Du har redan fått ditt svar och om du inte är nöjd med det så får det stå för dig.
Bra, har du inget vettigt och konkret att komma med så kan jag slå fast att du snackar skit när du säger att "SMC vill ge bort vår frihet" och att SMC "accepterar sådan lagar".
Lagen om att ta fordon i beslag vid upprepad brottslighet finns redan sedan länge. SMC har inte instiftat den, och lagstiftningen är inte plockegodis där man man kan ta till sig det man tycker är bra och skita i det man inte gillar. Sådant får konsekvenser. Bakhjulsåka kan också få konsekvenser - om man inte vet vad man håller på med, eller slangar på alldeles fel ställe. Men det är inte vårdslöshet i trafik per automatik, det är inte "Extremt beteende" per automatik - det är inte ens olagligt om man har lite koll på vad man håller på med!
Nu snackar vi om något roligare! Fordon som tas i beslag...
Detta inlägg har redan postats för länge sedan på SMCs forum.
Den framstår möjligen som en vägg av text här inne på SH, men ämnet är viktigt för mig, och jag har inget enklare sätt att uttrycka det på. Kanske kan man förstå spelet kring "Extremt beteende" lite bättre efter att ha läst det...
Hela skutan "Extremt beteende i trafiken" kantrade på ett tidigt skede. En av många anledningar var att vissa högljudda tyckare låste in på "ta i beslag" och ansåg detta vara slutet för mänskligheten som vi känner den.
Underligt. Att beslagta ett fordon sker i Sverige - om inte varje dag så åtminstone flera gånger i månaden och av tusen olika anledningar. Det kan handla om att man vill utreda vad som gått snett vid en spektakulär olycka eller när en förare hävdar att "bromsarna inte tog" efter en smäll vilkensomhelst, misstanke om grövre brott och sökande efter DNA-spår i bilar, narkotikabrott eller simpla utredningar kring vem som egentligen äger ett fordon. Beslut om beslag fattas på en låg nivå inom polisväsendet, och ett beslag hävs i det allra flesta fall, och fordonet återlämnas till ägaren.
Att
förverka ett fordon däremot - det är en helt annan sak. Det innebär att ägaren blir av med bilen eller hojen och att det antingen skrotas eller möjligen auktioneras bort, utan att slagsumman kommer den tidigare ägaren tillgodo. Att ett fordonsbeslag blir förverkat är mycket ovanligt, och beslutet skall fattas av domstol, och det har historiskt varit mycket lång väg till sådana beslut.
Nu kommer det tråkiga: en falang står och hoppar jämfota och menar att SMC bestämt att alla trafikbrottslingars hojar skall brännas på rituella bål. Dessa verkar också tro att det är bestämt att dessa bål endast skall bestå av just sporthojar. Jag kan nu avslöja att detta faktiskt inte är helt sant - tro det eller ej.
Sanningen är att påföljden "förverkad" faktiskt finns med i lagen sedan urminnes tider, men att ingen vill använda sig av det - av återigen olika anledningar.
En av anledningarna är att det är rättsosäkert, orättvist och strider mot svensk rättsuppfattning.
En annan är att det är sagoligt tungadministrerat i alla led, och en stat som väljer att pruta bort åtalspunkten "Vårdslöshet i trafik" för att
den anses vara resurskrävande och inte kan utredas rättssäkert är sannerligen inte ute efter att uppfinna hjulet igen genom att börja knåda "förverkanden" på lösa grunder genom alla instanser i rättsväsendet.
Lagen har - de få gånger den verkligen använts, varit riktad mot samhällets svaga som inte kan, vill eller orkar slåss mot ett förverkande. Staten har använt detta verktyg mot missbrukare och kroniskt körkortslösa som färdats i obesiktigade rishögar utan egentligt värde. Den åtalade har oftast hunnit köpa en ny rishög redan innan förverkandet av den gamla och om han överhuvudtaget dyker upp till förhandlingen i rätten så kör han inte sällan dit sitt nyförvärv. Staten har visat handlingskraft och för den enskilde är det business as usual. Alla nöjda och glada.
Skulle vi få för oss att använda detta mycket kraftfulla, repressiva instrument mot den bärande delen av befolkningen som kan lagen och är beredda att slåss för sin sak så tar det hus i helsike.
Och var är jämlikheten inför lagen? Beslagtagen skrotbil från missbrukare är inte samma sak som beslagtagen leasingbil med restskuld från ensamstående mamma.
Men, hur lätt är det egentligen att bli av med bilen? Är det inte mer än rätt att en återfallsförbrytare blir av med sitt mordredskap? Eh... ...jo, när man lägger fram det så. Men låt mig berätta en annan historia för att illustrera hur befängt detta med förverkande av fordon är:
Grimm Bros Sagoservice skrev:
Säljarkille med tjänstebil i jobbet missar med sin privata entusiastbil en stolpe mitt ute i natten och blir blixtrad på hastighet över körkortsindragning. Though luck.
Men, han vågar inte säga något om detta på jobbet. Han är utesäljare, med tung provisionsdel i lönen dessutom. Det finns inga andra arbetsuppgifter för honom på jobbet, och han vågar inte låta någon annan sköta distriktet.
Han kör vidare, försiktigt, och hoppas på en kort spärrtid.
Hur många kan ärligt säga att dom har svårt att identifiera sig med Mr X så här långt?
Men, Mr X befinner sig i ett sjok av otur - landets årliga rutinkontroll av körkort och nykterhet råkar ligga i hans väg och han blir rapporterad för olovlig körning.
Grov olovlig körning, faktiskt - eftersom han gått i körskola, lärt sig trafikregler och en gång i tiden klarat sin uppkörning. Då blir brottsrubriceringen "grov" olovlig körning. Hade han varit 16 år, helt oerfaren i trafiken och buslånat föräldrarnas bil så hade det stannat vid "olovlig körning"...
Logiskt...?
Hur som helst - Mr Xs otur är inte slut. Fylld av ny oro med hur det skall gå med förlängd spärrtid, rättegång och jobbet tillsammanans med gammal, mörknad oro så blir den stackaren påkörd bakifrån i en kökrock. 100 % motpartens fel, men polis hinner till platsen innan pappren är skrivna och Mr X befinns vara en three time loser.
Frågan är nu: vilken bil skall tas i beslag? Hans arbetsgivares leasingbil som han disponerar? Det ursprungliga brottsverktyget från körkortsindragningen: entusiastbilen, eller kanske någon annan, billigare bil som killen äger?
Skall han bli av med den iofs betalda entusiastbilen som han ändå investerat tusentals timmar av renoveringsarbete och tiotusentals kronor i delar och externa jobb - samt inte minst själ och hjärta, eller skall han bli av med hustruns bil som råkar stå skriven på honom? Èller skall myndigheten lägga vantarna på det sist använda fordonet: firmabilen och lämna Mr X i en skuldställning till sin arbetsgivare om sisådär 7,5 basbelopp...?
Det finns alltså INGET sätt att få in "beslagtagande och förverkande av fordon" som en bred åtgärd mot buskörning om hänsyn skall tas till likhet inför lagen, proportionalitet eller svensk rättspraxis.
Att yappa om det och skälla på SMC för än det ena och än det andra är inte speciellt konstruktivt - det som de mest högljudda står och hoppar upp och ner över finns inte på kartan. Ain't gonna happen.
Detta vet myndigheterna, och därför står vi nu i detta dödläge: SMC pekar på statens tillkortakommande, staten har ingenstans att ta vägen. Den tillsynes käcka lösningen med "förverkande" är en papperstiger målad i vattenfärger utställd på en gräsmatta under en vattenspridare.
Pulp, redan innan den ens fått tillfälle att ryta.
http://www.nvp.se/Varmdo/Varmdo/96-aring-far-behalla-bil-efter-olovlig-korning/
Vad värre är - den som skall exekvera steg ett i denna myndigheternas charad med "Extremt beteende" - övervakning, gripande, rapportering och rent fysiskt lägga vantarna på fordonet och låsa in detta på ett säkert ställe inför utredning vill INTE veta av hanteringen. Det finns inte resurser, utarbetat tillvägagångsätt, plats att ställa fordonen eller ens intresse att sätta av personal till detta. Om möjligt ännu mindre vill man stå och tjafsa med ägare hur man lyfter motorcyklar på rätt sätt, bli filmad medans det sker, se sig själv upplagd som enskild polisman på Youtube i pressade och upprörda situationer och sedan efteråt när bilen skall lämnas tillbaka behöva svara för repor som fanns eller inte fanns innan bilen togs i beslag.
Ingen från myndigheternas sida vill bli påmind om att möjligheten teoretiskt finns att storskaligt ta fordon i beslag för trafikbrott. SMC har pekat på en grupp av olycksfåglar som skapar död med motorcyklar utan att vara motorcyklister. Vi har inget sätt att påverka dessa. Samhället synes också vara utan hävstång om man inte vill nagga på rättssäkerheten och ändå riskera att mangla fel sorts medborgare.
Så vad återstår?
Mycket hårt arbete! Det är 15 förlorade år där hastighetstalibaner fick råda, där man trodde att en ensam stolpe i skogen skulle göra samma jobb som patrullerande poliser. Nolltolerans mot småglin som åker oreggade lekfordon. Ökade insatser mot stulna motorcyklar, och bekväma sig med att hämta in dem när dom anmäls som upphittade av allmänheten. Massor av rutinkontroller i positiv anda. Försöka få med sig de som har körkort för MC så att dessa i sin tur kan vända över dom som inte har det - smitarna som polisen sällan får tala med, och som man näppeligen kan jaga runt stan utan att det får trista konsekvenser.
För vår del - vi som vill köra motorcykel även i framtiden krävs att vi mycket mer än tidigare intresserar oss för vem vi kör med. Det
är inte den resandes ensak om han eller hon har giltigt körkort och rätt körkortsbehörighet när man skall ut på gruppkörning. Skämmigt att leka polis och vilja se på någons körkort? Absolut! Men nödvändigt. En gruppkörning i goda vänners lag kan börja med att man visar upp sina körkort för varandra. Det är säkert lite ovant ibörjan - men det är just detta det handlar om: vi som har körkort, vi som är motorcyklister är
en grupp. Vi hör ihop, vi utsätts för problem och svårigheter utifrån, men vi håller ihop.
Jag tycker det är logiskt - kompisar som aldrig tidigare ifrågasatt varandras behörighet kollar så grannen verkligen kan vara med på körningen. Det är längs den vägen vi måste vandra, vi som vill fortsätta köra hoj utan alltför mycket inskränkningar. Vi måste själva hålla rent i våra egna led. Den som är utan körkort får leka själv.
Om sedan myndigheterna någon gång i framtiden vaknar ur sin Törnrosasömn så är det väl bra med det, men dom skall inte hitta något på oss riktiga motorcyklister! Det har vi själva sett till. Gemensamt, utan att ställa olika gaffelvinklar mot hur mycket plastkåpor man omgärdas av, eller om man har släpkärra efter hojen eller en extra omgång knottriga däck i garaget.
Har man behörighet och hoj så är man motorcyklist. Vi har nog med fiender utan att slåss sinsemellan.