Mja, vad gäller stavningen känns det sekundärt i det här fallet. Jag är själv pedant i mångt och mycket och tillika noga med språket.
Men, när det kommer till whisky känns det egalt hur man stavar eftersom det rör sig om stavning beroende på geografisk härkomst, i stort sett.
Om man nu ska vara fin i kanten ska man kanske inte heller glömma att förutom på Irland och i US stavas det med -ey på slutet även i Kanada (det glömde du)
och som en slutkläm kan man säga att stavningen "whisky" i övriga länder varit den formella sedan 1755, mycket tack vare Samuel Johnson.
Att bråka om dylika detaljer känns emellertid som aningen analt koketteri, precis som om en jänkare och britt skulle dividera huruvida "grått" ska stavas grey eller gray, när de båda menar samma sak.
Däremot att förtydliga om man pratar om bourbon, single malt etc är självfallet en helt annan femma.
Vill poängtera
att jag är väl medveten om skillnaderna, men det är lite kul, för varje gång man hamnar i en whisky-diskussion, kommer detta på tal från någon som vill vara styv i Korchen.
Med detta sagt, vill jag samtidigt passa på att fråga expertisen här i tråden, hållundan m fl, om ni har något bra tips till en nybörjare på en käck single malt, gärna rökig, i prisklassen 300:- till 500:-?
Enligt tidigare har jag testat lite av varje och senast har dessa slunkit ner: Bowmore 12, Glenmorangie 10, Laphroaig 15, Glenfiddich 12. Dessa är ju tämligen olika i karaktären, men jag tycker om dem alla, även om Bowmoren känns lite för oljig i mitt tycke.
Har ni tips på en whisky som gärna förmedlar rök och torv, men helst inte är särskilt "oljig"?
Väntar med spänning på förslag till en ny bekantskap.