Å andra sidan finns de viktiga orden "Jag vet inte hur jag skulle hantera det..." med också. De som redan idag vet detta är kanske att gratulera?
Plus att vi har pratat med honom om sex, gränser och övergrepp. Han vet vad som gäller, han vet vad han har att förhålla sig till. Han vet att om det kommer fram att han tilltalat, direkt eller på nätet, en tjej som hora så kommer det att ge honom problem. Det kan tydigen ses som brist på kärlek, jag har mest sett det som att vi anser att han är en tänkade varelse som kan göra medvetna val...
För övrigt har jag kommit på att jag inte skulle stötta honom om han kom och klagade på att läraren i skolan skulle vilja att han la undan mobilen eller tog av sig mössan heller. Även där hade jag stått på lärarens sida.
Kärlek och tillit handlar inte om att alltid utgå ifrån att ens barn är osyldiga och ömtliga varelser som utan ansvar kan agera som de vill. Det är inte heller skadligt för dem att veta vad som krävs och förväntas av dem och vilka konsekvenser brott mot detta kan få.
Varför inte fostra till hur han bör bete sig istället för hur han inte skall bete sig?