I dag ska jag vara så där riktigt Gubb-sur.
Soppåsar, hur jävla svårt ska det vara?
Tidigare köpte man sin mat på affären, köpte en påse att bära hem maten i och när man kom hem stoppade man den påsen i sopkorgen som soppåse.
Det gick dock åt färre soppåsar än man köpte matpåsar, så att alla hade den där lådan/skåpet med plastpåsar i.
När den lådan var full så började jag återanvända ica-kassarna att handla i.
Nu är man ju nazist-fascist och klubbar sälungar om man inte har tygpåse eller egen korg när man handlar, jag har använt upp alla gamla påsar i skåpet och behöver således något att kasta skräp i.
Jag köpte en rulle med soppåsar, kostade ungefär som två-tre påsar i kassan, great value.
Icket, soppåsarna på rulle är gjord av någom flimsig jävla majsplast eller något annat värdelöst oljesubstitut.
Tidigare (trots att jag använde ica kassarna flera gånger till handling innan dom blev soppåse) så gick en av 10 påsar sönder lite, dom dedikerade skräppåsarna går sönder 10 av 10 gånger.
Dom går inte heller sönder lite, utan ett litet hål så rämnar dom som den där gubben i MontePyton som åt en liten liten mintkaka.
Lösningen är inte som man tror att ta dubbla, eller ens trippla skräppåsar, dom går ändå sönder av en vass kant på något man har kastat, och då går alla tre lager sönder.
Kan inte någon jävel tillverka soppåsar av byggplast, så att dom håller ihop tills man har fått dom i tunnan?
Visst, det är lite olja i den plasten, men vet ni vad, den oljan blir fjärrvärme när dom eldar upp mina soppåsar, och vi eldar betydligt värre saker i våra fjärrvärmeverk.
Kunde man tillverka hållbara soppåsar av utrotningshotade orkideer eller skinn från små söta kaninungar så skulle jag glatt köpa dom och skita i vad dom är gjorda av.