...fast då äger du den. At leasa är ju bara ett finare ord för att hyra.
Vad är det som är så förträffligt med att äga en bruksbil?
Ett entusiastfordon förstår jag men inte bruksfordon. Soeciellt i dessa tider.
Leasing är dessutom en planerbar utgift och efter 36 månader är man kvitt möget. Äger man den har man ev skavanker kvar, slitage, storservice, dags för en omgång däck etc... Mor leasade för mindre än vad värdeminskningen var då och att det blev leasing berodde på det obefintliga begagnatutbudet av just den bilen.
Hyra är ett utmärkt uttryck för brukandeformen. Det väsentliga är att man är inte gift med bilen som, om man äger den, bara kommer öka i kostnader med ålder och slitage.
Som exempel räknade jag ihop vad hennes gamla, trötta, krånglande, spartanska bil kostade i månaden och för 200 kr/mån till kunde hon köra nytt.
Fick skavanker, allt väl inom "normalt slitage".
Sen köpte hon en mer utrustad sådan, men billigare tror jag inte den är, speciellt inte om vi tittar framåt. Detta trots att den är finansierad utan lån, dvs sparkapital som då inte genererar intäkter.