Enduro/Mx komma igång/nybörjarfrågor

[uncletom]

Motorn är vad den är. Liten oljemängd, hög kompression, anpassad för täta oljebyten och renoveringar. Dessutom slits motorerna kanske ännu mer av höga jämna hastigheter än av varierande varvtal… utväxlingen är inte gjord för landsvägskörning.

Ja just det, det var det vi pratade om tidigare. Jag hör dig, och jag förstår resonemanget, men min behållning blir nog nyckelordet "kanske"

Jag har dessvärre alldeles för kul på min KTM350 ute på vägar och annat halvdant, inte enbart på banan och i skogsrundan på Tuvängen. Jag är väl envis, och det kommer jag *kanske* få äta upp nån dag.

 

[BrooklynS]

Ja just det, det var det vi pratade om tidigare. Jag hör dig, och jag förstår resonemanget, men min behållning blir nog nyckelordet "kanske"

Jag har dessvärre alldeles för kul på min KTM350 ute på vägar och annat halvdant, inte enbart på banan och i skogsrundan på Tuvängen. Jag är väl envis, och det kommer jag *kanske* få äta upp nån dag.

Kanske inte du men definitivt nästa ägare av hojen…


Mvh

 

[BrooklynS]

Tackar. Ok, men du hänger upp dig för mycket på serviceintervallen. Om du inte kör din EXC som dom gör i Erzberg rodeon, tror du fortfarnde på att hojen behöver den servicen?

Just det, är det ”proffsfjädring” så kräver även fjädringen sitt underhåll för att fungera bra. Regelbundna rengöringar, byte av olja, byten av packboxar och skrapringar osv osv.

Det är väl det stora problemet när folk köper tävlingsredskap och sedan underhåller dem som om de var en Honda 125 pendlingsmoppe.


Mvh

 

[uncletom]

Kanske inte du men definitivt nästa ägare av hojen…

En högst ädel inställning, det respekterar jag. Men jag har varken tålamodet eller omtanken. Jag är mer benägen att njuta av nöjet att handgripligen kasta min hoj nedför en stor klippa och höra den slås i bitar i värsta fall. Även om allt fel med hojen är mitt. Jag är inte helt mentalt stabil alltid

 

[BrooklynS]

En högst ädel inställning, det respekterar jag. Men jag har varken tålamodet eller omtanken. Jag är mer benägen att njuta av nöjet att handgripligen kasta min hoj nedför en stor klippa och höra den slås i bitar i värsta fall. Även om allt fel med hojen är mitt. Jag är inte helt mentalt stabil alltid

Det har framgått men vi gillar dig ändå.


Mvh

 

[uncletom]

Det har framgått men vi gillar dig ändå.

Tackar. Det värmer.

 

[uncletom]

Det finns fler som tänker som jag

 

[Two stroke man]

Snarare dubbelt upp.

Så tränar världens bästa längdskidåkare | The Winning Edge

Unik artikel visar hur världens bästa längdskidåkare genom tiderna har tränat under sin karriär. Det råder säkerligen delade meningar kring vem som är världens bästa skidåkare genom tiderna men att Marit Bjørgen är en av kandidaterna går inte att ifrågasätta. Nyligen publicerades en artikel där...

thewinningedge.se

Martin Johnsrud Sundby låg uppåt 1200 timmar när han tränade som mest.

Gunde låg på 750 timmar, idag ligger de flesta kring 900 timmar.

Nu vet jag inte hur mycket en cross- eller enduroåkare tränar på elitnivå men de har sjukt bra fysik och bra kondis, så mycket vet jag.


Mvh

Man ska ju komma ihåg att skidåkning är en av de idrotter som är extremt snälla mot kroppen och därför tillåter stora mängder träningstimmar.

Sundby var enligt övriga extrem och toppade på 1200h, och det skulle vara ett bevis för att Elofsson låg på 1500h/år?

Ditt bevis för ditt påstående är alltså en länk som säger att Bjørgens träningsvolym ökat från 522 till 940 timmar per år?
En träningsmängd som det enligt din länk krävde 13 år av stegvis ökad träning för att uppnå.

Av de cross och enduroåkare jag känner och träffat är det bara en jag vet som lyckats komma upp i 150h på hojen under en och samma säsong. Sen tillkommer förstås övriga träningstimmar på det. Den sista norrbottensföraren som lyckades få köra VM vet jag att han åtminstone en specifik säsong mot slutet av karriären hade 120h på hojen. Vet inte om det var en normal säsong för honom, jag misstänker att han hade säsonger bakom sig med mer timmar på hojen.
Sen vet jag att han var extremt noggrann med allt och han hade nog sjuklig kvalitet på sina träningspass. tex alltid nya däck.

Elofsson träningsmängd

På aftonbladet redovisas en av Elofs träningsveckor enligt följande: ---snipp--- 10 träningspass i veckan - här är schemat som ledde in i väggen: Dag 1 Förmiddag: Intervallträning 90 minuter. Eftermiddag: Styrketräning och distansträning 60 minuter. Dag 2 Förmiddag: Styrkestak 60 minuter. Eftermi...

www.skidforum.se

Så mycket har Elofsson ökat träningsdosen
17 år:412 timmar
18 år:480
19 år:530
20 år:600
21 år:650
22 år:720
23 år:795
24 år:830

Sport: En OS-medalj är Elofssons morot

Per Elofsson är tillbaka. Inte i längdspåret än men väl i landslagskläder. Den svenske skidstjärnan siktar på en comeback men vet inte riktigt när den blir av.

www.svt.se

kunde räkna in 800 träningstimmar på ett år.

 

[BrooklynS]

Man ska ju komma ihåg att skidåkning är en av de idrotter som är extremt snälla mot kroppen och därför tillåter stora mängder träningstimmar.

Sundby var enligt övriga extrem och toppade på 1200h, och det skulle vara ett bevis för att Elofsson låg på 1500h/år?

Ditt bevis för ditt påstående är alltså en länk som säger att Bjørgens träningsvolym ökat från 522 till 940 timmar per år?
En träningsmängd som det enligt din länk krävde 13 år av stegvis ökad träning för att uppnå.

Av de cross och enduroåkare jag känner och träffat är det bara en jag vet som lyckats komma upp i 150h på hojen under en och samma säsong. Sen tillkommer förstås övriga träningstimmar på det. Den sista norrbottensföraren som lyckades få köra VM vet jag att han åtminstone en specifik säsong mot slutet av karriären hade 120h på hojen. Vet inte om det var en normal säsong för honom, jag misstänker att han hade säsonger bakom sig med mer timmar på hojen.
Sen vet jag att han var extremt noggrann med allt och han hade nog sjuklig kvalitet på sina träningspass. tex alltid nya däck.

Elofsson träningsmängd

På aftonbladet redovisas en av Elofs träningsveckor enligt följande: ---snipp--- 10 träningspass i veckan - här är schemat som ledde in i väggen: Dag 1 Förmiddag: Intervallträning 90 minuter. Eftermiddag: Styrketräning och distansträning 60 minuter. Dag 2 Förmiddag: Styrkestak 60 minuter. Eftermi...

www.skidforum.se

Sport: En OS-medalj är Elofssons morot

Per Elofsson är tillbaka. Inte i längdspåret än men väl i landslagskläder. Den svenske skidstjärnan siktar på en comeback men vet inte riktigt när den blir av.

www.svt.se

Nejdå, jag menade bara att idag tränar elitskidåkarna dubbelt så mycket som de 500 timmar du hänvisade till.

De tränar sjukt mycket… det var inte polemik mot ditt inlägg, snarare komplettering med att det är ÄNNU mer idag.


Mvh

 

[Two stroke man]

Nejdå, jag menade bara att idag tränar elitskidåkarna dubbelt så mycket som de 500 timmar du hänvisade till.

De tränar sjukt mycket… det var inte polemik mot ditt inlägg, snarare komplettering med att det är ÄNNU mer idag.


Mvh

Jag skrev att Elofsson tränade 750h/år och inget annat. Och lite googling visade efter ditt ifrågasättande att det påståendet stämde ganska bra och nästan exakt snittet de sista 4 åren i tabellen.

De 500 timmarna handlade inte om skidåkare utan ett hypotetiskt fall av timmar på hojen vid crossträning. Nåt som jag vidhåller att troligen ingen svensk cross eller enduroförare når upp till.

 

[Niklasinorr]

Jag skrev att Elofsson tränade 750h/år och inget annat. Och lite googling visade efter ditt ifrågasättande att det påståendet stämde ganska bra och nästan exakt snittet de sista 4 åren i tabellen.

De 500 timmarna handlade inte om skidåkare utan ett hypotetiskt fall av timmar på hojen vid crossträning. Nåt som jag vidhåller att troligen ingen svensk cross eller enduroförare når upp till.

Jag hjälpte ett par bröder från Boden för några år sen med marknadsföring för sin SM-satsning i motocross. Jag minns bara att de sa att de gjorde av med två hojar var per säsong. Efter halva säsongen var hojen så mjuk i chassit att de fick byta till hoj nummer två, han menade att metallen var så utmattad att precisionen i hojen var borta.
De tränade iallafall sjukt mycket bägge två.

 

[Two stroke man]

Jag hjälpte ett par bröder från Boden för några år sen med marknadsföring för sin SM-satsning i motocross. Jag minns bara att de sa att de gjorde av med två hojar var per säsong. Efter halva säsongen var hojen så mjuk i chassit att de fick byta till hoj nummer två, han menade att metallen var så utmattad att precisionen i hojen var borta.
De tränade iallafall sjukt mycket bägge två.

Om det är de bröder jag tänker på så var ju den yngre ständigt skadad eftersom han körde över sin förmåga så jag har svårt och tro att han slet ut några hojar. Vad jag minns bytte de väl ändå en hoj per säsong.

En hoj är nog ändå att betraktas som slut runt 150h för en elitförare, kanske ännu snabbare.
Han jag nämnde tidigare som åkte VM hade 5 lånehojar per år som spons, det blir bara ca 25h per hoj med hans träningsmängd.

 

[Niklasinorr]

Om det är de bröder jag tänker på så var ju den yngre ständigt skadad eftersom han körde över sin förmåga så jag har svårt och tro att han slet ut några hojar. Vad jag minns bytte de väl ändå en hoj per säsong.

En hoj är nog ändå att betraktas som slut runt 150h för en elitförare, kanske ännu snabbare.
Han jag nämnde tidigare som åkte VM hade 5 lånehojar per år som spons, det blir bara ca 25h per hoj med hans träningsmängd.

De två säsonger jag jobbade med dem köpte de iallafall fyra hojar innan säsongen, och fyra nya nästa säsong. Hur de gjorde i övrigt vet jag inte och dessa två år så var mig veterligen ingen av dem skadad?

 

[Abrakadabra]

Efter halva säsongen var hojen så mjuk i chassit att de fick byta till hoj nummer två, han menade att metallen var så utmattad att precisionen i hojen var borta.
De tränade iallafall sjukt mycket bägge två.

Jösses Amalia, när man känner att materialet i ramen börjar mjukna så spelar man på en helt annan nivå. Hörde att Husqvarna (2025) hade gjort någon sorts förstärkningar i ramen pga. detta. De hade iaf gjort en ändring på den nya hojen jämfört mot den förra.


Husqvarna 2025

 

[Two stroke man]

På 90-talet var ett problem med utmattade ramar att dom började spricka och det var ingen ide att svetsa för det kom bara nya sprickor.
Jag tror inte det är så vanligt problem längre.

 

[ething]

På 90-talet var ett problem med utmattade ramar att dom började spricka och det var ingen ide att svetsa för det kom bara nya sprickor.
Jag tror inte det är så vanligt problem längre.

Allt är relativt. James Stewart bytte ram efter varje racehelg när han körde Kawazaki på 90-talet. Hans mekaniker hade aldrig sett något liknande och var rädd halva första säsongen för han hade aldrig sett något köra så hårt. En snabb elitförare känner absolut skillnad på en ny cykel och en som gått 40-50h. Jag köper sällan (aldrig) nytt men även jag kan känna skillnad mellan något som gott 20h och 100h, även om alla lager och fjädring är servade.

Dock byter de flesta elitåkare kanske inte för "känslan" utan för att slippa underhåll och missöden. För de flesta i Sverige betyder det att "pappa betalar" i viss mån och då gäller det ibland att motivera sina kostnader...

 

[Niklasinorr]

Läste någonstans att Rossi kunde känna drygt 40 inställningspunkter på sina hojar. Bland annat kunde han genom att bara köra hojen känna om motorbultarna var solida eller ihåliga, och om det var ihåliga bara fram eller bak...

 

[Abrakadabra]

Det är stor skillnad på hanteringen av allt mellan racer mc på bana/asfalt och en endurohoj i skogen och mjukare underlag. Det är inte ens i närheten av varandra.

Igår var jag ute på en grusväg med tillhörande avstickare och tränade balans och kopplingshantering, stående såklart. Försökte få till växlingen smidig men det gick sådär. Att växla ner är ju inga problem med att växla upp är osmidigt som tusan. Crossdojor är f-n inte smidiga när de är nya.

Försökte bromsa smidigt med bakbromsen och det gick hyggligt. Fram bromsen känns mjuk och jag fick aldrig till känslan med den som jag ville. Den är nyluftad men det verkar inte göra någon skillnad. Tror att det gaffeln som kanske känns mjuk?
Men det är en sak att träna på det här när inget annat omkring händer, allt är i en kontrollerad miljö. Frågan är nog hur det kommer att gå när det uppstår en panik situation? Motorstopp och krasch,

Körde lite inne i skogen och slalom mellan träden på ettan. Svårt med en trög vajerkoppling och ett finger på handtaget men jag fick till det ganska bra. Svårt i början att lära om sig i en ny typ av körning. Jag försökte knipa om hojen med benen och såg till att fötterna var på rätt plats med tårna pekande lite inåt. Målet var att inte hänga på styret men jag blev aldrig riktigt bekväm med att hålla i hojen med benen (fortfarande stående). Har aldrig kört så tidigare. Kändes stelt och jag skulle mycket hellre vilja ha en lösare körställning med underkroppen.

Långsamt puttrande åttor var kul. Lite som garagevändningen på uppkörningen från förr. Viss skillnad mellan asfalt och lös grus med framhjulssläpp. Styra balansen med gas och broms. Det gick, men inte så mycket mer.

Sedan kom en bil som kändes som han letade efter mig. Han hade väl hört mig på avstånd. Han tittade iaf väldigt mycket när vi möttes på grusvägen och när han passerade försökte han kolla in reg. numret. Jag hade såklart tejpat plåten så han gick bet på den. Kändes lite olustigt.

Fick inspiration från den här

”Make it work”

 

[Two stroke man]

Det är stor skillnad på hanteringen av allt mellan racer mc på bana/asfalt och en endurohoj i skogen och mjukare underlag. Det är inte ens i närheten av varandra.

Igår var jag ute på en grusväg med tillhörande avstickare och tränade balans och kopplingshantering, stående såklart. Försökte få till växlingen smidig men det gick sådär. Att växla ner är ju inga problem med att växla upp är osmidigt som tusan. Crossdojor är f-n inte smidiga när de är nya.

Försökte bromsa smidigt med bakbromsen och det gick hyggligt. Fram bromsen känns mjuk och jag fick aldrig till känslan med den som jag ville. Den är nyluftad men det verkar inte göra någon skillnad. Tror att det gaffeln som kanske känns mjuk?
Men det är en sak att träna på det här när inget annat omkring händer, allt är i en kontrollerad miljö. Frågan är nog hur det kommer att gå när det uppstår en panik situation? Motorstopp och krasch,

Körde lite inne i skogen och slalom mellan träden på ettan. Svårt med en trög vajerkoppling och ett finger på handtaget men jag fick till det ganska bra. Svårt i början att lära om sig i en ny typ av körning. Jag försökte knipa om hojen med benen och såg till att fötterna var på rätt plats med tårna pekande lite inåt. Målet var att inte hänga på styret men jag blev aldrig riktigt bekväm med att hålla i hojen med benen (fortfarande stående). Har aldrig kört så tidigare. Kändes stelt och jag skulle mycket hellre vilja ha en lösare körställning med underkroppen.

Långsamt puttrande åttor var kul. Lite som garagevändningen på uppkörningen från förr.

Sedan kom en bil som kändes som han letade efter mig. Han hade väl hört mig på avstånd. Han tittade iaf väldigt mycket när vi möttes och när han passerade försökte han kolla in teg. numret. Jag hade såklart tejpat plåten så han gick bet på den. Kändes lite olustigt.

Fick inspiration från den här

Dont give up

Om framgaffeln känns okej i övrigt så rör inte inställningarna för att försöka förbättra bromsningarna. Terräng är inte jämförbart med asfalt i det fallet.

 

[ething]

Det är stor skillnad på hanteringen av allt mellan racer mc på bana/asfalt och en endurohoj i skogen och mjukare underlag. Det är inte ens i närheten av varandra.

Igår var jag ute på en grusväg med tillhörande avstickare och tränade balans och kopplingshantering, stående såklart. Försökte få till växlingen smidig men det gick sådär. Att växla ner är ju inga problem med att växla upp är osmidigt som tusan. Crossdojor är f-n inte smidiga när de är nya.

Försökte bromsa smidigt med bakbromsen och det gick hyggligt. Fram bromsen känns mjuk och jag fick aldrig till känslan med den som jag ville. Den är nyluftad men det verkar inte göra någon skillnad. Tror att det gaffeln som kanske känns mjuk?
Men det är en sak att träna på det här när inget annat omkring händer, allt är i en kontrollerad miljö. Frågan är nog hur det kommer att gå när det uppstår en panik situation? Motorstopp och krasch,

Körde lite inne i skogen och slalom mellan träden på ettan. Svårt med en trög vajerkoppling och ett finger på handtaget men jag fick till det ganska bra. Svårt i början att lära om sig i en ny typ av körning. Jag försökte knipa om hojen med benen och såg till att fötterna var på rätt plats med tårna pekande lite inåt. Målet var att inte hänga på styret men jag blev aldrig riktigt bekväm med att hålla i hojen med benen (fortfarande stående). Har aldrig kört så tidigare. Kändes stelt och jag skulle mycket hellre vilja ha en lösare körställning med underkroppen.

Långsamt puttrande åttor var kul. Lite som garagevändningen på uppkörningen från förr.

Sedan kom en bil som kändes som han letade efter mig. Han hade väl hört mig på avstånd. Han tittade iaf väldigt mycket när vi möttes och när han passerade försökte han kolla in teg. numret. Jag hade såklart tejpat plåten så han gick bet på den. Kändes lite olustigt.

Fick inspiration från den här

Dont give up

Det du beskriver går "alla" igenom som inte fick börja innan de kunde gå. Det känns otroligt obehagligt att stå upp och låta benen göra jobbet. Instinktivt vill man sätta sig och vara närmare marken... Fortsätt så kommer du snart komma till nivån där du inser fördelarna med att stå upp. Gällande bromsar så är i princip allt "värdelöst". Brembo anses vara "bäst" och oavsett hur mycket jag luftar som är det svampigt, man kan inte köra på känsla i handtaget. Förvisso är det helt andra krafter på en motard, men det hade ju varit skönt att ha i närheten av samma känsla på crossen.