Tjohoo! SFRO-besiktning avklarad. Han var väldigt trevlig killen men på något sätt lite frånvarande till en början.
Nåja...
Det första vi gjorde var att lyfta upp hojen fram för att han skulle få kolla gaffeln. Då kände han något glapp som han tyckte var oroväckande. Menade på att "Den där gaffeln har nåt fel, verkar inte bra det här...". Blev bara paff och tyckte "Herregud, den är ju just upplockad ur kartongen och monterad i princip, sen är det alltid lite glapp i bussningarna i framgafflar, kan ju inte vara stumt...", då fick jag lite medhåll från han men sen säger han efter lite mer vickande och slitande i framändan "Ja, lagren behöver ju justeras, så om du kommer tillbaka till veckan och gör det..." - "???????????????" tyckte jag bara. "Ge mig en mejsel och klubba eller en polygrip så gör jag det nu." - "Jaha, jo, okej då.". Som att jag skulle fara hem för att knacka K-muttrarna något kvartsvarv mer fram eller tillbaka.
Efter det plockade vi av plasten och började kika på den ombyggda bakändan och svingen. Han frågade lite allmänt om vad som vad gjort, vilka material, metoder för tillverkning osv. och verkade rätt övertygad. Hade även med mig farsans jobbarkompis som gjort allt svetsjobb på svingen så det hela blev ännu mer övertygande.
När allt var kollat igenom och all ny data antecknad på papper så tog han sin lilla G-mätare och åkte iväg på en liten tur för att göra bromsprov. Precis då började det regna, och vi hade klätt oss för finvädersåkande då det var 25 grader varmt när vi åkte och inte ett moln i sikte.
Han kom tillbaka efter en stund och han tyckte allt var frid och fröjd. "Den var väldigt stabil och bromsarna hade grymt bra bett.". Tror jag det när han hade en H-D Roadking i garaget.
Sen gjorde vi några kråkor på lite papper, skakade hand och åkte iväg.
Till detta hör en lite kul grej dock. När kom in till Skellefteå så kom jag på "Fan också, jag glömde ju alla papper hemma!", men det gick bra ändå. Men nu ska jag skicka ner en kopia på regbeviset och ett papper med alla material och tillsatsmaterial som är använda.
På han lät det som att allt skulle kunna vara klart redan nästa vecka.
Nåja, på vägen hem så var det en massa trafik inne i Skellefteå. Under sommarhalvåret har varenda liten jävla by här uppe sin egen lilla festival och denna helg var det Skellefteås tur. Detta ledde till en massa stillastående eller väldigt sakta körning. Detta skulle visa sig vara fatalt för laddningen på mitt batteri då regulatorn alternativt statorn håller på att säga upp sig. Ungefär en mil norr om stan faller spänningen på batteriet under optimal nivå och den dör mitt på E4:an.
Som tur var så fanns det ca 1000m längre fram en avfart och strax bredvid en bondgård där jag såg en traktor åka omkring. Sagt och gjort, jag knuffade hojen dit medan farsgubben körde bakom mig med varningsblinkers på (trots detta kör ändå folk idiotiskt nära, det enda jag tänkte på dom där 1000 metrarna var "Nu dör jag.").
Väl framme vid gården så stötte vi på en kille som var några år äldre än mig. Frågade snabbt om dom hade nån batteriladdare till hands. Jo sa han och bad oss följa efter.
Om vi säger såhär - det var tur vi fick stopp där vi gjorde. På gården hade dom ett fullsmetat traktorgarage med allt och lite till, däribland batteriladdare av flera olika slag. Under tiden batteriet laddade så stod vi och surrade med karln som ägde gården efter att sonen hans stuckit iväg. Gubben kan ha varit bland dom trevligaste människor jag mött i mitt liv, och det var inte bara för att han räddade min eftermiddag. Vi pratade i bra över 1½ timma om allt mellan himmel och jord. Allt snack gjorde mig jäkligt törstig så jag var tvungen att fråga om ett glas vatten "Jomen visst, självklart ska du få det. Ska du ha en alvedon också?" - "En alvedon? Näää..." tyckte jag men han frågade bara "Säker? Du får en om du vill.", min kropp skrek och skallen sprängde så det blev ett "Ja, okej då." till slut.
Efter en stund till så började vi känna att nu har vi inkräktat nog på hans gästvänlighet (och gästvänlig var han) och bestämde oss för en provstart. Hoppade igång direkt och utan några som helst problem.
Skakade hand med han och tackade å ödmjukast för hjälpen. Nästa gång jag åker förbi Skellefteå så ska jag ta med mig en fet tårta och ge dom som tack för hjälpen. Fy fan vilken trevlig och hjälpsam människa!
Med informationen jag fick häromdan hos Hoppe när vi mätte laddningen på batteriet med lyset på så bestämde jag mig för att köra resten av vägen hem utan lyse (ca 6½ mil) - i mulet väder och varierande regn. Jag syntes med andra ord inget vidare, men om valet var att synas dåligt eller att stå och regna bort så blev det synas dåligt.
Trött, blöt och less som jag var så var det bara att gasa hela vägen hem och det var inga som helst problem. Den höll laddning ända hem och gick som en dröm. Glädjen tog över rätt mycket när vi närmade oss hem så då var jag tvungen att provgasa lite. Hojen går verkligen som ett tåg, skulle jag jämföra den i stabilitet med BMW K1300S:en som jag körde för några veckor sedan så är skillnaden obefintlig. Verkligen grymt stabil.
Har fortfarande inte gasat speciellt mycket över 7000 varv men man känner att det börjar skotta på utav bara den när man kryper över just 7000 varv. Kommer bli intressant att se vad den orkar dra till på 3:an. Blir nån sväng förbi Hedenbasen nån gång här framöver för lite tester.
Detta får avsluta min SFRO-besiktningsrapport. En väldigt bitter-sweet dag, men grymt skönt att ha gjort bort det, trots hålet i plånboken. Blir svårt att överleva i Finland om några veckor...
PS.
Hojen ser ut som att den gått Paris-Dakar rallyt fram och tillbaka efter resan. Sand + damm + regn = mums.
DS.