Avarage skrev:
Värdet är fortfarande det samma men de praktiska förutsättningarna/resurser etc. begränsar människans möjlighet att hjälpa alla. Dvs. det du pratar om är resursbrister och bedömningar av VAR livräddande åtgärder skall sättas in. En sådan bedömning görs vid större olyckor av räddningsledare och ambulanspersonal också men bedömningen där görs utifrån andra kriterier än vad du redogjorde från.
Ex:
- Vilka GÅR att rädda med de resulrser en ambulans har?
- Vilka av dem som GÅR att rädda klarar sig utan hjälp en kortare tid (tex. tills ytterligare resurser anländer).
Kvar blir kanske fler som MÅSTE ha hjälp! Ambulanspersonalen MÅSTE därför göra en prioritering och de flesta prioriterar barn före vuxna, yngre vuxna före pensionärer, kvinnor före män etc.
men det har inget att göra med hur ambulanspersonalen värderar/värdesätter människor på.
// Niklas
Ja nästan....
så här är det .
Låt säga att en buss åker utför ett stup. 50 st allvarligt skadade.
Då blir prioriteringen så att om man inte har rersurser att rädda alla så kommer man att koncentrera sig på de som kommer att överleva.
Man kan inte ta dom som kommer att dö, eftersom då resulterar det i att flera kommer också att dö.
I ett tåg tex , med 250 skadade så får varje person bara någon minuts undersökning . Man tar sig igenom hela tåget för att sortera de som är allvarligast skadade. Ingen behandling överhuvudtaget sätts in före man har tittat på alla 250. Efter det så behandlas alla med livshotande skador. De med döende skador blir tyvärr lämnade till sitt öde.
Efter man har åtgärdat de med livshotande skador så blir det de med lägre skador osv..
de som springer chockade omkring och skriker kommer man inte att göra nånting alls åt förräns man har tid att ta hand om dom. och det blir inte förräns alla med allvarliga skador är åtgärdade.
De som har läst min tråd kommer ihåg att "de som skriker mest mår vanligtvis bäst" De som är tyst tar man först.
Nu ska vi komma ihåg att dessa omständigheter är då när resurserna inte räcker till för att ta hand om alla direkt. katastrofer ... olyckor med 5-10 skadade är inte någon större fara. Men kan bli en katastrof eftersom ambulansbrist och andra saker kan påverka.. det kan vara så att sjukhus inte kan ta emot , pga av att alla intensivvårdsplatser är upptagna, eller att operationslagen är upptagna..
I större län är det ingen fara , de har fler sjukhus men här där jag bor tex har vi bara ett. Då blir det till att åka till Uppsala, men det är 11 mil och då ska man fundera på om patienten överlever resan mm...
Ibland mycket svåra beslut... och det kan mycket väl vara så att man får lämna ett barn åt sitt öde eftersom dennes chans inte är så stor.
Estonia, Göterborgsbranden mm... är exempel på katastrofer där sådana prioriteringar förekommer.
Detta är nåt vi övar kontinuerligt, gör stora katastrofcenarion , där vi får snabbt prioritera ett par hundra skadade och med teaterspel visa hur vi tänker och gör. Detta bedöms sedan under "spelets" gång av överläkare och människor inom katastrofhantering.
Men det kan hända , när som helst. tex en person som kastar in en rökgranat på ett fullsatt discotek , då kan man lätt få 250 skadade. I paniken så kommer dessutom många att trampas ned.