Jag bestämde redan som 15åring att jag skulle ha två barn, först en pojke, sedan en flicka, vad dom skulle heta och att sonen skulle köra trimmad amazon och vad dottern skulle heta och att hon skulle sjunga i pingstkyrkans kör.
Sonen föddes, döptes, och har en trimmad duett A-traktor, en 142'a utan motor, en Pega 505 turbodiesel, ett gäng trimmade saab 99or och en trimmad golf vid 17 år fyllda.
Dottern gick det sämre med, jag fick inte igenom namnförslaget, hon sjunger gärna men mest sånt som inte platsar i en kyrokör och hon har ungefär samma motorintresse som sonen...
Dom är det bästa som har hänt mig, även om dom har orsakat mig sömnlösa nätter och gråa hår.
Många andra som (långt senare i livet) planerade att skaffa/inte skaffa barn har det stämt sämre för.
Några av dom som absolut inte skulle skaffa barn sitter där vid köksfläkten med en billig BIB och röker gula blend och har fem ungar i olika åldrar och med olika pappor.
Några av dom som ville ha stor familj sitter ensamma vid bardisken helg efter helg och letar desperat någon att dela en hyrfilm och en påse popcorn med.
Livet delar oss alla olika kort, även om vi vet hur vi vill spela dom så kanske inte tillfället ges, andra sitter med en kåk i bara tvåor och treor och är rätt nöjda ändå trots att dom hoppades på ess och kungar!