Jag är ta mig tusan bäst!
Måste bara få skriva av mig lite! Oj oj oj vad jag har sovit konstigt i natt, jag var nämligen kvar på Sviestadsbanan hela natten och försökte hitta bättre spår, gasa tidigare, lägga ner mer!
Det började igår med att en efter en fegade ur på grund av dåligt väder, förkylningar och fel vindriktning. Björn var jättenära att ge sig han med när Kobbe hellre ville sova efter en tidig förmiddag på jobbet. Men Kokke och jag var fortfarande sugna på att åka bana! Jag främst för att jag inte ville känna att jag varit nervös en hel dag i onödan.
Tvingade upp Kobbe ur soffan via telefon, sa åt Björn att hämta Kokkes hoj, be Peppe komma ut och släppa ut monster-125an, okej nu var vi på väg!
När jag går ner till parkeringen efter jobbet för att möta Kobbe är jag så nervös att jag mår illa. Jag trillade sist jag körde bana och nu är det kallt och halvblött ute. Kobbe ser ut som ett lik när han äntligen dyker upp, arg som ett bi på att racebussen inte ville starta och alla söndagsbillister som är i vägen och så är han trött också.
Jag nämner inte att jag är så nervös att jag kunde spy och antagligen har ångrat mig, jag vill nog inte köra bana längre. Rädd för att bli pojkvänslös så kniper jag käft, ger Kobbe en puss och tackar honom för att han kom. Fast jag helst bara vill
och
Väl ute på Sviestad träffar vi Håkan, fixar banan och inväntar dom andra. Jag står och tvekar, försöker dra ut på det hela, inte ta på stället. Men när hojen är framkörd, inkörd och varmkörd finns ingen återvändo. På med stället och ut på banan. Såfort jag är uppe på hojen så glöms all nervositet bort och hornen växer ut fortare än kvickt!
Ligger bakom Kobbe i ca två och ett halvt varv. Låtsas att däcken hunnit bli varma och jag har fått lite koll på var de blöta fläckarna är. På rakan släpper han om mig och jag, hmm, försöker se snabb ut.
Åker säkert en 6-8 varv innan jag måste gå i depå för att jag börjar få ont i armarna och nacken, koncentrationen är inte längre på topp, vill inte riskera att lägga mig bara därför.
Kobbe förklarar att jag måste ha mer fart in i svängarna, de långsamma alltså, crossböjen och högfartsböjen ser helt okej ut. Jag mutrar något om att det är blött i esset och berget och då får jag fel spår i sviestadsböjen med och torparn är ju helt omöjlig att ta i vilket fall.
Dags att ge sig ut igen och följa Kobbe när han visar spår. Får lite bättre fart genom esset när han ligger före, torparn börjar kännas okej. Berget tar jag till vänster om vattenpölen och det ger ett lite bättre spår! Kobbe vinkar om och nu måste jag visa vad jag går för. Orkar inte så många varv, det börjar bli mörkt, jag andas genom munnen och lyckas imma igen mitt pinlock
Skämmer livet ur mig själv när jag äntligen gör en bra växling upp till femman och får riktigt bra fart på skorven. Kryper ihop allt jag orkar för att inte göra så mycket luftmotstånd, hinner tänka i högfartsböjen, inte åka av nu det kan göra ont! Bromsar in alldeles för mycket och börjar småle för mig själv! Haha det där gick ju bra! Undrar om man kan bromsa senare nästa gång.
Åker in i depå efter att ha misslyckats mer än vanligt i esset, skakat på huvudet och fått hela hojen i gungning. Dags att sluta när man är på topp!
Jag vill köra mer hoj! Bana! Liten smidig hoj som det räcker att titta rätt på för att hamna rätt! Var jag inte hojbiten innan så är jag det defenitivt nu! Om man skulle ta och sälja gathojen och ta licens i stället kanske...
Jag körde säkert en tre-fyra mil igår i alla fall, men inget slår Kokke med hans 12-13 mil. Han var ute mest hela tiden och bara njöt.
Kvällen avslutades med god mat i glada vänners lag och lite mys i soffan efter det. Jag var så trött att jag inte visste vad jag hette men det var det värt! Vaknade i morse med lite lagom mycket träningsvärk, så där så man kan känna sig riktigt nöjd! Att man kan ha så här kul på en helt vanlig tisdag på Sviestad!