En vara har inget egentligt egenvärde. Den har bara det värde vi sätter på den.Kanske det, men å andra sidan så är det inte bara turkar som turkprutar längre... När man får inte alls särskilt turkiga mail i stil med "Tja! Vad säger du om si och så många tusen mindre? mvh någon" så verkar det ju inte längre vara en kulturgrej utan snarare någon som enbart är ute efter att göra sig en hacka oavsett varans egentliga värde. Jaja, man ska väl vara glad att det finns en del som inser att "detta är en bra deal" och som slår till helt utan att bråka om det.
Och visst prutar jag utomlands, men där är det lite en annan grej för mig. Utgångspriset på thailändska marknader är ju ALLTID väl över marknadsvärdet på prylen, prutar man inte blir man rejält blåst då grejen i fråga med all sannolikhet kostat säljaren sisådär en 1/30 av vad han vill ha för grejen. De räknar med att man ska pruta, och gör man det inte blir man lurad. Men när det handlar om "Äkta vara" utannonserat till ett väldigt rimligt pris, då ser jag mindre poäng med turkprutet... Men som du säger, det bästa man kan göra är väl egentligen att inte bry sig.
Således sätts värdet av säljarens vilja att bli av med varan samt köparens vilja att betala för varan.
Jag drar mej inte för att pruta på varor även om priset är väldigt bra.
I bästa fall får jag varan till ännu bättre pris. I sämsta fall får jag vänta till nästa tillfälle.
Och äckligheten når ännu högre nivåer när man inser att hundägare väldigt ofta gillar att pussas med sina hundar, och att hundar väldigt ofta gillar att äta människobajs.Exakt, vore det en sån där panikskit/kräkning som en del kan råka ut för på fyllan har man ju knappast dasspapper med sig. Detta känns ju mer som hämnd eller något... Jävligt äckligt oavsett, inget man blir glad av att se när man vaknar på morgonen och går ut i trädgården för att hunden ska få bli rastad (hunden försökte dessutom sätta i sig en del av "lämningarna", vilket blir äckligt på helt nya nivåer när man dessutom måste göra rent hunden...). Fyfan...
Hundägare...