Läste att en hel del företagare inte var helt nöjda med hur de lagt upp sjuksystemet med karensdagarna och kallade det en försämring.
De nya reglerna gäller egenföretagare dvs en som driver handelsbolag, kommanditbolag eller enskild firma. Driver man ett aktiebolag, så räknas man som anställd i bolaget. Mitt bolag är ett ab.
Tidigare valde man mellan 1,3 eller 30 dagars karens. Nu väljer man mellan 7, 14, 30, 60 eller 90 dagar. Väljer man längre karens så kompenseras man med lägre sjukförsäkringsavgift. Det kritiken främst varit är att man alltså minst måste ha 7 dagars karens jämfört med en anställd som har 1 dag. Som företagare, så blir det ju ett litet finansieringsproblem eftersom är man sjuk, så rullar inte pengarna in och man får heller inte ersättning från det ofantliga förrän efter 7 dagar. Det betyder att många ändå måste jobba vid sjukdom för att klara av sin försörjning.
Enligt min egen mening, så tycker jag det är märkligt att man som företagare inte ska behöva budgetera för eventuell inkomstbortfall (sjukdomsperiod).
Ta bort sjukförsäkringsavgiften för företagare helt och låt privata försäkringsalternativ breda ut sig. Då kan man själv välja precis det som passar en själv.
Eftersom man skiljer på egenföretagare och företagare (se ovan) så har det tidigare varit problem vid uppbyggnadsfasen av ett nytt aktiebolag. Som egenföretagare, så har du kunnat tillgodoräkna dig SGI (Sjukpenninggrundande inkomst) trots att du inte tagit ut någon lön ur företaget. Är man istället företagare med ett AB, så har du inte kunnat göra detta. Det betyder att du vid en ev sjukdom står helt utan ersättning från staten. Detta har i samma veva som ovan ändrats till att man får tillgodräkna sig SGI motsvarande en anställds lön för motsvarande arbete.
Läste någonstans om forskning som kommit fram till att ett ekonomiskt belöningssystem påverkar människor till en viss gräns. Det fanns andra sorters belöningar som också påverkade stort. Bara en sådan sak att bli sedd, uppmuntrad och bekräftad räckte långt. Det ställer förvisso inte mat på bordet.
Men om du får en löneökning med 100% så kommer det inte betyda att du arbetar 100% mer, så även om skatten sänks till 0 så kommer folk inte helt plötsligt börja arbeta 24 timmar om dygnet. Dessutom kommer det egna avgifter istället ifall skatten sänks. Det är väl där en ideologisk skillnad finns, att med avgifter sköter man sig själv bäst man kan, med skatter så hjälps man åt.
Känner till den undersökningen. Det man kom fram till är att yrken som är repeterbara (tex löpande band och motsvarande), så fungerar en provisionsbaserad lön utmärkt som morot. Däremot yrken som kräver någon form av komplexitet, så finns det andra saker som ger mer stimulans och är prestationshöjande. Det kan tex vara ett socialt umgänge på arbetet, pet-projects (projekt som den anställde fritt får välja och jobba med under tex en dag i månaden) eller liknande.
Vad gäller skatten så är det en helt annan diskussion som jag inte riktigt kan se att du kan mixa ihop med undersökningen du refererade till. Däremot är det något som Arthur Laffer kan hjälpa till att förklara:
Har du en skattestats på 0%, så kommer inte staten att få in något. Har du en skattesats på 100%, så kommer inte heller staten att få in något. Det gäller att balansera skattesatsen. Detta förklaras nationalekonomiskt med något som kallas
lafferkurvan och som du kanske ser så är det ett optimeringsproblem att få skattesatsen till den mest optimala procentsats så staten får in så mycket som möjligt.
Sverige ligger idag på fel sida om kurvan..
Mer info kan du även hitta här:
http://fridholm.net/2005/06/07/gammal-visdom-som-galler-an/
Vad gäller räntor och lån håller jag med dig om att det verkar lite snett. Har Alliansen ändrat på det?
Det är inte något som går att ändra hur som helst då det ger stora effekter direkt speciellt för alla de som har gjort investeringar med med en avdragsgill ränta i beräkningen. Personligen tycker jag inte att lån ska vara avdragsgilla. Då är det bättre att ha en lägre skattesats från första början.
Visst är det tråkigt att få vågar sig på att starta företag, men med tanke på riskerna förstår jag många. Har du ett bra välfärdssystem så kanske fler vågar ta risken?
Att starta företag är och ska vara en risk, men man ska också få utdelning av risken man tar om det går bra. Bygger man ut välfärden även för företagare, så blir ju inte skillnaden så jättestor i risktagande längre mot att vara anställd. Vill man inte ta en personlig risk - bli anställd. Att som MP vilja förbättra tryggheten med en massa fluffiga moln och mjuka kuddar går inte riktigt hem hos mig. Då blir konkurrensen snedvriden mot alla de som har kämpat sig upp till ett lönsamt företag och redan tagit risker.
Och de som lättvindigt säger, att arbetslösa kan starta företag istället för att leva på bidrag har en underlig världsuppfattning. Hur många arbetslösa människor vill låna kanske 500.000 på banken, eller ens får låna, för att starta eget? Och om det går dåligt, vilken människa vill då helt plötsligt vara arbetslös OCH ha en skuld på 500.000?
Nya företag startas, vissa går bra, andra går i konkurs, men oändligt många företag kan det ju aldrig finnas ändå.
Korrekt. Politiker med rosa glasögon finns både i röda och blåa gänget.
80-95% skatt på vinst låter självklart mycket. Men hur var det ifall man istället investerade pengarna i företaget? Fick man först plocka ut det som vinst och sedan investera de korvören som var kvar? Om så är fallet så förstår jag att de flyttade.
Allt överskott i ett företag beskattas med bolagsskatt. Det finns visst utrymme att fondera pengar, men det är långt ifrån tillräckligt.
Bolagsskatten borde kunna sänkas rejält för att få fart på återinvesteringar då den endast ger 5% av det totala skatteintaget till staten.
Eftersom konsumtion behövs för att hålla företag vid liv är det väl bra ifall det svenska folket inte sparar alltför mycket, utan handlar istället?
Men vad är bättre? Att investera pengar i Sverige och svensk arbetskraft/varor eller att köpa en massa skräp som tex en platt-tv som är tillverkad i kina?
Om man haft de motiv att spara som du räknar upp, ifall det inte finansierats via skattesedeln, så hade väl folk kanske ändå inte varit sugna på att riskera att förlora pengarna i en dålig investering, utan istället just låta de sparade pengarna gå till sig själv? Om jag haft barn och sparat ihop 500.000 till deras utbildning, då hade jag ju knappast investerat dem i något som skulle riskera att de inte fick någon.
De pengarna har du troligen i form av fonder/aktier och inte direkt på ett sparkonto. Dåligt val av en fond kan du ju också göra.
Din grannes eller kusins lovande målarfirma lär du inte heller hitta på börsen.
Att skaffa en ny utbildning på äldre dagar kan man göra idag, utan att behöva spara ihop till den, så det var ju inget bra argument för att öka investeringar i bolag.
Jo, det behöver du. Vi har visserligen fri utbildning i SE, men inte fria levnadsomkostander. Om du har tex pluggat civ ing i kemiteknik i ung ålder och kommer senare på att det är ekonomi du vill pyssla med och vill läsa in en civ ek examen, så kan du inte det då du utnyttjat dina CSN veckor... Dessutom har du en annan levnadsstandard och kanske barn att försörja när du är äldre så du hade haft det svårt att klara dig på CSN ändå..
Visst är skatten hög, men vi får ju trots allt något för det, även om det säkert kan göras mer effektivt.
En offentlig utredning har visat att när kommunerna får ökade bidrag från staten så används de nya pengarna till att utöka den kommunala byråkratin, men inte till att anställa fler inom skola, vård eller omsorg. En forskningsartikel som undersökte effektiviteten i den offentliga sektorn i 23 olika industriländer har funnit att Sverige bara når en medioker tolfte plats sett till vad den offentliga sektorn levererar i termer av välfärdstjänster. När resultaten relateras till skattetrycket så hamnar Sverige sist i indexet!
Många upplever att den svenska välfärden stod på topp i slutet av 1950-talet. Då var skattetrycket samtidigt ca 27 procent av BNP, jämfört med närmare hälften idag. Hur kan det komma sig att Sverige tidigare kunde finansiera en god välfärd med mycket lägre skatter än idag?
Man kan ju ta tjänstledigt för lite olika saker, bland annat studier. Man kan inte ta tjänstledigt för att starta ett företag?
man kan ta tjänstledigt i 6 mån för att starta företag, men det kräver ju också att arbetsgivaren godkänner det vilket de inte gör om det är i samma bransch och därmed konkurrerande verksamhet. Hur många företag kommer på fötter efter 6 månader?