Fan, det är inte ofta jag blir skogstokig, men nu är jag helt vrålförbannad!!!
Jag har mina två barn varannan vecka, men tydligen har mamman ensamrätt till hela barnbidraget och det är upp till mamman om jag ska få halva barnbidraget eller inte.
1) Hur fan kan man som förälder säga till den andra föräldern "nej, du ska inte få halva barnbidraget fastän du har barnen halva tiden, det är mitt!"
2) Hur i helvete kan lagstiftningen vara sådan??? Vad hände med att män och kvinnor ska vara lika mycket värda???
Är så förbannad att jag inte fått gjort något på hela förmiddagen... Någon som har liknande erfarenheter och kan komma med tips? Finns det något kryphål i lagen som man kan nyttja?
När jag separerade skrev vi ett barn på oss var, bara för att vi trodde att det skulle underlätta en massa saker, trots att vi gjorde så så gick båda barnbidragen till mamman.
Dessutom visade det sig inte ha någon betydelse alls att vi gjorde så, hon ansågs vara "huvudsaklig" vårdnadshavare av bägge barnen ändå, hade hon fått för sig att flytta 150 mil söderut hade jag då själv fått stå för alla resekostnader om jag hade velat träffa mina barn.
Det hände en bekant här i Umeå, kärringen flyttade till en annan ort och tog barnen med sig, karln fick betala alla resor själv för att få träffa sina barn, eller helt enkelt avstå den rätten.
Dock slog det bakut,, båda barnen är nu stora nog att bestämma det där själva och har flyttat till pappan.