Kratoz
Gudomlig sporthojare
Jag vet att mina packlådor räcker till 12 dagars Nordkaps resa...Det är en marknadsföringsgrej. Reklam kan vara informationkampanj eller för att lura på folk skit dom inte behöver alt sånt som dom inte visste att dom behöver. En del blir lite pålurade och är nöjda. Vissa hävdar att de inte påverkas av reklam. Jag är en av dom. En annan diskussion.
Det är ’klarlagt’ att äventyrshojar har en skön upprätt körställning. Hojåkare blir äldre. Äldre människor får problem med nacke, axlar, handleder, rygg, knän och något mer säkert. Prostata och urinblåsa. Täta stopp. Lugn, elhojar kommer för er också.
Nu föredrar många äldre hotell före fricamping. Jag vet inte vad som finns i dessa jättepackningar. Jag har kollat en massa på tuben vad folk packar. De har inte så där enorm packning. Är det en AI-bild?
Till mitt försvar, kläder för 7-10 dagar. Jag visste inte hur tillgången på tvättmaskiner var. Inne i städer, på hotell, på större campingplatser? Det finns på de flesta campingar. Att tvätta var 5e dag räcker gott. De har oftast torktumlare också.
Min rant om äventyrshojar är väl över. För stunden. Jag provocerar väl för dåligt.
En bekväm hoj med fjädringsväg (det gillar jag) och packmöjligheter. Assymetriska packväskor och högt liggande ljuddämpare är för att locka som som vill se ut som äventyrare. De kör ändå svårare sektioner än där jag skulle kunna köra flakmoppe.
Att folk åker omkring hemma med sina tre aluminiumväskor är ju lite fånigt. De håller sig i köerna till och från jobbet. Har haft sådana kollegor. ”Jag var till Öland. Frun tog bilen med ungarna.”
Äventyr? Jag skrev den godkända förklaringen häromveckan. Ingen dom printade ut den?
Linn Rissved, vår OS-medaljör på MTB hade ett program på tv tillsammans med en kvinna som är ävertyrscyklist. Cyklar jorden runt hela tiden. Såg ni det så minns ni säkert hennes efternamn. I programmet cyklade de runt halva Mälaren bara
Äventyr är att utmana sig själv att kliva utanför sin comfort zone. Att lösa uppgifter vartefter de kommer. Att våga. Kanske möta andra människor och andra kulturer. Lite osäker på den sociala biten om det ingår i utmaningen. Det sociala är en bonus när man reser. Även för mig. Ingen har någonsin hör mig yttra ”spännande möten med andra människor”, något som jag hört och sett till leda.
Däremot är det kul att prata med folk, jag tourar alltid ensam.
Så man behöver inte en äventyrshoj för att uppleva äventyr. Vill du se ut som en äventyrare så är det rätt. Andra på sin R1a tänker gubbe. Kroppen som säger ifrån?
Jag sa att det inte var ett äventyr att åka själv till Gibraltar och sedan Rom. Det kanske man kan säga att det var. Jag använder inte ordet av principiella skäl.
Marc Travels är i Kina nu med sin eldrivna landsvägshoj. Det skulle jag lätt kalla äventyr. Han besöker länder långt utanför min comfort zone.
Kategorierna för olika hojar är flytande. Caferäser, älta, vad är en sporthoj. Inga tydliga svar. En KLR 650 är nu en Adventure bike. Inte offroad alltså. DR650, sista versionen vad är den? Bara offroad trots användningsområdet?
Ska vi ändra i historieböckerna, tyskarna på sina XT500 som de drog till Nordkap med, Afrika, Indien? Äventyr på offroadhoj resp äventyr på KLR650 Adventure.
Nya generationer kräver nya ord, begrepp och kategoriseringar. Boooooomer!
Netikett är att formulera sig kort.
...eller till ett hotell två nätter med frun. 🫣