Barnbarnet åt lök ung. som äpple när han var omkring ett. Nu (fyller fyra om en dryg månad) är det som Bushidos, är det minsta lök i köttfärssåsen äter han den inte. Men rostad går bra.
Lök verkar plötsligt fungera hemma hos oss igen, plötsligt händer det.
Alltså jag vet med nästintill 100%ig säkerhet att mitt barn kommer bli redigt, han sköter skolan, gör läxor, har ofta alla rätt på proven, går på två sporter och båda går bra, har aldrig ådragit sig ett klagomål från personal eller andra vuxna, beskyddar sin mor när jag är på dåligt humör, är rätt dålig på att städa, slår tyvärr inte
tillbaka på andra barn, han är mitt enda barn och påstår att jag är det bästa som finns och om han inte vill äta en specifik sak kommer jag inte tvinga honom. Däremot kommer han få göra rätt för sig, jobba och bidra, göra värnplikt, väldigt gärna utbilda sig till något som jag kan få vara med och tycka till om, bli en bra medborgare och familjefar, det är mitt mål med honom, ingen lök är viktig. ??
Min mor blev för övrigt tvingad att äta gröt i skolan tills hon kräktes och då fick hon äta det också, ack ljuva 40-tal.
Man får se till att skaffa sig ett riktigt problem, tex en allvarlig sjukdom, en arbetslöshet eller något annat trist så att man kan hänga upp sig på något riktigt.