Kärlek är kärlek, i kärlek och krig är allt tillåtet. När det gäller kärlek så skiter jag fullständigt i de "regler" någon har hittat på.
Det är vad jag tycker, och alla är vi olika..
Då hoppas jag att du är lika principfast när det är andra vägen om, så du inte hyser agg mot någon som tar det du trodde var ditt. Enligt dig är det ju free for grabs lixom
Idag är en oerhört bra dag f.ö. Känner för att förgylla den med lite visdom.
Ponera att du har en flickvän som är, bara för att leka med tanken lite, rätt fresh (haha ja, ni fattar. Fin fiffan!
) och att du verkligen gillar den här brodden. Verkligen gillar. Visst hade det varit underbart.
Sommaren passerar förbi med många fina minnen, hösten den lunkar på. Allt är bara sådär sockersött underbart som i filmens undersköna värld. Visst hade det vart najs
Tänk sen att det börjar knaka i en fog. Inte så allvarligt, men lagom sådär. Då lagar man det, rajt? Ja men det är klart man gör
Och så är det bra sen. Iaf tills dess att det knakar till igen. Vad gör man då? Jo, om det börjar bli jobbigt... Då söker man tröst och stöd hos en vän.
Det är vad man har vänner till Sen bli allt antagligen bra igen, och med vännens stöd så har man rättat till det som var fel. Inga konstigheter alls ju. Tänk vad bra man kan ha det.
Tänk istället nu att den vännen som man trodde var ens livlina på det stormiga havet av känslor, som man håller i så hårt att knogarna vitnar när det blåser på som värst. Tänk er att den vännen visar sig vara något annat än en vän. Någon som kommer hem till dig när du inte är hemma, och tar för sig av något som är ditt. Som i princip ställer sig och pissar med ett hånskratt på de känslor och svagheter du så förtroendefullt blottat för honom innan. Medan du sitter på jobbet och sliter ihop till maten på familjens bord, eller medan du är i skolan och försöker ta tag i ditt liv, bli något. Just då, då smyger denna lömska figur runt i ditt hem, hos din flickvän... En svaghet bor i hans kropp, som gör att han ger efter för sina köttsliga lustar. Utan skam i kroppen. Utan
skam.
Det är inte vad man har vänner till.
Den låga livsform som utan att känna skam både kan sitta och skänka dig stöd och tröst när kärleken till din flicka är svår, samtidigt som han sätter på samma tjej bakom din rygg, borde krypa tillbaka ner i den hålan från var den steg upp. Att utan skam i kroppen, utan minsta ånger, se på sitt offer och behandla en
vän, en trogen och intet ont anande
vän, på det viset visar bara hur genomrutten och trasig personen själv är inuti.
Undra om det är värt att göra så mot en vän? Speciellt när man efteråt står där med långt ansikte, mer ensam efter än vad man var innan. Är det värt det? Ty ingen bestående kärlek fick man, utan utnyttjad och skamsen fick man se sig ratad. Och de vänner man hade innan, om man nu hade några, vänder ryggen mot dig när de får reda på vad du är för kryp. Var du inte ensam innan så lär du bli det efter en sådan handling.
Så... Är det värt att bete sig på ett sådant vis? Det kan man verkligen fråga sig. Vissa verkar tycka det.
