Nu är det inte ministrarna som tar beslut utan det är regeringen. Precis som att det är styrelsen i ett bolag som tar beslut och inte enskilda styrelseledamöter.
Din modell faller på sin egen orimlighet, det finns beslut som måste fattas trots att det finns de som är emot. Bara populära beslut, då går det åt helvete med landet. Har provats många gånger.
Tar man inga som helst beslut som enskild politiker? Togs förslaget fram utan beslut? Beslutades det utan beslut? Det har väl utretts, beretts, debatterats, lämnats förslag på beslut, voterats osv?
Regeringen är ju ingen magisk entitet, den består ju av människor.
Jag ändrade texten iaf i inlägget. Försökte stryka över gamla lydelsen men den funktionen verkar inte vilja fungera.
Varför faller modellen? Kan mitt agerande leda till negativa konsekvenser för mig så tänker jag mig för i hur jag agerar. Du har väl incitament till att sköta dig på ditt jobb tex?
Kan vi "plocka bort ministrar på grund av att vi inte gillar politiken" så ger det dem alltså incitament till att... Att människor agerar på incitament är väl inget konstigt. Vi påverkas av omständigheterna som råder helt enkelt. Men förklara gärna hur den modellen kan falla.
Det är ju det plastpåseskatten är till för gentemot oss. Plastpåsen är dyrare, det ger dig incitament till att handla alternativ till plastspåsen, att handla mindre antal plastpåsar, att återanvända dem du faktiskt köper osv.
Att det finns något som heter misstroendeförklaring ger ministrar incitament redan idag.
"Måste säger du", Vem bestämmer vilka beslut som "måste" tas?