Jag kan förstå och tycka det är rimligt att man arbetar med att få människor, oavsett kön, sexuell läggning, etnisk bakgrund osv, att känna sig välkomna i en organisation, så att de exempelvis inte blir "bortskrämda" av att allt som kommuniceras t ex ger en bild av en macho-kultur. Till det kan höra att lyfta fram förebilder i form av människor som på egna meriter lyckats, men som kanske inte representerar den typiska bilden som brukar förknippas med organisationen.
Viktigast tror jag är att arbeta med sitt ledarskap för att få bort dåliga beteenden och lyfta fram goda exempel. Ser människor att det är en sund organisation med god kultur och ledare blir det attraktivt att jobba där, oavsett om den grupp man anser sig tillhöra är i minoritet eller ej.
Problemet med många av de olika "rörelser" som driver dessa frågor utanför och inom organisationer (via t ex HR- och kommunikationsavdelningar) inte i huvudsak ägnar sig åt det jag beskrev ovan, utan snarare åt politisk aktivism där man driver sina agendor med utgångspunkt i högst tvivelaktiga teorier. Detta kan jag förstå att människor reagerar negativt på.