Säger han som byter kammar efter jobbet bara för att testa. Ovanstående lät ju betydligt smidigare att kasta om än kammarna
Men byta kammar är ju kul! Inte som att hålla på med kletiga kedjor, bänglande nitlås och oljiga gaffelfjädrar
Hur är framgaffeln efter att Kumlins grottat i den?
Gaffeln håller upp mycket bättre nu, det yttersta beviset var att halvljuset fick omjusteras på besiktningen i april, stod plötsligt för högt.
Dock måste jag nog ha lite hjälp att lära mig justera in bump och rebumben. Den sväljer inte riktigt när det börjar gå fort, framhjulet blir alltmer i luften, jag tror det är justering.
Tackar och bockar än en gång. Kul att se sthlm från vattnet, ackompanjerat av tändkuledisco
Tack själva! Skönt med lite kultiverat båtsällskap som omväxling
Ikväll ställde jag om kamtimingen, jag hade kommit ihåg proceduren fel vad gäller att nolla sprutet mot triggerhjulet, jag hade avancerat 10 kamaxelgrader på plattan när det var 10 vevaxelgrader som var grundinställningen. 10 grader för tidigt mao
. Men hon gick ju rätt bra ändå.
Senare ikväll for jag ut och provkörde, nu vart det skillnad, käns som att hon drar betydligt bättre nu än med gamla kammen.
Stannade på mack och kollade stiften. Såg fint knäckebrödsbruna ut trots att hojen inte ännu är mappad mot nya kammen. Så mappen ligger nog inte helt fel.
Övergav sedan nötandet på Drottningholms/Bergslagsvägen och for sedan ut mot Ekerö för att på kvällstomma mer öppna landsvägar kunna köra hårdare och prova att höja och sänka mappen i 2%-inkrement mha ratten på ECU.n.
Jag har just ändrat blandningen vid Kanton vid Drottningholm för att prova en ngt fetare mapp, jag fortsätter på den nu mörka landsvägen mot Ekerö och låter hojen dra upp till ca 140-150 och släpper sedan gasen i vanlig ordning för att låta farten sjunka medan jag utvärderar om jag tycket den senaste pullen gick bättre eller sämre.
Då händer det. Ca 500 meter före Lindötunneln, när hojens hastighet dalat till ca 90 km/h lösgör sig plötsligt en oformlig gestalt ur diket och vräker sig upp på vägen där den träffas av hojens strålkastarkägla. Reflexmässigt bromsar jag så hårt att framhjulet skriker till för en bråkdel, sedan får jag ordning på bromsningen. Urtidsgestalten som yr av lervatten från diket har nu ökat farten över vägen. Med en hårsmån hinner den över min körbana. Jag och hojen sveper förbi med ngn meter tillgodo och jag träffas av flera gyttjedroppar som fortfarande är i luften när jag passerar den plats där min hojs gaffelvinkel hade kunnat ändras radikalt och byggtråden fått en helt ny dimension.
Jag hade missat ett stort vildsvin med ngn meter. Chockad stannar jag på Statoil i Träkvista och betraktar hojen och mina braller, prickiga av gyttjedroppar från urtidsdjuret. Det här var mitt värsta close call vad gällar djur/mc sedan jag tog hojkortet 1985