Okey, då provar vi att diskutera samtidigt som vi håller sandlådan på armlängds avstånd
Generellt kan Dina inlägg och åsikter tyckas sakna empati, detta säger jag inte för att attackera utan som ett konstaterande. Med vem den saknar empati och varför jag anser det återkommer jag till, jag gillar inte att generalisera.
....om hastigheten är så stor att friktionen mot marken försvinner, då är den för stor. Det, i sin tur beror på uppmärksamhetsbrist, oerfarenhet eller varför inte brist på fantasi, läs riskmedvetenhet. Det kan aldrig bli grusets fel att jag klotar. Jag jämför mig inte med någon, jag har också gått omkull pga grus på en landsväg men det hela är mitt, förarens fel! Jag kräver inte av staten att alla vägar ska vara släta som barnrumpor så att jag kan tillåtas köra i andra tankar. Jag kör fordon, åker inte!...
Till friktion - så har rent fysikaliskt föraren vid en krasch framfört sitt fordon på ett sådant vis att denne överskridit gränsen för tillräcklig friktion, det är vi eniga om. Det Du bortser från är vilken riskbedömning som är rimlig att göra i de aktuella fallen. Är det rimligt att en förare en varm sommardag ska behöva räkna med att friktionen på torr asfaltväg plötsligt ska falla från fullgod till isbana? Är det rimligt att denne erfarne förare - trafikskollärare för mc - som håller sig under skyltad hastighet, ska behöva omkomma under sådana förhållanden? Menar Du att han ska behöva hålla 30-50 km/h på Riksvägnätet bara för att hålla marginalerna uppe? Vad skapar det för faror i f t omgivande trafik? Jag talar om Vagnshärad nu.
Är det rimligt att en person som kört mc hela sitt vuxna liv och framför sitt fordon väl under skyltad hastighet på en återigen torr vägbana en sommardag plötsligt, efter ett dolt krön och utan någon som helst skyltning eller annan förvarning, kommer ut på ett centimetertjockt lager fingrus (0-4 mm) som ligger utfläkt på ett lager tunt bindemedel, tappar framhjulet och går omkull. Själv klarar han sig bra, dokumenterar omständigheterna och skickar felanmälan till Trafikverket. Svaret blir att allt var i sin ordning och skyltningen adekvat, för det har deras Entreprenör intygat. Förarens fall var uppe i förberedande förhandling i fredags, tack vare SMC kan han driva saken vidare. Skadeståndets storlek? Ersättning för självrisk...
Kunde detta hända Dig? Det vet jag inte, kanske kör Du aldrig fortare än vad som skulle vara möjligt på glashal vinterväg. Men jag vet att det kan hända mig, och vore olyckan framme skulle jag glädja mig mycket åt hjälp från hojkollektivet, t ex via skade- eller rättsfond. Jag känner stor empati för personer som hamnar i olycka, därför är jag medlem och engagerad i SMC.
Belsutsunderlag på hemsidan klart! Därav min uppfattning att inte gå med!
Vilket lass drar 60k människor som jag åker på? Att jag får montera dragkrok? Att man har tre underkörningsskydd monterade vid mitträcken någonstans? Att hjälm är ett lagkrav men inte övrig skyddsutrustning? Att det får lov att finnas mc öht? Att slagvolymen inte är begränsad?
Nej, jag känner ingen som helst tacksamhet mot de som stått på barrikaderna och slagits för dessa friheter, sorry.
Än en gång, tråden handlar om varför någon väljer att gå med, eller inte. Jag är inte heller med i Motormännen trots att jag kör bil, är du? Eller kyrkan trots att jag gift mig mha en präst. Eller villaägarnas trots att jag äger en sådan, eller facket för den delen (vilket är ironiskt då du är min uppdrags- och nästan arbetsgivare.
Jag uppskattar att föra en vettig diskussion utan personangrepp vilket faktiskt verkar fungera för en gångs skull
Ja, uppenbarligen kör Du ju mc. I en trafikmiljö och som är precis lika säker eller osäker som för alla andra motorcyklister i landet oavsett om dom är medlemmar i SMC eller inte. Pudens kärna är om den miljön är bättre, sämre eller samma som den miljö som skulle råda om SMC inte funnits? Det fattas oupphörligen beslut som kommer att påverka vår trafikmiljö, remissförslag utarbetas och förhandlas i dunkla konferensrum både i Bryssel såväl som Rosenbad. Läser Du, jag eller någon annan enskild motorcyklist dessa, formulerar svar och ser till att motorcyklistens syn på beslutsförslagen kommer fram innan det är försent och lagförslagen klubbade? För ett antal år sedan var 50% av de omkomna sporthojsförare, vad tror Du myndigheterna ville tillgripa för åtgärder för att "komma till rätta" med problemet? Vilka "förslag" tror Du ligger och gror i byrålådorna?
Nu är frågan - är detta bra för Dig och mig som motorcyklister? Är det värt 375:- per år att några, oavsett alla andra medlemsförmåner, sliter orm för att vi som motorcyklister ska ge våra synpunkter till beslutsfattarna och göra vår röst hörd i samhällsdebatten? Är det värt de pengarna att de av oss som råkar illa ut, på grund av egen eller andras försorg, har en möjlighet att få sitt liv underlättat eller sin rätt hävdad via skade- eller juristfond?
Ett annat alternativ är att stå bredvid. Man kan köra ett Generation X- resonemang typ "-Here we are now, entertain us" eller "-What's in it for me" i all oändlighet. Det mesta av frukterna går ju att skörda om än man står bredvid, varningsskyltarna kommer aldrig att märkas "Endast för SMC-medlemmar", sporthojar aldrig att säljas enbart till människor med medlemsnummer. Ensam är stark, så länge inte olyckan är framme.
Så, det är bland annat detta beslutet handlar om, medlem eller inte. Jag har fattat mitt, lycka till med Ditt!
.
