Uttagsspärr, meeen då kan man inte heller sälja/byta t ex fonder. Som redan sagts, man vet inte om individen är kapabel att hantera pengarna när vederbörande fyller 18. Då är ens åt barnet mödosamt ihopsparade sekiner som rö för vinden.
Finns kapitalförsäkring som kallas "startkapital". Jag vet inte vad den egentliga skillnaden är mot en vanlig kpf där barnet har arvsrätt eller är dedikerad förmånstagare. Känns som samma med olika namn.
Mina föräldrar tecknade ett "startkapital" från vilket de kunde ge till barnbarnen efter eget tycke. De pengarna hade också barnbarnen, dvs förmånstagarna ärvt. Så länge di gamle finns bestämmer de dock fullt ut. Om, vilket inte är fallet för oss, föräldrarna är kapitalförstörare, kommer de inte åt de pengarna.
Pengar som står i barnets namn är i riskzonen.
Säg att ungen skaffat dåliga och dyra vanor, eller en partner som behöver stålar till allt möjligt. Är det då lyckat att de får tillgång till lovorna? Även om de kommer ur en destruktiv relation, ja, då står de där panka som sten på börda.
Kanske går att göra som du beskriver men varför, när man kan ha kontrollen själv?
Aha, det är därför folk har råd med flådig kåk och ny bil i unga år, med sop jobb?
Har aldrig haft något sparat åt mig, hade en knapp månadshyra och några burkar nudlar på kontot när jag flyttade hemifrån.
Men ja, det är illa att vara naiv med pengar.
Vi skulle teckna personförsäkring till junior innan han föddes, någon såndär erbjudande som gäller i 100år. (Med årlig premie förstås)
Men det insisterade barnets mormor att hon skulle teckna och betala som present till ungen till att han blir 18 och själv går över som försäkringstagare.
Jag var ju skeptisk och ville sköta skiten själv.
Men barnets mor tog ju illa upp för att jag "inte litar på hennes mamma" och "så kan man ju inte börja en familj" och "det är ju så generöst av henne att vilja hjälpa till" etc. Så jag gav ju med mig till slut, en av de dummaste sakerna jag gjort.
Det tog ju till någon månad innan ungen fyllde två när räkning nr 3 damp ner i brevlådan så hade ju mormor sagt upp försäkringen för att "den har blivit för dyr"... Var väl fråga om några hundralappar till i året, och skit samma om det är så dåligt ställt så hade hon ju bara kunnat begära att jag betalar den. Men nej den var uppsagd fick vi veta någon vecka efter faktum.
Så det var bara att jag tecknar en ny (vanlig) personförsäkring, men eftersom ungen nu var 2 (nästan) så blev det några TUSENLAPPAR istället dyrare per år än om jag tecknat från början, alltså första räkningen så hade jag redan betalat allt som hon pröjsat första tiden i dyrare premie. Skitsamma det har jag råd med, det viktigaste är ändå att ungen tas hand om, även om han också kommer att få merkostnad när han är vuxen. MEN, värre är att han nu fick klausul som säger att han aldrig får någon ersättning för allergi som konstaterats innan den försäkringen tecknades.
Skitsätt att åta sig något och sedan bara skita i det tycker jag, men är ändå arg på mig själv för att jag lät det gå.
Gav med mig för husefridens skull (för man får ju inte vara otacksam......). Men ångrar djupt att jag inte bara tecknade en själv så kunde han varit dubbelförsäkrad 1,5 år, hade redan sparat pengar på det, de facto, och framförallt bättre för junior.
