Misstaget jag tror många gör (även jag själv ibland) när man diskuterar samhällsförändringar är att man inte ser samhället och demokratin som det komplexa system det är, utan istället tror att man kan göra stora förändringar med förutsägbara effekter. Vi ser vår utopi som måltillståndet och så drar vi en rät linje från nuläget till måltillståndet. Ett komplext system kännetecknas snarare av att det är svårt eller ibland omöjligt att förutse effekter av förändringar och det ofta blir oförutsedda konsekvenser. Det gör att alla idéer om förändring av samhället som bygger på utopier i kombination med stora, snabba och genomgripande förändringar inte bara är dömda att misslyckas utan kan ge katastrofala effekter.
En faktor som ofta underskattas är hur vi är som människor - att man antingen inte ser hur det nuvarande systemet påverkas av detta eller förbiser dess effekter i ett nytt system. Om vi flyttar makten från marknaden till politiken försvinner inte korruption och sådant som gör att människor använder sin makt för att skaffa sig fördelar på andras bekostnad, den bara tar sig andra former.
Marknadsmekanismer har ofta visat sig vara överlägsna på att motverka sådana tendenser när marknaden fungerar väl. Men för det krävs rätt förutsättningar och man behöver fundera över vilka förutsättningar som kan och bör skapas utifrån var man befinner sig just nu, då vi aldrig har förmånen att starta från ett nolläge utifrån vilket vi kan skapa det perfekta teoretiska systemet. Ryssland kan utgöra ett exempel. En snabb övergång till marknadsekonomi utan ett samhällssystem i övrigt som gav förutsättningar för detta innebar att tidigare högt uppsatta chefer i den sovjetiska regimen kunde utnyttja sin ställning och politiska kontakter till att bli miljardärer. De blev oligarker och människor fick se sin frihet och sina möjligheter begränsas på nya sätt. Liknande tendenser, naturligtvis inte lika extrema, har vi sett vid en del avregleringar, där effekten knappast blivit en fri konkurrens utan snarare att redan starka, ofta utländska, aktörer kunnat utnyttja sin ställning och politiska inflytande till att bli ännu starkare.
Det samhällssystem vi har är inte skapat vid ett enskilt tillfälle utan resultatet av många mindre förändringar över tid, där sådant som visat sig fungera väl oftast har levt vidare.
I ett välfungerande samhälle behövs det frihetliga perspektivet så att inte staten växer sig för mäktig och att så bra förutsättningar som möjligt ges för människor och företag att blomstra, vänsterperspektivet för att inte effekterna av att alla inte kan lyckas skall leda till social utslagning eller att människors frihet istället skall begränsas av att kapitalistiska intressen växer sig för mäktiga, det progressiva perspektivet för att vi inte skall stagnera i status quo utan alltid sträva mot förbättring och det konservativa perspektivet för att strävan mot förändring inte skall leda till att vi förstör det som vi byggt upp och som visat sig fungera.
Dessa olika perspektiv kan behöva vara olika framträdande över tid, men om något växer sig för starkt kan det bli problem. I slutändan är det dynamiken mellan perspektiven och att olika tankar kan mötas som måste fungera för att vi skall bygga ett fungerande samhälle som blir allt bättre, även när det gäller elsystemet.