Lone Sleeper 86
Ny medlem
Ja så har man då läst igenom tråden herregud så det kan gå...
Måste väl bidra med några egna tänkte jag, men man har ju inte gjort bort sig. Trodde jag ja plötsligt börjar alla år av bortglömda eller snarare förträngda minnen tränga fram. I jämförelse med andras e de väl inte så farligt men nog så skämmiga då de hände.
Får väl börja med då jag köpte min första moppe, en honda monkey var det, själv var jag 1.85 lång å 100 kilo så de åg rätt så komiskt ut. Efter köpet skall den köras hem och jag som alri kört moped sätter i ettan varvar å släpper koplingen, framjulet i vädret duns ner å så fortsätter man med tanken aj fan har den så myket kraft... Inte nog med det växlar til 2an och ta mig fan samma sak igen. det var den studsigaste åkturen jag varit med om.
1 vecka senare då jag lärt mig starta och växla bär det av med polarna till den lokala bensinstationen, allt går bra tills man skall svänga in... shiiiit för hög fart och ner i diket, svär och lyfter upp moppen och fortsätter till polarna som förvånat ser bakåt, nu e man ju lite skärrad så man koncentrerar sig inte riktigt utan kör över en bensinslang vinkar och blir nästan påkörd av en bil, polarna står förståss och asgarvar...
Nåja ett år senare i gymnasiet då jag till slut täcks parkera moppen på skolgården och inte på en gård ett kvarter bort (skämdes nog ganska mycket för den moppen, dumt egentligen hadde sjukt kul med den) det är mitt i vintern och jag har lyckats med bedriften att klara mig de 9km till skolan utan att dratta omkull(körde sommar som vinter å den vintern var det HALT) stannar på moppe parkeringen sätter ner stödet på moppen kliver av och tar ett steg och drattar på backen utan nån kontroll. Får en massa fundersamma blickar som går över i okontrollerat skratt då jag med tårar i ögonen konstaterar att fan det är inte meningen att jag skall använda benen ja hålls bättre uppe på två hjul. Kul i efterhand men inte just då.
finns nog mer i lager men det får jag ta senare
Måste väl bidra med några egna tänkte jag, men man har ju inte gjort bort sig. Trodde jag ja plötsligt börjar alla år av bortglömda eller snarare förträngda minnen tränga fram. I jämförelse med andras e de väl inte så farligt men nog så skämmiga då de hände.
Får väl börja med då jag köpte min första moppe, en honda monkey var det, själv var jag 1.85 lång å 100 kilo så de åg rätt så komiskt ut. Efter köpet skall den köras hem och jag som alri kört moped sätter i ettan varvar å släpper koplingen, framjulet i vädret duns ner å så fortsätter man med tanken aj fan har den så myket kraft... Inte nog med det växlar til 2an och ta mig fan samma sak igen. det var den studsigaste åkturen jag varit med om.
1 vecka senare då jag lärt mig starta och växla bär det av med polarna till den lokala bensinstationen, allt går bra tills man skall svänga in... shiiiit för hög fart och ner i diket, svär och lyfter upp moppen och fortsätter till polarna som förvånat ser bakåt, nu e man ju lite skärrad så man koncentrerar sig inte riktigt utan kör över en bensinslang vinkar och blir nästan påkörd av en bil, polarna står förståss och asgarvar...
Nåja ett år senare i gymnasiet då jag till slut täcks parkera moppen på skolgården och inte på en gård ett kvarter bort (skämdes nog ganska mycket för den moppen, dumt egentligen hadde sjukt kul med den) det är mitt i vintern och jag har lyckats med bedriften att klara mig de 9km till skolan utan att dratta omkull(körde sommar som vinter å den vintern var det HALT) stannar på moppe parkeringen sätter ner stödet på moppen kliver av och tar ett steg och drattar på backen utan nån kontroll. Får en massa fundersamma blickar som går över i okontrollerat skratt då jag med tårar i ögonen konstaterar att fan det är inte meningen att jag skall använda benen ja hålls bättre uppe på två hjul. Kul i efterhand men inte just då.
finns nog mer i lager men det får jag ta senare