Ja, detta är ju fel tråd för ämnet, men det flöt upp ett svar på insändarsidan i SDS angående buller och beslag:
Sydsvenskan.se är den ledande nyhetstidningen i Skåne och Öresundsregionen
www.sydsvenskan.se
Oväntat. Inte.
Buller berör.
Nån mer än jag som märker skillnad på hur många rådjur och annat man riskerar kontakt med beroende på motortyp och grad av ljud, buller om man så vill?
Jag försöker smyga i tätbebyggt och ogillar att väsnas för väsnandets skull, Paradoxalt nog så var det med L-twin och termignoni utan dbkillers jag klapp rådjuret. Till mitt försvar, (vilket faller då jag med lätthet kunde gjort ett annat vägval), så är det ett av landets rådjurstätaste eller rådjurolyckstätaste områden och tidpunkt på dygnet, inte säsongen, var därtill illa vald. Skiftet av vägval kom sig av ett par tillbud och att det låg nyss ihjälkört vilt på vägen jag tänkt ta.
Även om folk ibland ser en smula irriterade ut finns det en, om än tveksamt påvisbar, nytta med att folk blir varse att man närmar sig.
Jag noterar även att skribenten nogsamt undviker att med namn exemplifiera kategori 1. Vittnar om självbevarelsedrift.
Nu vet jag inte om ”El-hojen” Rolf har är en mc eller cyklel. Ljudlösheten hos cyklarna medför andra risker. Som att lata elcyklister inte orkar avisera hur de närmar sig bakifrån med sitt nyvunna fartfönster.
De, elfordonen, behöver förses med ljud. Förslagsvis motorljud så att vi förknippar ljudet med den risk och behövlig uppmärksamhet.
Jag håller dock med Rolf i sak. Det finns mycket okynnesbuller och om man som jag inte tål jobbiga ljud finns anledning till självrannsakan. De ljuden är olika för oss alla. Brorsans svärfar är gammal bonde med hörseln i behåll. Likväl finns det inte ett ljud som förmår irritera honom.
Kanske Rolf själv låter irriterande för någon?