Något som slog mig idag är hur frustrerande begränsad den här händelsen måste kännas för många medier. Den var ju i stort sett över redan första dagen i och med att gärningsmannen bet i gräset då. De hade då fått fram den mesta informationen om händelsen, identitet på gärningsmannen är avslöjad, alla experter och proffstyckare har redan uttryckt sin avsky. De kommer inte kunna mjölka det här i all evinnerlighet.
Vad de har kvar är kanske några intervjuer med de som överlevde, uppföljande intervjuer med de anhöriga till de avlidna, något om begravningarna, kanske någon partiledardebatt om säkerheten i skolorna och rasismen i samhället. Eventuellt något uttalande från någon anhörig till gärningsmannen eller en bild från gärningsmannens lägenhet. Men inte så mycket mera.
I det stora hela så är det en händelse som har inträffat.
Om man ska jämföra med mordet på Lisa Holm så var det där nästan en vecka av rapporteringar om den saknade flickan, vem hon var, hur hennes sista dag sett ut, hur området såg ut, rapporteringar från sökinsatsen där det blev stora rubriker så fort en handske hittades, uttalanden från experter om hur liknande fall brukar se ut och från mammor om hur jobbigt det hade varit om det var deras egna barn som hittades. När hon hittades så fick journalisterna ännu mera att skriva om. Sedan kom häktningen av de tre misstänkta där det kunde skrivas spaltmeter om vilka de var och vad de pysslade med etc, följt av beslutet att släppa två och varför det hade skett, för att sedan följas av en flera månader lång häktningstid för den tredje. En begravning som i stort sett hela bygden närvarade vid var mumma för kvällstidningarna. Och sedan kommer en utdragen rättegång i tingsrätten där snaskiga detaljer om mordet och citat från advokat, åklagare, vittnen, anhöriga, misstänkt gärningsman, experter med flera kommer att varvas dagligen.
Detta i sin tur följs av en väntan på domen då hela rättegången och fallet dras ytterligare ett varv i media. Med domen kommer sedan experternas och proffstyckarnas åsikter rättegången, brottet och straffet. Och sedan upprepas allt när både gärningsman och åklagare överklagar till hovrätten. När gärningsmannen sedan sitter på kåken kan man minst någon gång per år rapportera om fallet som parallell till något annat fall, om hur gärningsmannen vill att högsta domstolen ska ta upp fallet, om hur gärningsmannen misshandlats av sina medfångar, när gärningsmannen ansöker om tidsbegränsat straff fem gånger innan det slutligen beviljas. Efter det kommer experter och proffstyckare få uttala sig ännu en gång om brottet, straffet och rättsväsendet i stort. Följt av rapportering kring frisläppande och avvisning. Följt av eventuella nya brott eller brott mot utvisningen som han gör sig skyldig till.
Det är alltså till skillnad från torsdagens kalabalik i Trollhättan en pågående händelse.