Vaknade förväntansfull, positiv och lite nervös inför en arbetsintervju.
Varit förkyld hela veckan men mår lite bättre. Trycker ändå i mej ett halvt apotek för att lindra symptomen.
Lyckas på något sätt slösa bort alldeles för mycket tid på morgonen så jag måste stressa iväg till Solna med bilen. Som tur är inga hinder i trafiken.
Letar parkeringsplats en stund. Hittar parkeringsplats. Rejält stressad men vill inte ha p-böter. Kontrollerar skyltarna och letar upp automaten, som visar sej vara från 1800-talet. Tar inte kort! Har bara några kronor med mej. Betalar och hoppas intervjun går snabbt så man är tillbaka innan tiden går ur.
Stressar iväg till intervjun och hinner med 2 minuter tillgodo.
Mitt under pågående intervju gör förkylningen en motattack och skickar ner en kackerlacka i halsen på mej.
Blir uppenbart dålig stämning när min tänkta arbetsgivare försöker förklara projektet samtidigt som jag håller på att hosta upp lungorna med tårar och snor sprutande.
Fyfan för människokroppen!
Går på en till intervju med någon ur HR. Fortfarande tokförkyld och knappt någon talförmåga. Tiden rinner iväg och jag har svårt att koncentrera mej på vad som sägs när tankarna uppehåller sej vid den stora fläskiga gula p-bot som säkerligen kommer sitta på bilen när jag kommer dit.
Försöker skärpa mej, det är lätt värt en p-bot om jag landar jobbet.
Blir guidad runt på avdelningarna. Nu har P-tiden definitivt runnit ut och jag är tillråga på allt galet pissnödig. Och förkyld.
Efter avslutad intervju har jag en känsla av att jag inte gjort nåt vidare gott intryck.
Stressar tilbaka till parkeringen.
Inga böter!
Eller så har lappen bara blåst bort.
Pissdag med potential.