Självförsvar är inte helt enkelt kopplat till proportionalitetsprincipen. Poliser har av Sveriges Riksdag fått i uppdrag att se till att lagar efterföljs och att brottslingar grips. Dom har i detta mandat ett uttalat direkt stöd för att använda våld mot enskild person, detta våld behöver inte vara kopplat till självförsvar utan är i syfte mot att gripa eller omhänderta en person. Det många kallar för polisbrutalitet kan många gånger vara direkt enligt svensk lag.
Gilla det eller förkasta det, svensk polis får använda våld för att lösa vissa av sina uppgifter.
I vissa andra situationer så får dom använda sig av våld enligt Nödvärnsprincipen, men det är något annat.
Det du beskriver kan aldrig beskrivas som nödvärn och hålla i svensk domstoll. MÖJLIGTVIS kan du säga att du handlade i excess, men det är tveksamt.
Förvisso har polisen PL10 (laga befogenhet) för att använda våld i sin tjänsteutövning. Jag måste dock ställa mig lite frågande till din tolkning av detta. Som du själv säger, proportionalitetsprincipen torde ge indikation på om poliskvinnan har rätt att använda batong. Jag tror inte att polisen drog ASP:n i avsikt att endast skrämmas, men så kan naturligtvis vara fallet, men låt oss anta att hon hade för avsikt att inte bara ropa "Bu". Frågan jag inte kan låta bli att ställa är vad hennes avsikt med att dra batongen kan ha varit. Av egen erfarenhet vet jag att det är svårt att träffa det man siktar på med en ASP, speciellt om man är stressad och målet rör på sig. Så även om hon siktade på handen/armen kan hon lika gärna han träffat huvudet eller torson. Jag vet inte vad du anser vara proportioneligt, men en motorcyklist som kraschar i 58 km/h kan orsaka skador på både sig själv och andra. Jag tror dessutom hon ökar risken för att själv skada sig själv. Och att en person riskerar förlamning, men kan rapporteras för fortkörning, anser jag inte vara proportioneligt.
Nu är detta en hypotetisk frågeställning, som bara kan avgöras efter rättslig prövning, om något allvarligt verkligen inträffat. Jag tror att den enda gången polisen möjligen kunnat lagföras var om stor skada åsamkats föraren, inte om han riskerat detta. Hade hon utdelat ett slag, och detta fått föraren att tänka till och stannat, då hade hon troligtvis inte kunnat fällas. Så visst, proportionalitetsprincipen, men det handlar inte bara om allvarsgraden hos brottet kontra hur mycket våld, det handlar även om vad resultat blev av våldshandlingen (även om detta inte står i lagtexten, men å andra sidan består rätten av människor som kommer att väga in det i domen).
Naturligtvis är det en helt annan sak om cyklisten siktade på henne, men det känns inte aktuellt i detta fall.