Ja, en gång i tiden var värdet på en gammal motorcykel på något sätt förankrat i verkligheten, men det är länge sedan.
Nu säljs en fin Suzuki K 50 för tretti loppor
...och en Zündapp för det dubbla.
Just det sista kan man förstå.
Det var ett prismässigt kliv upp till Zündapp back in the days.
Det fanns moppar som var billiga - som ingen ville ha.
Det fanns ett mellanskikt med moppar som man hade råd att köpa, och som gick att suggerera sig själv till att tro att det var just en sådan man ville ha.
Och sedan fanns det Zündapp.
Inte alla kunde köpa Zündapp. För de flesta var det onödigt med så dyr moped.
Tyckte deras föräldrar.
En Dacke var inte fy skam, och absolut ingen var missnöjd med den moppe dom fick. Utåt.
Innerst inne visste dom dock att det inte var en Zündapp.
Därför är dagens Zündapphype förklarlig.
Den representerar "The one that got away" - inte bara moppen man aldrig fick, utan mer konsekvenserna av det:
Festerna man aldrig bjöds på, bortamatcherna man aldrig vart uttagen att spela, tjejen man aldrig fick - allt gick att förklara med att man inte hade rätt moppe.
Kort sagt: Zündapphysterin idag är en sorglig spegling av killen man aldrig var och mannen man därför aldrig blev.
Visst, man har familj, jobb och kanske företag dessutom. Framgångsrik på ytan - men med ett svart hål inom sig:
Zündappen man aldrig hade när man behövde den som mest.
Livet är väl okay - men hur hade det sett ut om bara...?
Inte ens tre trimmade KS 50 idag kan kompensera bristen som skapades då.
Sensmoral?
Var inte avundsjuk på dagens Zündapponanister. Dom har inte haft något lätt liv, och lider ännu.
Det, och kom ihåg att ge era barn det märke dom önskar. Billiga kopior och generiska derivat av vad det än vara månde skapar bara olyckliga vuxna som aldrig kommer att besöka er på hemmet.
