ISLE Of MAN - racerapport!

[Ulvhamne]

Jag promenerar mycket här i Örebro. Senast idag mötte jag en gammal bekant som undrade hur min sommar har varit. Jag berättade att jag bland annat har varit på Isle of Man igen. Som så många gånger tidigare så blev första frågan "Hur många dog?" Jag har fått en liknande fråga minst tio gånger sedan jag kom hem från Ön i år. Jag blir så trött på det här. Det vore mycket trevligare att t.ex. få frågan "Vem vann?".

Jag har räknat lite och jag är medveten om att det går att bevisa väldigt mycket med statistik. Men jag tar risken.

En enda tävlingsdag på Isle of Man är det oftast tre race. Cirka 80 förare kör i varje tävling. Var och en kör minst fyra varv som är 60 km långa. Om man multiplicerar detta så visar det sig att förarna tillsammans kör 57 600 km tillsammans på en enda dag. Ett varv runt ekvatorn är 40 076 km. Sedan är det fyra tävlingsdagar en en veckas träning och på träningen är det ibland mera än 200 förare på banan samtidigt. Allt detta blir sammanlagt många varv runt jorden under de två veckor som träning och tävlingar pågår.

På Ön körs det otroligt fort på vanliga landsvägar med gupp och kurvor och andra otrevligheter. Dessutom är det ju tävling så de flesta kör så fort de kan. Då är det väl inte så konstigt att det händer olyckor ibland???

Det hade ju faktiskt varit intressant att se en korrekt siffra på dödsolyckor på IoM TT gentemot vanliga bajkers, normaliserat för mil körda. Det skulle nog överraska de flesta.

 

[silja]

Det hade ju faktiskt varit intressant att se en korrekt siffra på dödsolyckor på IoM TT gentemot vanliga bajkers, normaliserat för mil körda. Det skulle nog överraska de flesta.

Det blir en svår nöt att knäcka. Enligt Wikipedia så är det till idag 255 förare omkomna sedan man började tävla på Isle of Man 1907. Då räknar man både TT och MGP. Men om jag räknar mycket lågt, låt oss säga 200 000 km per år i snitt körda i båda tävlingarna, så blir det cirka 550 varv runt jorden eller 22 000 000 km på 110 år. Jag är rätt övertygad om att antalet avlidna MC-förare per km är betydligt större bland vanliga bajkers.

 

[bg]

Grattis!

Jag var också i Linköping och vill tillägga att den gamle grävlingens "Grattis!" beror på att BG körde Seeley-G50:an till seger i lördagens race! Grattis från mig också!!! Dessutom så har det varit 3 462 besökare här på tråden den senaste veckan!

Kanske är lite fult att länka till min egen tråd i en av sporthojs mest lästa. Men Silja som har stenkoll här har jag ju faktiskt träffat nu och han var ju inte så farlig

Jag har i alla fall skrivit lite om Björn då jag var med på Isle of Man-resan och även lagt upp bilder på lackförslaget vi kom fram till. Blev gula istället för röda fälgstripes sen dock, mycket bättre

Jag håller ju på och skissar en del som ni kanske gillar i min tråd också. Hoppas jag kan få något designjobb nån gång... Men som jag avslutade senaste inlägget där med; att få designa en lack åt BG kommer jag leva länge på

https://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?226935-MC-teckningar&p=6345480&viewfull=1#post6345480

Tack för gratulationerna grabbar!
En kort racerapport kommer snart och Daniel... Du är alltid välkommen att länka till dina teckningsalster med mc-tema i mina trådar... Är just nu bara hemma och byter om mellan två jobb men när tid finnes ska jag följa länken och läsa vad du skrivit om resan också.

På återhörande (strax)!
/Björn

 

[bg]

Racerapport från Årsracet!


Årets tema på 52-års racet var "Sjuttiotal". Till prisutdelningen på Lördagskvällen hade jag ju därför självklart dressat upp mig i tidstypisk stass. Utvängda V-jeans, ormskinnsbälte, Hoa-Hoa Dahlgren-tröja (fast kanske mer känd från sällskapsresan), pannband och John Lennon-brillor. Mina sideburns har jag ju förberett sedan nästan ett decennium tillbaka. Fördelen med sjuttiotalstema är att vi sjuttiotalister bara behöver vara oss själva, eller hur...


Då har jag bänkat mig framför datorn igen. Är tillfälligt hemma och packar om kappsäcken och passar på att slänga ihop en snabb racerapport från 52-års racet på Linköpings motorstadion förrförra helgen.

Ambitionen inför helgen var att köra dels med Pers Yamaha TZ250 i "Forgotten Era-klassen" och dels med Ingmars Seeley G50 i 500-klassen. Redan på fredagsträningen uppdagades dock att TZ:an inte mådde så bra. Den minnesgoda vet att den krånglade redan förra tävlingstillfället i Anderstorp där den föreföll gå varm. Vi levde i tron att felet var åtgärdat efter en ordentlig genomgång av kylsystemet. Redan på första varvet kände jag nu emellertid att något inte stod rätt till. Efter andra varvet hade jag lokaliserat fenomenet till tändsystemet och gick i depå. Något var allvarligt fel vilket visade sig genom att hojen inte ville varva som den skulle på höga varv och baktände dessutom ibland på ett otäckt vis. Då vi inte hade något extra tändsystem i reservdelslådan fick Yamahan stå och vila sig resten av helgen. Hellre det än att riskera at köra sönder kolvar och cylindrar.

Beträffande Seeleyn hade vi ju en del problem även med den tävlingshelgen innan som avgjordes på Anderstorp. Jag körde bl.a. av "beltdriven" mellan motor och växellåda två gånger samt tappade bulten till svinginfästningen. Dessutom tvekade hojen på ett mycket märkligt sätt när jag gick på gas ut ur Anderstorps långdragna kurvor något som bara blev värre under helgen. Efter mitt brutna söndagslopp där belten alltså gick av för andra gången fick vi ett bra tips från finske rutinerade föraren Penti Elo. Han förklarade att motorns hackande och tvekande berodde på ett slitet rör i Gardner-förgasaren som vi använder oss av.

Delarna till förgasaren hade Lasse Sandberg förtjänstfullt hunnit skaffa fram inför 52-årsracet och under fredagsträningen gick Seeleyn åter som den skulle. På efter tidsträningarna hade jag lyckats köra mig till en andra kvalposition i det stora startfältet. När flaggan föll som markerade starten hade jag ingen chans att hänga med finske Jouni Lehtimäkis kraftfulla fyrcylindriga Honda som startat i pole position ner mot första kurvan men kunde åtminstone vika in på en andra plats. Jag lyckades bita mig fast i rygg på Jouni under första halvan av loppet och kunde därefter påpassligt smita förbi i samband med en varvning. Därefter fick jag ta i vad tygen höll för att hålla honom bakom mig ända in i mål men segrade tillslut efter en jämn fight, som jag förstod efteråt hade uppskattats mycket från läktarhåll.

Det kändes skönt att vinna och få sätta pricken över i:et under åtminstone en tävling den här säsongen. Som ni vet så är det ju annars mycket som inte gått min väg den här sommaren. Även om det denna gång höll hela vägen in i mål så visade sig under en inspektion efter racet tyvärr att kam-kedjan tappat sin spänning. Vi hade inte nog med reservdelar för att kunna köra söndagens tävling och jag fick dessvärre kasta in handduken där.

Vi har sedan hemkomsten från Anderstorp levt i tron att det skulle räcka att byta kamkedjan. Dessvärre fick jag besked igår att felet inte är relaterat till kamkejan, det har bara varit ett symtom. Vid en närmare inspektion visade det sig (om jag förstått det rätt) att fodret sjunkit i cylindern vilket har medfört att ingenting längre stämmer med timing och avstånd/förhållanden mellan ventiler, kolv m.m. Dessvärre blir det med andra ord ingen tävling i Karlskoga till helgen eftersom Matchless-motorn alltså behöver en ny cylinder innan den drabbas av general-ras.

För er som ändå vill uppleva lite klassisk road racing kan jag rekommendera att ett besök vid årets sista svenska Classic-tävling på Karlskoga motorstadion kommande helg.

På återhörande!
/Björn

 

[oops164]

Hittade detta om Hutchy

Kolla in klippet

http://m.bbc.com/sport/motorsport/40682454

- - - Updated - - -

Björn ska du köra sbk i smfinalen?

 

[silja]

Ett tips om ett radioprogram!

Här kommer ett tips som är värt att lyssna på. I samband med The TT 2017 sände Tomas Jennebo och jag Motorcykelradion på nätet. Kanske några av er som hänger här har lyssnat på programmen som fortfarande ligger kvar i arkivet.

http://motorcykelradion.se

Det finns ett program till som inte sorterar under Motorcykelradion men det handlar om tävlingarna på IoM. Ett eftertänksamt program som sändes fyra dygn efter att piloten satte hjulen i landningsbanan på Arlanda efter vår besök på motorcyklarnas Ö!

Surfa hit: http://mixlr.com/jenneboradio/showreel/?page=2

Sök upp rubriken "Tjuett & Tretti. Mitt i smeten!" som just nu finns på sidan 2 i arkivet. Det sändes 21.30 onsdagen den 14/6 2017. Värt att lyssna på tycker jag! Håll ut! Det börjar om Ön ungefär 15 minuter in i programmet.

 

[bg]

Sammanfattning av RR-säsongen 2017!

Det har så smått blivit dags för en säsongssammanfattning från min sida.

Som ni säkert vet blev ju Isle of man TT inte vad jag hade hoppats det här året. Trots noggranna förberedelser och en bra magkänsla innan avresan till ön var det inte mycket som stämde väl där borta, först med väderleken och därefter en efterhängsen nackskada som en konsekvens av en medtävlares misstag. Det tog några veckor att komma över besvikelsen efter hemkomsten, men sen förlikade jag mig med det faktum att jag haft en hel del flax med det mesta under de fyra föregående åren jag tävlat där borta och jag ställde om siktet mot nästa års TT-lopp istället.

Efter hemkomsten i mitten på juni dröjde det ju en bra stund innan jag var i tillräckligt bra form för att kunna börja köra racerbana igen. Den sista månaden har jag emellertid kört en hel del för att kompensera frånvaron, vilket i viss mån kanske kan ursäkta mina sporadiska uppdateringar här.

Med BMW:n, som självklart varit mitt huvudfokus med tanke på att jag har haft mycket kvar att lära och pröva inför 2018, körde jag ett inhopp på Mantorp i stafett-klassen under endurancet där i början på augusti. Trots en del kvarstående nackproblem fick jag åtminstone vara tillbaka i sadeln igen på den hojen. Därefter hann vi besöka en bandag på Knutstorp med BMW:n som knappast var något att hänga i granen varvtidmässigt men som gav oss en del pusselbitar till, bland annat gällande elektronikens ingrepp över krönet ut på start och mål-rakan där. Jag har inte tänkt på det tidigare men just den kurvan är väl en av de få som kan användas för att simulera förhållandena på Isle of Man i just det avseendet när det gäller svenska racerbanor.

ANDERSTORP:


Sista helgen i augusti spenderade vi med bandagsarrangören Zenergy på Anderstorp. Till skillnad från knixiga Knutstorp, där våra Isle of Man-inställningar inte fungerar speciellt optimalt i alla de tighta svängarna, så finns det lite bättre möjligheter att sträcka ut på Anderstorp. Tyvärr visade sig inte vädret från sin bästa sida under helgen. På lördagen var det åtminstone torrt och jag fick en bra feeling för hojen. Fram till nu hade jag enbart använt mig av gamla däck som jag åkt på borta på ön men till racet var det dags för ett nytt framdäck. Bakdäcket, specialbyggt för hand för IoM TT, hade emellertid gjort två varv runt Mountain Course på IoM samt två 20 min pass på Knutstorp någon vecka tidigare. Trots det kom jag ner på 1:36-tider och i racet blev det tillslut en tredjeplats i PRO-superbikeklassen. Det kändes efter omständigheterna helt okey och det var första helgen jag kunde köra utan att tänka på mina tidigare nackbesvär.

På söndagen regnade det till och från och det här var första helgen som jag prövade BMW:n på regndäck. Utan att ta några större risker kunde jag i lugn och ro bekanta mig med hojens regninställningar under dagens pass, både beträffande chassi och elektronik. Att jag lyckades komma överst på pallen i eftermiddagens race hade dock absolut inget med en fantastisk förarprestation att göra, utan får helt och hållet tillskrivas skral uppslutning från medtävlarna i det usla vädret.


SVIESTAD:
I söndags var så tanken att jag skulle ställa upp med BMW:n för sista gången under säsongen i stafett-klassen i Svenska Endurance Cupen på Sviestad-banan. Tyvärr hade tändningslåset fått något elektroniskt överslag efter helgen på Anderstorp och reservdelarna hann inte riktigt fram i tid för att vi skulle hinna få hojen i ordning. Det blev att åka upp som medhjälpare åt Karin och Oscar som skulle ha varit mina medpiloter på Sviestad. Vid halvtid i den 6 timmar långa tävlingen hängde dock tungorna som slipsar på både Karin och Oscar, att köra på bara två förare är ansträngande, så då gjorde jag ett par inhopp på Karins CBR600 för att de skulle få lite andrum. Därmed var tävlingssäsongen till ända för min del. Jag kommer dock att fortsätta att köra en del motorcykel i höst och vinter vilket jag kommer att rapportera om här så småningom. Allt för att hålla ringrosten borta inför nästa års TT!

(Tack Foto-Henke för bilden!)

Passar avslutningsvis på att rikta ett tack till alla er följare för att ni fortsatt att läsa och kommit med uppmuntran under sommaren när jag haft det lite motigt efter min trista insats i årets TT! Inför TT-18 är det full fokus framåt som gäller.

På återhörande!
/Björn

 

[Street Bandit]

Lycka till 2018.

 

[bg]

PROVKÖRNING OCH ETT MINNE FÖR LIVET RIKARE - KAWASAKI KX500cc!


Med skräckblandad förtjusning vrider jag på gasrullen på bilden och inväntar vad resultatet ska bli denna gång. Väntan var dock aldrig särskilt lång...

Förra helgen fick jag möjlighet till en riktigt exklusiv provkörning, nämligen något av det vassaste och hårigaste som någonsin konstruerats för motocross, inget mindre än en Kawasaki KX500 från 1991. Men låt oss ta det från början...

Som säkert fler än jag listat ut handlar livet om att samla på sig så intressanta erfarenheter som möjligt. För egen del finns det inget som slår chansen att få uppleva något unikt och som dessutom involverar två hjul och en motor. I fjol var jag ju nere på Kiviks marknad och lärde mig att köra i tunna på William Arnes motorcirkus som flera av er säkert minns. I våras tvingades jag däremot dessvärre tacka nej till en personlig inbjudan från Varg-Olle om att komma och prova Speedway-hoj genom hans sladdskola. Detta eftersom de förslagna datumen låg veckan innan min avresa till Isle of Man och jag bedömde därför skaderisken som för hög inför TT-tävlingarna.

För ett par veckor sedan dök det emellertid upp en förfrågan om huruvida jag var intresserad av att besöka "Höstplöjningen" i Farstorp i Skåne som är namnet på ett stubbrace för veteranmotocross- & endurohojar som körs årligen i slutet på september. Inte nog med att förfrågan gällde en motorcykelgren jag aldrig tidigare prövat, maskinen jag skulle få prova var en KX500 från -91 som ägs av Stefan Larsson. För er som inte känner till namnet sedan tidigare bör det framhållas att Stefan var Svensk Mästare i 500cc-klassen fyra år på rad mellan 1988-91, i konkurrens med stjärnor som Håkan "Carla" Carlqvist och Leffe Persson, och dessutom tillika bronsmedaljör i Lag-VM för Sverige 1990.

Vad är det då som är så speciellt med en KX500, eller för all del någon av de konkurrerande märkenas tvåtaktscrossar på 500 kubik? Jo, precis som att många inom road racingen anser att det häftigaste och hårigaste (läs: mest svårkörda) som någonsin tillverkats var tvåtaktarna för road racingens kungaklass 500cc under 80- och 90-talen, innan tillverkarna med Honda i spetsen bestämde sig för att genom regeländringar kväsa tvåtaktsmotorerna till förmån för fyrtaktare, så finns det likheter inom motocrossen.

Ur min, förvisso föga initierade syvinkel då jag inte alls följt motocrossens utveckling på samma sätt som road racingens, så befann sig motocrossen på sin höjdpunkt under slutet av 80-talet och början på 90-talet. Fram till dess hade utvecklingen av de största, häftigaste och mest effektstarka maskinerna i 500-klassen följt med sin tid men från mitten av 90-talet verkar motocrossen ha tagit en ny vändning som mig veterligen går på tvärs mot utvecklingen av all annan motorsport. Fabriker och förare inriktade sig mot den beskedligare 250cc-klassen som obegripligt nog för en utomstående som mig numera fått status som huvudklass. Förvisso kallas klassen nu för tiden för MX1 och körs med 450cc fyrtaktare men det beror ju enbart på att en fyrtaktsmotor behöver ha så gott som dubbla cylindervolymen för att kunna matcha effektutveckligen från en tvåtaktare och att fabrikerna av miljöskäl hellre satsar på att utveckla fyrtaktsmotorer. Varför tillverkarna plötsligt började betala de bästa förarna för att köra crossens mellanklassmaskiner är för mig lika underligt som om Honda och Yamaha skulle placera Rossi och Marquez i Moto2 istället för MotoGP till nästa säsong. Jag har vågat mig på att fråga en och annan i mitt tycke initierad bedömare av cross genom åren men ingen verkar kunna ge ett ordentligt svar på detta och jag ska inte sticka under stol med att motocross som gren tappade en del av sin dragningskraft för mig som åskådare genom denna självpåtagna kastrering.

Där har ni bakgrunden till varför jag satte mig i bilen kl 04:00 lördags morse för att köra de 25 milen söderut - chansen att en gång i livet få provköra det värsta som byggts för dyngsprätteri! En väl omhändertagen KX500 med rätt bitar i motorn likt Stefans, sägs utveckla någonstans mellan 65-70 hästar och har en torrvikt på ca 100 kg och jag ska inleda med att understryka att jag absolut inte är rätt person att göra ett sådant monster rättvisa. Visserligen har jag kört en hel del offroad på grusväg genom åren men mina erfarenheter av motocross och enduro är så gott som helt obefintliga. Fördelen med att prova KX:en under ett "stubbarace" som det heter på skånska var att jag slapp hoppen som man har på en motocrossbana. Stubbrace körs nämligen på en skördad åker där man pilat upp en bana och de fria vidderna det innebär ger en kraftfull 500-kubikare chans att sträcka ut på ett helt annat sätt än på en crossbana. Men bara om föraren törs vill säga...

Dagarna innan nerresan hade jag lämpligt nog genomgått en tvådagars utbildning i tjänsten där vi fått lära oss det mesta om hantering av brandfarliga och explosiva föremål som ett led i en massiv utbildningsinsats inför en eventuell förestående terrorhändelse. När jag gränslade Stefans Kawasaki efter att han startat och varmkört den gick mina tankar till liknelsen av att sätta sig på en låda TATP (väldigt kraftfullt och fullständigt oberäkneligt sprängmedel som är populärt i terroristkretsar). Det distinkta, vassa avgasljudet i en potent tvåtaktare är svårslaget. Väl ute på åkern slogs jag av att motorn trots allt var väldigt snäll och förlåtande eftersom jag kunde dra mig runt den inledande tvära vänsterkurvan på en växel som egentligen borde varit för hög. Fint bottendrag med andra ord. När varvtalet steg och motorn kom in i sitt tänkta arbetsområde brann dock fyrverkeriet av och upplevelsen var precis så häftig som jag föreställt mig. Jag upptäckte snabbt att så fort jag drog i gasen fanns det två möjliga utfall som resultat av denna handling. Antingen spann bakhjulet okontrollerat och grävde ett djupt dike i underlaget eller också sköt framhjulet i höjden med en hastighet som borde kunna göra Kim Jong Un intresserad av att använda Stefans KX500 som kärnvapenbärare. Det som avgjorde skillnaden i vilket av dessa två utfall som skulle inträffa var inte hur mycket jag vred på gasrullen utan istället om jag hade kroppsvikten placerad fram eller bak på sadeln.

Emellertid, i de allra flesta fall både spann det och gick på bakhjulet samtidigt, oavsett vilken växel jag försökte med. Efter ett par, tre varv lyckades jag bromsa stopp på bakhjulet inför en hårnål när Kawan vägrade sätta ner framhjulet i backen i tid inför inbromsningen. Efter ett par fruktlösa försök att kicka igång där 500:an bara fnös föraktfullt åt min ringa kroppsvikt och förmodligen helt felaktiga teknik fick jag leda in bjässen i depån där Stefan visade vem som bestämde genom att sparka igång den på första försöket. Därefter körde jag till bensinen tog slut mitt ute på åkern. Jag var knappast snabbast på banan men jag törs nog lova att jag förmodligen var en av dem som hade roligast där ute under dagen. Förutom 500:an fick jag även chansen att provköra en fin BSA cross från 1965 och dessutom ett par timmars mycket pedagogisk undervisning i Trial i en skogsbacke i närheten. Om detta får jag dock berätta en annan gång...

Tack Ingmar, Stefan, Bosse och alla andra glada entusiaster på plats för att jag fått ännu ett minne att vårda ömt genom livet! Å tack Lasse Svensson för bilderna!

Spela fram till 4:20 min in i klippet och se Stefan Larsson ta starten på sin KX500 under lag-VM i Vimmerby 1990!
https://www.youtube.com/watch?v=WcFANgYwsW0

På återhörande!
/Björn

 

[Comeback]

Jag gissar fabrikerna inriktade sig mot 250cc 2-takt / 450cc 4-takt för det är där den stora efterfrågan finns.
Efterfrågan på hojar som endera gräver ett dike eller slår runt om man inte släpper gasen är mycket lägre!

 

[Brutale]

Är det ungefär nu man ska sluta åka på gatan överhuvudtaget ?
Eller kan jag förvänta mig att bli jagad av BG i sommar ?

Iaf tycker jag nog det är lite roligt att MC-Poliser skall utbildas i Skara framöver, min födelseort och grannkommunen numera.

Man kan ju ha mkt åsikter om Poliser, men MC poliser har jag alltid uppfattat som sympatiska och trevliga.
Det kan ju bero på att jag är en laglydig medborgare i trafiken med

Så kommer du BG snurra runt Skara i sommar, och kan man förvänta sig en autograf på gathojen ?

 

[bg]

Jag gissar fabrikerna inriktade sig mot 250cc 2-takt / 450cc 4-takt för det är där den stora efterfrågan finns.
Efterfrågan på hojar som endera gräver ett dike eller slår runt om man inte släpper gasen är mycket lägre!

Du har förmodligen rätt i ditt antagande Comeback. Jag fattar ju också att körbarhet är A&O för att kunna ta sig fram snabbt runt en crossbana och för det stora flertalet motionärer räcker det säkert mer än väl med MX1. Däremot har jag svårt att tänka mig att en världsstjärna som t.ex. Jeffrey Herlings inte skulle kunna åka fortare runt en crossbana om han fick tillgång till en fullt modern hoj byggd enl. MX3-reglementet d.v.s. gamla 500cc. Förutsatt att mitt antagande stämmer så måste man ju ändå klia sig lite i huvudet och undra vilka marknadskrafter som fick motocrossens utveckling att gå ner sig i mellanmjölkens bottenlösa träsk... Crossförare brukar ju annars knappast kunna betecknas som fjollor och hade säkert gärna försökt att axla manteln efter Carla, Thorpe, Smets och allt vad hjältarna hetat i stora klassen genom åren, om inte fabrikanterna gett dem bättre betalt för att köra mellanklassmaskinerna istället vill säga. För inte heller kan väl säkerhetsaspekten ha haft någon större betydelse i det här avseendet? Även om en 500cc både är svårare att bemästra och mer fysiskt krävande än en 250cc så kan väl inte sporten sägas ha blivit särskilt mycket säkrare av denna kastrering? Konstigt är det...
/BG

Är det ungefär nu man ska sluta åka på gatan överhuvudtaget ?
Eller kan jag förvänta mig att bli jagad av BG i sommar ?

Iaf tycker jag nog det är lite roligt att MC-Poliser skall utbildas i Skara framöver, min födelseort och grannkommunen numera.

Man kan ju ha mkt åsikter om Poliser, men MC poliser har jag alltid uppfattat som sympatiska och trevliga.
Det kan ju bero på att jag är en laglydig medborgare i trafiken med

Så kommer du BG snurra runt Skara i sommar, och kan man förvänta sig en autograf på gathojen ?

Nja, du kan fortsätta åka gata i trygg förvissning om att jag och en massa andra MC-poliser kommer att vaka över dig i området där uppe framöver Brutale...

Skämt åsido, jag är faktiskt nyss hemkommen efter några veckors internat i Skara där vi "förtestat" 15 kollegor för att avgöra om de hade förutsättningar att gå vidare till den 6 veckor långa grundutbildningen till färdig MC-polis. Bygden runt Skara och Skövde har visat sig ha många av de kvalifikationer som behövs för att få till en bra mc-utbildning, bl.a. hoppas vi t.ex. på positiva synergieffekter ihop med försvarets MC-instruktörer i Skövde.

Å skulle våra vägar korsas på fältet så lovar jag så klart att bjuda dig på en tankautograf (eller på något annat lämpligt ställe på hojen) Brutale...


På återhörande!
/Björn

 

[DSL-FZR]

Det är ju mina hemtrakter Björn! Jag och farsan tar också gärna var sin tankautograf Och du är såklart välkommen på fika med dammsugare när som helst!

Tyvärr kanske vi tar en paus från att resa till Isle of Man nästa år, det var ju det där med banhoj... Men det tar emot. Får väl se, det är nåt speciellt med den där ön.

 

[silja]

Det är ju mina hemtrakter Björn! Jag och farsan tar också gärna var sin tankautograf Och du är såklart välkommen på fika med dammsugare när som helst!

Tyvärr kanske vi tar en paus från att resa till Isle of Man nästa år, det var ju det där med banhoj... Men det tar emot. Får väl se, det är nåt speciellt med den där ön.

Inte kan ni stanna hemma 2018! Det kanske är sista året som BG tävlar på Ön. Den nuvarande satsningen sträcker sig väl bara till 2018 om jag har fattat galoppen rätt?

 

[bg]

Det är ju mina hemtrakter Björn! Jag och farsan tar också gärna var sin tankautograf Och du är såklart välkommen på fika med dammsugare när som helst!

Tyvärr kanske vi tar en paus från att resa till Isle of Man nästa år, det var ju det där med banhoj... Men det tar emot. Får väl se, det är nåt speciellt med den där ön.

Tack Daniel! Självklart ska du satsa på en egen hoj för bana om det lockar men R1:an som du redan har funkar väl fint för ändamålet så länge du begåvar den med kraschkåpor för att slippa ha sönder originalen? Då kan du ju hänga med till ön även 2018 menar jag...

På återhörande!
/Björn

 

[DSL-FZR]

Tack Daniel! Självklart ska du satsa på en egen hoj för bana om det lockar men R1:an som du redan har funkar väl fint för ändamålet så länge du begåvar den med kraschkåpor för att slippa ha sönder originalen? Då kan du ju hänga med till ön även 2018 menar jag...

På återhörande!
/Björn

BG och Silja, jag och farsan får ta en funderare till

 

[Brutale]

Trevligt BG !!

Jag har ju harvat mkt grusvägar tidigare runt Skara, då man var inne i Enduro-träsket på 80 talet.
Nu försöker jag hålla mig på asfalten, och helst på bana så klart.



DSL-FZR -> Nu blev jag ju nyfiken på vart du bor då

 

[DSL-FZR]

Brutale -> Jag bor i Lidköping precis som du verkar det ju som Var du med på resan i år och sågs vi då tro?

 

[Brutale]

Brutale -> Jag bor i Lidköping precis som du verkar det ju som Var du med på resan i år och sågs vi då tro?

Jo det var jag allt, och jag bor även i Lidköpings Kommun
Åker mkt med Gota MC om dom är bekanta....

 

[PeteR1]

Inte kan ni stanna hemma 2018! Det kanske är sista året som BG tävlar på Ön. Den nuvarande satsningen sträcker sig väl bara till 2018 om jag har fattat galoppen rätt?

Vad tusan är det du säger!?