Blev pappa senare än alla andra i bekantskapskretsen. Vilket innebar att jag hamnat i osynk med kompisar mm. De har äldre och mer självgående barn på hel- eller deltid så våra liv ser olika ut, helt enkelt. Det är en del av vad som bidrar till känsla av ensamhet.Det där kan behöva deffichrering.
Kanske den här omställningen du berört genom hela tråden som åsyftas?
Som någon pappavid40strecket sa;
"Det finns en anledning till att man bör yngla av sig när man är 20-30. Återhämtningen är snabbare, sömnbrist går att kompensera och konditionen räcker till mer."
En annan del är att jag varit väldigt engagerad i föreningsliv och som instruktör i SMC (Gröndal och KNIX) tränat ofta och regelbundet mm. och att tvingas ta sabbatsår från sånt gör att jag tappat känslan av att vara behövd/vara i ett sammanhang utanför familjen.
En tredje och kanske tyngst del är att min förstfödda har funktionsnedsättningar som kräver mycket vårdbesök och energi. Som tur är har vi fått bra hjälp och Försäkringskassan har inte stökat någonting.
Stödet från chef och arbetsgivare har tidigare i bästa fall varit obefintligt och i sämsta fall har jag varit motarbetad.(-VAB? Det vet jag inte om jag kan bevilja.) Det finns individer jag jobbat med som jag inte skulle pissa på om de så brann.
Det har varit väldigt mycket motvind i livet senaste åren. Man har skrikit av sig i bilen ibland. Som föräldrar är jag och min fru på samma spår i så gott som allt och kompletterar varandra. Vi bryter inte ihop samtidigt. Hon är däremot bättre på att hitta saker som ger henne energi än vad jag är. Jag är målorienterad på familj och sätter konstant mig själv på prio sist. Det ser min fru och avbryter mig med jämna mellanrum.
Jag missbedömde hur viktigt det är för mig att vara behövd, känna sammanhang och att jag bidrar i någonting bortom familjen och mitt jobb. Att hjälpa medmänniskor växa, bli glada och lära sig saker är det bästa jag vet.
Går mer eller mindre på reservtanken konstant. Det är litet jobbigt, faktiskt.
Bryt ihop. Bit ihop. På't igen! Jag kommer klart att hitta tillbaka till mig själv till slut. Men just nu känns gryningen långt bort.
Det var i korta ordalag en dechiffrering.