Hur kan ni ha sån förbaskad koll på gamla traktorer? :skräckslagen i kombination med :imponerad.
Om man träffar en chey från norr om Tierp så man måste redogöra för Bolinder Munktells modellprogram fram till och med -62 för cheyens farsa för att få bjuda ut na.
När man insett traktorns historiska betydelse, så kan man inte undgå att bli fascinerad.
Inte så helvetesa länge sedan som de flesta fick vara glada om de hade en hästdjävel som gick och fes hemma på gården.
Tänk vilket lyft när det började komma stationära motorer som faktiskt gick att tjöpa - En motor på 6-10 hästkrafter som drev en remskiva, där man kunde koppla på allsköns redskap.
var man riktigt hipp, så hade man motorn monterad på en vagn, så att hästaset kunde flytta den mellan de större redskapen.
Naturligtvis tröttnade folk på att ha en hästkrake som bara åt hö, fes, släpade på motorn och rejsades mot de andra märrarna efter söndagsgudstjänsten.
Nästa steg var att låta motorn driva vagnen.
Detta minskade avgasutsläppen och hästen blev korv.
Motorvagnarna visade sig naturligtvis kapabla att bogsera mer än sin egen vikt (10 horsepowers for säjtan11!!!!11).
För att få grepp viktades vagnarna och den bogserande traktorn var född.
Redskapen blev större och större och det behövdes tyngre och tyngre traktor för att kunna dra.
Tills man kom på att kätting och dragstänger utformade för hästar inte var den bästa lösningen.
Lastvikten började läggas över på traktorns drivhjul.
Men hur gör man med jordbruksredskapen?
Lyftarmar!
Fanns en del varianter innan Harry Ferguson tänkt igenom saken ordentligt och konstruerat "The Ferguson system".
Ett enkelt, men genialt system.
Redskapet sitter fästat i två lyftarmar och en "tryckstång".
Detta system gör att redskapet lyfts rakt upp med hydraulik.
Och inte bara det: Tryckstången reglerar plöjningsdjupet.
Själva plogbillen sitter ju under piveringspunkten (lyftarmarna) så när motståndet blir för högt påverkar tryckstången reglaget, så att plogen höjs och hjulens marktryck ökar.
Vid kraftiga chocker (sten) så går det åt andra hållet och plogen släpps ner, varvid drivhjulen slirar.
Till råga på allt, så är systemet så uträknat att motståndet i plogen omvandlas till fäste för traktorn!
Detta sker genom att lyftarmarna är fästade och riktade så att de belastar traktor neråt vid en punkt strax framför bakaxeln.
Tryckstången trycker mot samma punkt.
Detta ger en mycket kapabel lättviktstraktor som är billig att bygga och enkel att underhålla/reparera.
Innan detta så kom dessutom kraftuttaget, som ersatte remhjulet (eller kompletterade) genom att tillhandahålla en möjlighet att driva bogserade maskiner utan att bromsa hjulen.
Inom loppet av en generation, så gick man alltså från hest till en maskin som man kunde transportera både sig själv och tunga lass på, med en enkel lösning för att driva allsköns maskiner och hydrauluttag.
Och ÖVER TJUGO VILDA HÄSTAR!!11!!
Tro inte att Harry var nöjd för det.
Det fanns även tillbehör som använde funktioner man inte tänker på i vanliga fall:
Mjölkmaskiner som drevs av vakumet från insuget.
Luftpump för att pumpa däcken, som drivs genom att man plockar bort ett tändstift och använder kompressionen från en cylinder.
Egentligen var traktorn färdigkonstruerad redan då (1947).
Övriga förändringar är bara pynt.
Och:
Nej:
Jag är inte helt insnöad på gamla traktorer.
Jag gilla kapstanvinschar och vädurspumpar också.
Enkla grejor som fungerar löjligt bra.
Ety du är Fordnörd så vill jag inflika att även Henry Ford bidragit till lantbrukets modernisering.
Du vet sådana där låssprintar med en ring som knäpper över runt axeln?
Dom har inte gubben Ford uppfunnet.
Men det var han som kom på att man kunde borra hålen till ringen "off set" så att de låser genom fjäderkraften.
Dedu!
anserwagen
