Sämsta hoj du kört!

[Micke R]

Burkslav är helt klart ett av de manligaste jobben inom racing.

Kanske därför man ser så många tjejer som burkar på racing.

 

[Micke R]

Eftersom TS inte ville veta av gamla hojar, har jag inte mycket att komma med.
Så det får bli sonens första hoj, nån slags japansk V-twin som jag åkte och besiktigade, Så vedervärdig att jag snabbt gömde vad det var. Kanske blå.
Körbar tills en rondell. Knappt styrfart. Alltid trott att man ska luta hojen i kurvor. Skrap.

 

[Mr_Firestorm]

Provade en V-rod en gång. Det var ingen rolig upplevelse, kändes tung och tråkig. Passade inte mig alls, satt inte bekvämt heller.
Dyr var den också då den i stort sett var ny. En fröjd att gå tillbaka till min Gsxr 1000 efter den provturen.

 

[tobbes]

Min Katana - lång, tung, konstig körställning, ormar sig i kurvor - men alldeles, alldeles underbar

 

[Coola Ola]

Har kört alla mina hojar på vinterväglag. Sämst är scootern… huga.

Scooter (vespa) med släp är det bästa jag kört i vinterväglag. Extra stödhjul men med normalt beteende på gas/broms/sväng.

I övrigt dock ingen magisk körupplevelse direkt. Otroligt slapp i framänden, kass gasrespon och topphastighet på typ 105 km/h. Att köra över Öresunds-bron med släpet (med hög vertikal skärm på) en ganska blåsig sommardag var inte heller någon njutning.

 

[hannuse]

Hade en KTM 1290SDR under en mörk period i mitt liv.
Den höll på att ta livet av mig, mest mentalt.
Var tvungen att sälja den med inriktning på export, helst utanför Europa, för att säkerställa att aldrig mer komma i kontakt med den.
Fick nöja mig med Finland, men det var ändå en stor lättnad.
Mådde så dåligt att jag endast kunde botas genom en total fokusförskjutning, och började att frenetisk samla på sprituellt välgörande föremål.
Det var så Yamaha-samlingen påbörjade sin tillväxtresa.
Mår mycket bättre nu, sex år senare, men kan fortfarande vakna kallsvettig efter svåra ångestkantade drömmar, och måste ut i garaget en sväng för verifiering, endast det kan återföra det lugn som krävs för att kunna somna om.
Skriver detta mest som stöd för andra, för att någon om möjlig ska kunna undvika denna typ av trauma.
Nu är känslan mest som att man har varit djupt nere i ett tungt drogmissbruk, men mirakulöst nog klarat sig, och kan med försiktighet, och stor tacksamhet, blicka lite tillbaka, men mest framåt.

 

[johan123456789]

Suzuki är väl egentligen bra med mycket fint genom åren men ändå är det 650 Savage & V-Strom 250 som jag kommer att tänka på i detta sammanhang. Savage är bara hemsk på alla sätt, en mycket kort provtur räckte för mig. Lilla V-strom kan funka bra för pendling i tätort om man fixar de största felen - utväxlingen påminner om en trialhoj och limpan är den mest obekväma jag har provat alla kategorier.

 

[L. Mäkinen]

Hade en KTM 1290SDR under en mörk period i mitt liv.
Den höll på att ta livet av mig, mest mentalt.
Var tvungen att sälja den med inriktning på export, helst utanför Europa, för att säkerställa att aldrig mer komma i kontakt med den.
Fick nöja mig med Finland, men det var ändå en stor lättnad.
Mådde så dåligt att jag endast kunde botas genom en total fokusförskjutning, och började att frenetisk samla på sprituellt välgörande föremål.
Det var så Yamaha-samlingen påbörjade sin tillväxtresa.
Mår mycket bättre nu, sex år senare, men kan fortfarande vakna kallsvettig efter svåra ångestkantade drömmar, och måste ut i garaget en sväng för verifiering, endast det kan återföra det lugn som krävs för att kunna somna om.
Skriver detta mest som stöd för andra, för att någon om möjlig ska kunna undvika denna typ av trauma.
Nu är känslan mest som att man har varit djupt nere i ett tungt drogmissbruk, men mirakulöst nog klarat sig, och kan med försiktighet, och stor tacksamhet, blicka lite tillbaka, men mest framåt.

Med risk för din nattsömns frånfälle undrar jag vad det var som inte var till full belåtenhet med den?

 

[DaK]

Precis, och det är ju så man vill ha det på vinterväg…?

Jag har hittat Bosse Rindars inlägg i MCM nr 2 1993. Det avslutas så här. " Halkfordon. En sidvagnsmaskin är det enda hjulfordon jag känner till som fungerar bättre och bättre ju halare underlaget blir. Om man använder gashandtaget ordentligt på grusväg halkar hjulen i sidled istället för att fjädringen trycks ihop och körningen blir riktigt rolig. På frusna vintervägar är sidvagnsmotorcykeln verkligen i sitt rätta element. Då har man nästan eliminerat de negativa effekterna av den absurda chassigeometrin. Om vägarna var glashala året om skulle jag köpa en sidvagn"

 

[geva]

… Bosse Rindar

OT.
Blev påmind om stackars Bosse, det hände på 80-talet, det var på en moppe-race i Kalmar som Bosse lowsider’de mitt framför mig och jag hann inte veja, utan körde över hans ben.

 

[DaK]

OT.
Blev påmind om stackars Bosse, det hände på 80-talet, det var på en moppe-race i Kalmar som Bosse lowsider’de mitt framför mig och jag hann inte veja, utan körde över hans ben.

Det var inte snällt!

 

[hannuse]

Med risk för din nattsömns frånfälle undrar jag vad det var som inte var till full belåtenhet med den?

Eftersom motorcyklar är helt och hållet en produkt som jag köper med hjärtat, inte med hjärnan, så är helhetsupplevelsen allting.
En bra produkt kan inte vila på ett ruttet fundament, den blir inte bättre än vad bakomliggande faktorer gör den till.
Att den var lite småful kunde jag således leva med, motorn var brutal, bra knuff i den.
Men när den faller isär efter mindre än 500 meter, en mindre fadäs, men det tar hela säsongen att åtgärda det som är så uppenbart att ett väldigt litet barn hade kunnat se lösningen....då börjar tankarna gnaga.
Att vara helt osynlig när man träder in i en butik som man nyligen har hällt in över 150kkr av hårt skattade pengar i, och känna sig som ett problem....det ger näring till tankarna.
Att mötas av arrogans och spydighet när man bara är artigt nyfiken (enligt mig själv)....då blir det tungt att gå vidare.
Hojen hade säkert kunna bli en mer långlivad kamrat, men jag funkar inte så.
Det var mer som att gå omkring nedskiten i en fin kostym - det kanske ser bra ut på håll, men man känner sig hela tiden påmind om ett problem.
Så när någon närstående kommer in på dessa tankar, då brukar vi lösa det i Cafe Dunken, med orimliga mängder alkohol, och handgemäng om vederbörande inte lyssnar.
Ett flertal har linkat hem med näsblod och blåöga, bara för att komma tillbaka och vara evigt tacksamma när dom nyktrat till, och gjort en egen research.
Ja, det var den enkla förklaringen.

 

[Hoztic]

Den sämsta hoj jag kört ur körupplevelseperspektiv var en Intruder 1800, urusel väghållning, noll känsla och en närmast obehaglig körställning. Säkert bra om man tänkte köra rakt fram 20 mil i taget, men jag hade seriösa problem med korsningar och rondeller.

Den sämsta jag har haft ur teknikperspektiv var en tidig race-R6 med hembyggd kabelstam med dåligt klämda kabelskor. Det glappade, normalt sett i kurvorna, så att tändningen slogs av och på slumpmässigt. Det ger väldigt upplivande köregenskaper när man är mitt i böj med knät i backen och håller stumt

 

[Elmhult]

Den sämsta hoj jag kört ur körupplevelseperspektiv var en Intruder 1800, urusel väghållning, noll känsla och en närmast obehaglig körställning. Säkert bra om man tänkte köra rakt fram 20 mil i taget, men jag hade seriösa problem med korsningar och rondeller.

Många glidare har ju breda bakdäck vilket är hemskt i kurvor. Som att köra scooter. Man måste tvinga dom igenom kurvor. Breda bakdäck är väl i de flesta fall bara för att det ska se fräckt ut?

 

[blueridge]

Det var inte snällt!

Men inte tror du väl Bosse slängde sig där med vilje?

 

[johan123456789]

Eftersom motorcyklar är helt och hållet en produkt som jag köper med hjärtat, inte med hjärnan, så är helhetsupplevelsen allting.
En bra produkt kan inte vila på ett ruttet fundament, den blir inte bättre än vad bakomliggande faktorer gör den till.
Att den var lite småful kunde jag således leva med, motorn var brutal, bra knuff i den.
Men när den faller isär efter mindre än 500 meter, en mindre fadäs, men det tar hela säsongen att åtgärda det som är så uppenbart att ett väldigt litet barn hade kunnat se lösningen....då börjar tankarna gnaga.
Att vara helt osynlig när man träder in i en butik som man nyligen har hällt in över 150kkr av hårt skattade pengar i, och känna sig som ett problem....det ger näring till tankarna.
Att mötas av arrogans och spydighet när man bara är artigt nyfiken (enligt mig själv)....då blir det tungt att gå vidare.
Hojen hade säkert kunna bli en mer långlivad kamrat, men jag funkar inte så.
Det var mer som att gå omkring nedskiten i en fin kostym - det kanske ser bra ut på håll, men man känner sig hela tiden påmind om ett problem.
Så när någon närstående kommer in på dessa tankar, då brukar vi lösa det i Cafe Dunken, med orimliga mängder alkohol, och handgemäng om vederbörande inte lyssnar.
Ett flertal har linkat hem med näsblod och blåöga, bara för att komma tillbaka och vara evigt tacksamma när dom nyktrat till, och gjort en egen research.
Ja, det var den enkla förklaringen.

Bra beskrivet och jag känner igen mig på pricken från när jag köpte en sprillans ny Fiat (hur dum får man bli..?).

 

[sportbike]

Efter att ha kört hojar i femtio tusen år så har man ju försökt anpassa arslet till det man för tillfället suttit på, Honda CBX till exempel var ju ashäftig trots sin gummiram och tandpetar-gaffel, men det fattade man ju inte då.
Först senare, långt senare, insåg man att ett stabilt chassie och bra bromsar var bra mycket viktigare än mycket kubik och bling.

Idag har man mycket roligare på en mellanklasshoj ( Hej Swedie ) än på en klossig Gsx 1100 från förr eller liknande.
Det är bara det att trots att fabrikanterna gör sitt bästa för att möta alla avgaskrav etc så känns allt som mellanmjölk i dagens utbud, finns ingen riktig punch i hobbyn liksom.

Ja, om man inte gillar Ducati förstås, dems är bestas utam kångkurräns så ere ba.


Kan jag få bra rabatt på en Panigale V4 R nu tack

 

[blueridge]

Efter att ha kört hojar i femtio tusen år så har man ju försökt anpassa arslet till det man för tillfället suttit på, Honda CBX till exempel var ju ashäftig trots sin gummiram och tandpetar-gaffel, men det fattade man ju inte då.
Först senare, långt senare, insåg man att ett stabilt chassie och bra bromsar var bra mycket viktigare än mycket kubik och bling.

Idag har man mycket roligare på en mellanklasshoj ( Hej Swedie ) än på en klossig Gsx 1100 från förr eller liknande.
Det är bara det att trots att fabrikanterna gör sitt bästa för att möta alla avgaskrav etc så känns allt som mellanmjölk i dagens utbud, finns ingen riktig punch i hobbyn liksom.

Ja, om man inte gillar Ducati förstås, dems är bestas utam kångkurräns så ere ba.


Kan jag få bra rabatt på en Panoigale V4 R nu tack

Ja, man är lite avis på er som var med och hade råd att köpa de häftiga maskinerna från den tiden. De berättelserna måste bevaras åt eftervärlden. ”Minnenas afton.”

 

[Two stroke man]

OT.
Blev påmind om stackars Bosse, det hände på 80-talet, det var på en moppe-race i Kalmar som Bosse lowsider’de mitt framför mig och jag hann inte veja, utan körde över hans ben.

Hade han glömd sidovagnen hemma?

 

[Two stroke man]

Beträffande sidovagn så undrar jag hur svårt det är att registrera en sån? Det vore rätt fräckt med en sidovagnscross registrerad.

Blir det amatörbyggt fordon man måste sikta in sig på då?