1-årsjubileum
Här sitter jag någorlunda obehindrat och skriver med, till situationen sett, otroligt små men från Kraschen för snart (om några timmar) exakt ett år sedan.
Idag har jag:
Nervskador i vristerna och vänsteraxeln, 0 procent rörlighet i hö armbåge. Svag som en 4-åring i höft/bäcken och stark som en 6-åring i benen. Känselbortfall på allehanda kroppsdelar, sämre rörlighet i höger knä plus lite skruvar som gör ont och sitter i vägen här och där...
Jag går hyfsat men varken fort eller långt. Än så länge känns springa/jogga knappast som nåt att hoppas på men jag kämpar på för att se om det går. Väntar på läkarbesök där jag får reda på om det blir fler operationer för min högerarm. Förhoppningsvis vill man försöka gå in en åttonde gång och prova om det går att få tillbaka nån rörlighet.
Tränar fortfarande varje dag med sjukgymnastik och har inte kommit igång med nåt jobb än.
____
Idag har jag tex inte:
Nervskador kvar som hindrar mig från att gå. Nervskador kvar som gör att jag måste ha blöja.
Två punkterade lungor. Ett bäcken i 4 delar. Brutna ben, armar och revben. Bruten höft och avslitet urinrör.
Tack för det
___
För en månad sedan ungefär bestämde jag mig för att sticka till Sydamerika några månader, ta ledigt från all jääääääääävla rehabilitering och leva ut ett mål från i somras. Åkte ner själv till Rio och hade en grym vecka. Skulle sedan med ett plan till Lima men tack vare dålig blodcirkulation/ingen känsel/nervskada i vristen/ohärdad hud från ett halvår i sängen så hade jag ingen hud kvar under vänsterfoten när jag kom hem en kväll från favelan i Rio.
Försökte några dagar men fick sen infektion i benet av såret och uppsökte sjukhus vilket bara gav mig fler vidriga minnen med folk som låg utan armar och ben , en del redan döda och väntade på läkarhjälp. Helt sjukt alltså...
F-bolaget ville att jag skulle läggas in på sjukhuset!
Fick muta folk som bar min väska hit och dit så att jag kom till flygplatsen där jag vackert fick åka hem till mitt kära US i linköping, men på en avdelning jag faktiskt inte legat på. Infektionsavdelningen.
Där låg jag i slussrum och fick mackor på plasttallrik av folk iklädda plastdräkter. Man trodde att jag hade mrsa eftersom jag besökt sjukhus i Brasilien. När jag fått dropp nåt dygn så fick jag gå hem, men inte genom entrén utan genom en nödutgång. Gisses tänkte jag. Så behandlas väl inte en gedigen stamkund..
Hursomhelst så är jag hyfsat läkt nu och kunde därför kasta på mig stövlarna för att uppnå ett annat mål som jag tänkt ut under sommarn. Åka mc inom ett år efter olyckan!
Färden genomfördes stolt på Stefans Honda. Iklädd endast handskar, hjälm och stövlar framförde jag darrig cykeln i varsam fart ett par hundra meter där jag bor. Skinnstället var ju visst sönderklippt.
Har ju sagt att jag inte skulle åka en meter utan ryggskydd och full mundering men det här rörde sig inte om nåt annat än krypkörning.
____
Tack för ett grymt fint år här på sporthoj. Tack för alla värmande och pushande inlägg!
Kör nu som vore ni omgivna av gamla tanter utan vidvinkel...
Mycket trevlig säsong på er!
/kurre
och titta på en massa
. 
Njut av vad livet erbjuder dig, det är du värd! Kram från mig och ta en paraplydrink för mig med! 
