RocketQueen skrev:
Då har jag också kört upp... och kuggat!
...snip...
Jävlar va besviken man blev på sig själv men nu är jag glad igen. Jag kör upp tills jag klarar det helt enkelt!
Hoppas ni andra som kör upp nu i dagarna klarar er galant!
/M
Synd att det inte gick men tjusig attityd... Du kommer klart att fixa det med den inställningen!!
Jag tog mitt i början av juni sen jag gått i körskola i Malmö och fått riktiga direktiv samt en j*kla massa tips. Jag har en märklig erfarenhet i att ta A-kortet som innefattar tre lyckade uppskrivningar (dom var inget problem för mig) samt innehav av tre olika hojar under hand, där jag fick sälja den förste efter att min sambo dog av en hjärnpropp och jag gick in i väggen... Allt sånt här försvann bara och jag hade inte råd heller.
Efter nästan ett år försökte jag som privatist med min egen hoj men misslyckades totalt. Jag ville väl egentligen bara ha försökt innan tiden gick ut för skrivprovet. Den egna hojen var en Triumph Legend som jag hade råd att hålla. Så skrev jag upp igen innan hösten var slut och sen körde jag med en god vän och hans fru på FMCK hela den vintern. Det var nyttigt!! Att lattja med en gjutjärnsJawa i leran lärde mig mkt om balans och jag vurpade och körde omkull utan att det var "any big deal". Jag hade många vänner som ställde upp och jag tror jag kört minst 2000 mil med grönskylt. Men!! Jag blev kaxig!
I fjol våras skulle jag träna 90-bromsning på egen hand och en vän hade sett ut och röjt en fin bit på Sjöborakan men jag skulle tvunget testa en annan bit på andra hållet och såg inte en ny asfaltbeläggning som började med en förhöjd kant... såå - ungefär där jag själv tänkt påbörja inbromsningen med nålen på 90 km/h - får jag bara styret upptryckt i handen!! Klämmer åt handbromsen när framhjulet är i luften och det kommer ner helt låst. Jag såg senare bromsspåret efter mitt framdäck - vingligt och ngr meter långt - innan jag for åt vänster medan hojen la sig till höger. Jag hade ju iofs sänkt farten med min idiotbromsning och kom undan med hjärnskakning och sönderslaget främre korsband på vänster knä... men att inte släppa bromsen??!! Hrm Learnin´the hard way!
Men det räckte inte!!
Jag hade inte lärt mig utan sex veckor senare kör jag över min kapacitet och vurpar rakt ut i en åker i en tvär högerkurva. Full highside och jag tar för mig - bryter höger handled och skrotar min älskade hoj. Fick verkligen fundera över läget. Är jag vansinnig som 40+ kärring som tror att jag ska köra mc??
Nåväl - jag kunde ju inget göra på flera månader annat än komma fram till om jag skulle envisas. Men - praktiska saker löste sig förvånansvärt väl och jag kunde en dag be en vän köra hem min nya traja som jag otroligt nog kunde ordna utan att det ruinerade mig. När tiden gick ut för skrivprovet väntade jag till våren och skrev upp då. Sen anmälde jag mig på skola i Malmö, tog två veckor ledigt från jobb och körde i stort varje dag - hade bra lärare - missade första uppkörningen - jag var fortfarande rädd för att bromsa i nittio och fjantade bort den. Samt att jag innan dess lyckades vända i serpentinen utan att ha fått i tvåans växel, så det fanns inget pulver att ta till ut ur vändningen.... allt blev litta fel sen!! Men han svalde det tills vidare. Dock måste man kunna bromsa.
Men fjorton dar senare satt det!
Jag vet att jag inte skulle fixat det utan skolan men det kan ju vara helt olika för olika personer. Man får väl försöka att ha sån koll på sina egna villkor att man inser vad som är rätt för en själv... och sen satsa på det man väljer. Det kräver en insats från en själv iaf. Om det sen är pengar och tid till en skola... eller tid och envishet att rodda själv... tja - upp till den det gäller.
Men nån sa förut att det ju handlar om att ha kontroll och det håller jag helt med om. Nåt enstaka misstag går förbi om man dessutom reder ut det, desto bättre... jag satte ner foten lite snett i krypet och vinglade till men fixade det... inga problem då. Och jag lyckades plocka bort den mentala spärren mot att bromsa stenhårt tills det fungerade igen med att bara dra i handbromsen hårt, snyggt och kontrollerat tills man står still. Det ÄR ju ett stilprov också. Man ska sitta snyggt och se ut i fjärran medan däcken bara biter sig fast.
Jag är himla glad att jag fixade mitt kort till sist och känner starkt för alla som strular på och inte ger sig. Kan jag hjälpa nån med tips, så fråga bara.
Tina