulsungar" som absolut inte gick att få ordning på. Vems fel kan det vara tro? Den ena mamman verkade mer uppgiven än den andra, och pratade om att lämna ungen till nån psyokolog hennes väninna rekommenderat, för tydligen hade hennes "djävulsunge" blivit frommare där. Den andre hade kommit på egen metod som hon tyckte fungerade utmärkt - hon låste in ungen 1-2 timmar i badrummet (tills den slutat skrika).