Nej, det var bara en irriterad reaktion mitt i veckan när kyla, halka och snö slog till lite bredare över landet än det gjort tidigare. Jag häpnar över hur illa rustade många, alltför många bilister är.
Det går i 70 längs 100-skyltad vajerväg, utan att det egentligen är halt alls.
Meeen, sedan går det vidare i samma hastighet där det svarta polerats till pianoblank ultrahalka och övrig trafik saktar ner mot 50,
med rätta.
Då kommer Mr Clueless för första gången på hela dagen ikapp andra fordon, men är helt oförmögen att dra några slutsatser av detta. Istället lägger man sig på billängds avstånd och fånstirrar på bakdelen till framförvarande bil - mil efter mil, istället för att höja blicken och försöka bättra på sina odds genom att se vad resten av paraden håller på med.
Jag kör med de bästa däcken för just min bil och jag matchar bytena så jag åtminstone har chans till bästa grepp när jag som bäst behöver det. Jag har uppvärmt spolarvatten, jag ser till att hålla insidan av rutan ren och kostat på glasbehandling på utsidan. Det sitter premiumlampor i pottorna och jag tvättar av strålkastarglasen vid varje stopp, även på de bilar som har strålkastarspolning.
Nördigt?
Nej, jag är motorcyklist.
Motorcyklist även bakom ratten. Det är mitt ansvar att ge mig själv så goda förutsättningar som möjligt.
Allt annat är att hånskratta ödet i ansiktet.
Jag vill känna mitt fordon. Jag vill veta dess styrkor och förstå dess svagheter. Det är ett av alla stegen mot att bli en bättre förare.
Under en period av mitt yrkesliv var det mycket hyrbilar.
Flyga, hämta bil - ofta samma modeller, eller bilar byggda på samma plattform.
Gick det att känna skillnad på individer? Kunde man sära på syskon? Är det möjligt att lista ut vilka däck exemplaret är skott med...?
Detta är INGET jag tar upp på fester eller sammankomster med vanligt folk.
För mig, då, så var det ett kul tidsfördriv. Autobahnkörning är ju såååå tråkigt, eller hur?
Men, jag är säker på att det här inne finns folk som håller på likadant: ta en vardagsböj lite snyggare än förra gången, välja ett spår där man inte prickar ett enda brunnslock utan att för den skull korrigera varken med ratten eller med styret.
Eller lätta upp en vardaglig långresa med att rejsa mot färddatorn: hur mycket kan jag höja snittet utan att bränsleförbrukningen skenar?
Ja, vi är i minoritet. Minst sagt. Utrotningshotade, faktiskt, med tanke på vilken väg utvecklingen går.
Men, jag kan inte låta bli att undra.
Hur är man funtad när man står på macken och nästan gnuggar sig igenom vindrutan - utan att tvätta av ljusen?
Jag ser det hända varje vecka.
Inte sällan börjar man dessutom sin visusjakt med att torka bort dieselspillet från tankningen med samma fönsterskrapa...
Vi är så ohyggligt olika i trafiken.
”Hålla hastigheten” är en åtgärd för att försöka likrikta trafiken, men det finns så mycket mer att göra.
Med åren så kör jag... ...lite snabbare än förr. Kanske inte i absoluta tal, men jag tar mig avgjort snabbare över landet.
...och tillbaka igen. Samma dag. Efter uträttat ärende.
En utländsk kontorist påpekade att jag måste lämna in mina hotellräkningar.
”Quelle hotel?”
Jag inbillar mig att jag kör snyggare nu än förr, men ändå sticker jag ut mer.
Trots bättre bilar med massa förkortningar och funktioner så är det fler som ligger och trängs i det allt halare högerspåret, under stigande irritation och krympande avstånd - medans vänsterfilen ligger jungfruligt orörd.
Där kommer jag - med bättre fäste än någon av di andre i Briotåget.
En sak har vi gemensamt.
Vi väser alla
”idiot” i mungipan...
Edit:
Just det - det jag citerade. Kanske skulle utveckla det, istället för mitt vanliga rantande.
Nej, jag tror vi gör det för enkelt genom att skylla på gäster och inflyttade personer från icke skidåkande länder.
Sursvenskar är sopor dom med. Det är alldeles för hög grad uppkörningen som är ribban man måste ta sig över. Sedan kan man sjunka ner i saltmodden och göra vilka grundläggande tabbar som helst utan att någon styr upp det hela.
Där måste det till en ändring.