Filmerna som spelas upp i huvudet från dina beskrivningar är rätt kul.Tack för omtanken i tråden
Frugan är egentligen en väldigt bra person, snäll och omtänksam, men hon har blivit mamma, och i samband med det försvann allt annat, även sunt förnuft och förmågan att se allt i en helhet. Att åka och handla mat är dåligt, för då hjälper jag inte till med barnen, även om konsekvensen av att inte handla mat är att barnen svälter... Stress och trötthet gör ju inte saken bättre för någon av oss heller.
Sen finns det också en enorm vilja att vara sina föräldrar till lags, så dom styr, medvetet eller omedvetet låter jag vara osagt, men det blir lätt en konflikt kring det. Egen vilja, att ifrågasätta, att vi har våra rutiner i vår familj osv finns inte, det ska vara som dom gjorde, eller inte gjorde.
Men nu är vi tillbaka till rutinerna igen, vi sköter oss lite mer själva, och livet har kommit tillbaka till den vanliga lunken. Ungarna är hysteriska och struntar totalt i henne, jag resonerar (oftast) lugnt och dom lyder minsta vink från mig, vilket retar henne något grymt. Sen är det kanske så att dom har insett att pappa har örnkoll, man lurar inte bort honom hur som helst, men samtidigt så är han rättvis och skäller på den som har gjort något dumt, och ser till att den som är ledsen blir glad. Min fru har lite mer låggradig konflikt hela tiden för att hon aldrig vågar säga ifrån eller ta dialogen, och det tar enorma mängder energi. I synnerhet dom gånger man måste visa upp en bra yta...
Ett typiskt scenario är tex törstig dotter, dotter får lite för mycket mjölk i ett glas, går runt och skvimpar lite överallt. "Måste du skälla hela tiden, det går ju att torka upp?!". Det här händer några gånger per dag. Jo, men när jag ger dom något att dricka så får dom mindre fulla glas, dom sitter still, mjölken hamnar i magen istället för på golvet, och jag slipper torka. Några rejäla duster med dom i början, och mycket mindre jobb sen.
Samma sak när vi går hem från skola och dagis, grabben tar ena syrran, jag tar den andra, vi går i dubbla led, armbågs lucka, 2m mellan paren, kanske inte i takt, men ni fattar. Dom är glada, lugna och ingen gör något dumt, grabben stannar tom självmant vid korsningar, eller när jag säger till. När frugan går med dom är det som att sparka på ett getingbo, det är ungar överallt, dom skriker, är arga, lägger sig ner och vägrar gå, springer fritt osv, och hon är helt slut efter att ha gått hem med dom. Jag tog fighten några gånger, det är pappas regler som gäller, hålla hand och gå snällt, eller bli buren, och ja, jag kan bära alla 3 ungarna samtidigt. Så nu kommer dom själva och tar min hand, och pratar och skrattar, så det är kul att gå hem från dagis. Sånt här skapar också frustration, hon kämpar och sliter, visserligen gör hon samma sak och förväntar sig nya resultat, och så bara funkar det för mig.
Och nej, jag är nog inte gammal lägervakt, dom får springa och leka fritt på andra ställen, och jag har en ganska rymlig komfortzon, men i vissa situationer gäller vissa regler.
Hon gör det tufft för sig…och barnen.
