Had du suttit i den sitsen att din bästa kund ringer upp dig och säger "Vad fan har du skickat för tivolitomte till mig, jag anlitar din konkurent istället, han är förvisso dyrare med har personal som ser ut som folk" kanske du hade tänkt om?
Sitter inte i den sitsen, men spontant känns det som jag skulle be snubben lycka till med konkurrenten då jag valt mina arbetare på helt andra meriter/kvalifikationer vilket jag är övertygad om att personen skulle uppfatta. Men allt detta är hypotetiskt så låt oss lämna den diskussionen, känns lite väl flummigt.
Givetvis har jag märkt av att det finns uppfattningar och fördomar som härrör till personens utseende. Självklart har jag märkt av det personligen, om än mycket lindrigare än många andra. Ett vanligt fenomen är att jag måste gilla AC/DC. Ett annat exempel kan vara att jag måste ha dålig ekonomi efter som jag har så slitna kläder. Eller att jag måste vara lite småpuckad eftersom jag är långhårig, etc.
Personligen tycker jag det säger mer om folks fördomar än om hur jag är som person, det vet alla som känner mej.
Du tror inte att lillebror Pontare i artikeln uppfyller flera av dom kriterierna också?
Uppfyller flera av kriterierna? Du menar man gör sej av med honom på falska grunder? Han är inkompetent, men man sparkar honom för att han är ful? Det känns ju riktigt moget och välgrundat isf...
Feta? Rödhåriga? Öh, nej det har jag inget problem med.
På samma sätt som jag inte tycker man tar på sig vad som helst när man går på begravning tycker jag inte man spökar ut sig hur som helst när man går till jobbet.
Det tycker nog inte du heller när du tänker efter.
Om personerna som har denna begravning känner dej väl, tycker om dej skulle de då ställa krav på ditt utseende? Det är ett sätt att se det. En annan fråga som poppar upp är: Vad har mitt utseende/klädsel med respekten för min bortgångna vän att göra? Kom inte dragandes med något löjligt som att: tänk om han kommer klädd som Kalle Anka... Vi pratar om människor som har ett avvikande utseende till vardags, samt en begravning med männsikor som antagligen känner dej väl och vill ha dej där i egenskap av en god vän, ett kärt återseende, ett stöd, eller något liknande... När vi ändå är inne på ämnet "till vardags" finns det även speciella tillfällen för mej. Visst kan jag raka mej och stajla mej om det är så, men då är det på mina egna premisser, för mitt egna höga nöjes skull, (Nöjet kan mycket väl vara att låta frugan få se mej i kostym på bröllopsdagen om det nu skulle vara något hon skulle gilla eller uppskatta).
Mao, we must agree to disagree.