dumbo skrev:
Men nu kunde vi, uppenbarligen, inte skydda henne. Hon är död. Så dags då liksom. Nej, då ska det hållas tal om att det är ett hot mot demokratin. Varför inte lägga ner energi på att förbättra säkerheten istället för att hålla tal? Varför inte försöka få bukt med alla "pampar" i den kriminella världen som slipper undan för att de skrämmer vittnen till tystnad osv. Såna saker är ett mycket större hot mot demokratin.
Tja, Göran Persson är väl också en människa(även om jag inte gillar honom), så när en nära kamrat och arbetskollega blir mördad, så är kanske inte megaskäll på säpo det första man tänker på, utan det är sorg.
Men visst, polisens inkompetens är ett hot mot demokratin.
Du förstår nog inte riktigt vad jag menar. Visst. Hade hon suttit ilåst hade detta inte kunnat ske (eller iaf med betydligt större svårighet). Men vad jag menar är att våra politiker totalt verkar sakna förståelde för de som verkligen har det jobbigt i samhället. Bara för att man går till NK och shoppar betyder inte det att man vet hur det är att leva i misär, på eller under existensminimum.
Nu var detta bara ett exempel, för att tydliggöra vad jag menar. Jag vet inget om just Anna Lindhs bakgrund, utan pratar om politiker i allmänhet och det intryck jag får av dem och deras sätt att styra landet. Tror du att det är en slump att förstroendet för dem är så lågt och att valdeltagandet varit extremt lågt de senaste valen?
Ok, nu råkade hon handla på fashionabla NK, och blir där knivmördad, tror du det ökar självförtroendet hos andra politiker att handla på konsum?
Min morsa är politiker, och har nu under flera års tid, fått enligt säpo ospårbara telefonsamtal, det känns ganska olustigt när sådant här händer, och ja min morsa står med på riksdagslistorna, sitter med i landsting och har flera offentliga uppdrag, bland annat som nämndekvinna i hovrätt, där man arbetar med att sätta bovar bakom lås och bom, så visst finns det en hotbild mot henne, och inte fanken är hon långt ifrån den "verkliga" världen. Men, vilken människa klarar av att sätta sig in i alla olika människors livssituation?
Min verklighet är inte likadan som din, min verklighet är inte heller likadan som min morsas, eftersom vi levt olika liv, men vi båda har levt på långt under existensminimum, vi har båda levt med missbrukare, vi har båda levt periodvis med överflöd av pengar, men ingen av oss har exempelvis levt som asylsökande, fångvårdare eller fånge, ger det oss en overklig bild av verkligheten?