Förväntar vi oss stöd av någon så ordnar vi en pakt och koordinerar därifrån. Vi attackerar inte stormakter för att de inte gör som vi vill.Ja om de kommer med höga knäuppdragningar och Mosin-musköter kanske det funkar med att invänta landstigningen. Men om vi förväntar oss stöd av någon så får vi också ge stöd. Sen kan inte alla ge stöd på plats av olika anledningar. Men hur mycket och när är det inte vare sig du eller jag som styr upp.
Om Sveriges suveränitet kan försvaras genom att angriparen hålls på längre avstånd än Stockholms skärgård är det en poäng. Det fördröjer åtminstone innan alla blir nödgade att försvara sig, enskilt och i grupp.
Man kan såklart tycka si eller så och det är helt ok. Om det sen är Irak, Afghanistan eller Ukraina. Håller man sig mest innanför länsgränsen kan världen säkert kännas irrelevant utanför.
Jag menar att hela svenska folket delvis är med och styr över utrikes- och säkerhetspolitik. Du tycker inte det.
Jag ser nog helst att vi försvarar oss mot ett verkligt hot. Inte attackerar andra länder som vi misstänker kan angripa oss i framtiden. Du tycker vi ska angripa andra länder i preventivt syfte på godtycklig basis.
Gällande att jag skulle hålla mig innanför länsgränsen utan att se världen utanför så håller mitt flygpoängssaldo inte med dig.