Därför tycker jag personligen inte att visionen är en Bilvision, däremot att det trafiksäkerhetsarbete som utförs för att närma sig visionen är åt pepparn för fokuserat på Fyrhjulingar med skyddskaross och i förlängningen kan det medföra ett förbudsargument med hänvisning till genomförda räckesinvesteringar...
Där håller i vart fall inte jag med dig.
Jag har följt eländet från början, och den ursprungliga formuleringen/"kontraktet" mellan samhälle och bilförare gick i stil med att:
'Trafikanten' förbinder sig att sitta bältad, köra nykter, följa lagar och bestämmelser samt inte överskrida gällande hastighetsbegränsning. That's it.
Om vi (bilisten) bara sköter detta, så skall staten se till att ingen dödas eller skadas allvarligt.
Direkt där, från första start hakade man av de oskyddade trafikanterna och drog iväg mot horisonten för att bygga en bilistvision.
Det säger sig själv att även om man ersätter "säkerhetsbälte" med hjälm (obligatorisk) eller godkända skyddskläder (tillsvidare frivilliga) så kan man bara inte få plats med oskyddade motorcyklister i samma barnvagn som skyddade,
caged drivers.
Vi kan skada oss allvarligt i alla hastigheter över promenadtempo, och vi kan dö om vi dristar oss att köra i moppetempo - dö på egen hand! Oavsett om vi kör lagligt, eller bara står stilla vid ett trafikljus så riskerar vi att spräcka nollvisionen i samma sekund som en enda bilist brister i
sitt åtagande gentemot nollvisionen,
Alltså platsar vi inte i noll vision, och Bilsäkerhetsverket vill heller inte ha oss där - eftersom vi är verkligheten som inte uppfyller kartans krav.
...ändå höll jag käft i början. Jag teg och led, och ansträngde mig att försöka se fördelar i noll vision även för mig som motorcyklist och engagerad bilist. En sak som gjorde att jag höll mig på mattan var skottfältsröjningarna längs vägkanterna:
Det är nog inte många som minns det nu, men initialt under nollvisionens upptakt så började man röja slänterna längs vissa vägar: tog ner illa placerade träd, sprängde undan jättekast som ingen tidigare ansett det vara idé att köra undan, skrotade bort taggiga partier i sprängda skärningar så det skulle finnas chans att hellre kasa längs med en bergsvägg, än att hugga tag i en utskjutande kant och dö snabbare än man hann säga "granit".
Alltså bitvis riktigt snygga avkörningszoner - som dessutom gav viltet en prydlig ramp att visa upp sig på innan passagen av vägen...
Äkta, skadeneutralt säkerhetshöjande åtgärder för både motorcyklister och bilister. I like!
Ja, inte nollvisionen då förstås - men just den biten var bra.
Hur länge varade den? Två, tre år...? Sedan kom räckeshysterin...
Dödsräcken i mitten, dödsräcken på kanterna - ingenstans att ta vägen: instant death för en hojåkare.
...och ingen bryr sig.
Så tack men nej tack. För mig är nollvisionen en bilvision, jag hade kunnat köpa den om den lät oss vara ifred - om den inte tog livet av motorcyklister på bekostnad av redan skyddade bilister.
Men sorry - i mina ögon dödar nollvisionen fler motorcyklister än den kanske skulle kunna räddat, och då inte genom dom uppenbara dödsräckena.
Nej, den stora faran som jag ser det är grundsynen att "människor är människor och gör fel ibland. Det skall vi ta hand om och bygga förlåtande system".
Fuck förlåt! Ett förlåt räcker inte när man svängt ut rakt framför en hojåkare man inte "såg" eftersom man inte
tittade. Killen är död död död! Vem skall Tingvall säga förlåt till?
Noll vision fördummar och passiviserar! För oss som alltid måste bära den fulla konsekvensen av vår eget agerande och dessutom konsekvensen av alla andra mottrafikanters agerande -
eller brist på agerande så är nollvisionen en fullödig katastrof!
...men den är stadfäst och vi måste leva med den. Försöka överleva, trots en MC-fientlig nollvision.
Det finns liksom ingen väg runt den, vi måste se till att navigera oss genom den, men så liten skada på oss själva och så liten skada på motorcykelglädjens kärna som möjligt. Annars dör vi.
Som motorcyklister, och motorcyklismen på kuppen dessutom.
