1 - ser bra ut. En liten passus är att Du inte behöver sitta längre bak än att Du får ut röven så mycket som Du vill utan att låret förlorar kontakt mot tanken. Det ska kännas bekvämt, naturligt och vara rationellt motiverat. Men det antar jag att Du redan gör. Ursäkta min franska, men hur Du håller foten på utsidan är egalt så länge det känns tryggt och stabilt. Testa och välj det som passar Dig, jag tror själv att jag har fotpinnen långt fram under foten för att kunna låsa mig mot tanken...
2 - låter fint.
3 - varför vill Du få ner överkroppen redan under bromsning och innan sväng? Är det inte skönt med en stabil hoj under inbromsning, själva styrkommandot innebär ju att Du hamnar i ett instabilt läge? Under trailbrake eller bromsning in i kurva tror jag de flesta föredrar att successivt luta överkroppen inåt vartefter bromsen släpps och sedan, något innan man når fullt nedlägg även dyka ner med överkroppen. Låt mig ett ögonblick bli lite teknisk - när Du bromsat klart innan kurva dyker framgaffeln ner under inbromsningen, går upp igen när Du släppt bromsarna, dyker ner igen när Du svänger in i kurvan och G-krafterna ska omhändertas och börjar sedan stiga igen när Du går på gas. En ideal bromsning in i kurva innebär att gaffeln dyker när Du bromsar som hårdast, går upp och stabiliseras när Du lättar på hejdarna innan sväng, sedan bibehålls det läget ändå till Du går på gas, Du kompenserar alltså krafterna i sväng genom att successivt släppa på det sista av bromsen under nedlägget! OK? Filma gärna Din framgaffel ett pass så ser Du hur jag menar.
Under detta vill vi störa hojen så lite som möjligt, blir den orolig har vi något att analysera. För mig blir det bäst att låta överkroppen falla in successivt vartefter hojen ökar sin lutningsvinkel, det känns naturligast så.
För ordningens skull - jag vet att vissa yrat om att gaspådrag "så tidigt som möjligt" kan innebära redan innan Du styrt in. Det är absolut FEL, en irrlära som jag hoppas inte drabbat Dig. Styrkommandot innebär att vi gör hojen instabil, då vill vi ha en hoj med komprimerad gaffel och vikt på framhjulet som lätt kan svängas in, inte en stabil hoj med mindre vikt på framhjulet. Okej?
Bra insikt angående marginaler i körningen när sittställning ska nötas in. Det gäller att ha kapacitet över att känna hur hojen svarar, rör sig, och analysera den feedback Du får, då är det nästan omöjligt att ligga på maxnivå. Det blir nog en bra dag ska Du se
4 - Kanon :tummen upp
5 - Gah, och jag som inte ens vet om jag tar mig till Mittsverige i Augusti än
Men visst vore det roligt att träffas irl snart, om inte annat för att prata skit om Lotek, Henco och annat löst folk
För övrigt är Du så duktig att steg 6 på Kemora (eller Tommen v21) säkert skulle tillföra Dig en hel del!
Ser fram emot att höra hur det funkar för Dig i morgon! Lycka till
...
1. Förankringen tycker jag fungerar ganska hyffsat och så sitter jag så långt bak jag bara kan i sadeln...
Så här ser du ut mest hela tiden. Har fått lite pikar om att jag borde ha hålfoten på den yttre pinnen men har tidigare av instruktör blivit informerad om att det är trampdynorna som ska vara på pinnen.Blir att prova sig lite fram imorgon.
2. Göra sig klar innan böj gör jag alltid när det går halva skinkan ut på sadeln,förankring och sedan slå på hejdarna. Detta har jag satt i system och får oftast att fungera. Även vid S böjar försöker jag alltid se till att ha minst ett knä i tanken hela tiden och få upp kroppen innan jag bryter över cykeln.
3.här har jag stora problem. Steg 1 går bra att få ut överkroppen men sedan när den ska bli ner känns det läskigt. Som i depåböj på Gelleråsen får jag ner kroppen först när jag prickat apex och börjar skicka på kräm till bakhjulet. Att hänga kvar med kroppen om möjligt hela vägen till cykeln är upprätt är även något jag försöker och oftast lyckas med. Problemet är att få ner kroppen tidigt helst samtidigt som jag går på broms. Jag tror felet har varit att jag kört för nära min gräns och således inte haft utrymme att öva och göra lära in rätt.
4.Minst ett knä i tanken strävas det alltid efter. Det tackar vi Hansi för att han lärde mig redan ifjol
5, När kommer du till en närliggande bana och är instruktör så man kan boka körning och begära dig? Alternativt kommer jag till Kemora nästa år bara måste få köra med dig och ha dig som instruktör någon gång
Kära Radare, det vore mig främmande att coacha Edvards, Doohan, eller Crafar, var och en är salig på sin tro. Däremot gäller 70%-regeln även för den körstilen, liksom fysikens övriga lagar. Det imponerande röv- och rygghäng de presterar förflyttar en hel del vikt inåt även den och har vissa fördelar i inbromsning (stöd mot tanken och viktfördelning längre fram). Det finns även nackdelar, de får inte vikten lika långt ut och har förmodligen svårare att snabbt komma upp igen/flytta sig till andra sidan
Vi verkar därmed eniga i att det är en fråga om att trivas på hojen, som jag inledde mitt inlägg med. Men jag är övertygad om att alla dessa storheter även behärskar den "moderna stilen" med hela kroppen på sidan om hojen också, den passar dem bara inte lika bra. "Pröva allt och behåll det som är gott". Därför blir det också fel när Du försöker koppla värdeorden jag använder gentemot den typen av förare.
Jag talar däremot vad jag iakttar på banorna i samband med kurser och bandagar, på motorcyklister som önskar utveckla sig själva som förare. Jag kräver inte att de ska köra som jag anser, däremot vill jag att de ska få med sig och hjälpligt behärska den tekniken som en del i sin personliga verktygslåda att använda vid behov och när så önskas. Och då står jag fast vid de iakttagelser och värdeord jag redogjorde för i mitt tidigare inlägg, det handlar om att sträva efter att göra en sak men inte riktigt fullfölja.
OK? Frågor på det?
Huruvida det är ”effektivt” att sitta ”djupt” respektive ”ängsligt” att sitta ”högre” beror väl på vad som känns rätt? Och på individuell fysionomi, motorcykel och körstil?
Jag gissar att Crafar och Edwards inte är mer ”ängsliga” än Elias.
