Annan störfaktor: Unga damer som med lurar i öronen, blicken i fjärran och hög näsföring kliver ut på övergångsställen fem-tio meter framför bilar som närmar sig med 50 km/t.
När man med näppe räddat livet på dem och diskret tutelitutar litet för att göra dem uppmärksamma på att sådant beteende är olämpligt om de vill fortsätta leva här på jorden möts man av ett uppsträckt långfinger.
Om du pratar obevakade övergångsställen måste jag spontant fråga: Har du precis vaknat upp från någon långvarig dvala?
Zebralagen är ingen nyhet direkt, och det är fortfarande bilistens skyldighet att kunna stanna om någon går ut på ett övergångsställe.
En brewd med lurar i öronen, hög näsföring och blicken i fjärran i direkt närhet till ett övergångsställe borde skicka en kraftig elstöt från din hjärna till bromsfoten att inte ligga på i 50 km/h 5-10m framför ett övergångsställe...
Om det dessutom är en schnygg stekarbrewd borde du ha registrerat henne redan 50m tidigare.
Men rätta mig gärna om jag har fel.
Jag kör själv bil i sthlm, och upplever inte detta som något större problem alls - så länge man håller koll på sin omgivning. Dock ska jag villigt erkänna att jag ibland känner som dig, innan jag återigen får påminna mig vem som faktiskt har skyldighet att hålla uppsikt, anpassa farten och lämna företräde.
Ska vi prata riktig störighet är det väl snarare ombyggnationen när man kommer med bil från Kungsholmen via Stadshusbron och Klara Mälarstrand.
En bussfil och en bilfil... och vart kör var 5:e bil? Jo, i bussfilen såklart, för att sedan försöka tränga sig in vid rödljuset. Jag var jävligt nära att tammefaan hoppa ur bilen och spöa på en fuckin Volvo-V70-förare-med-takbox i eftermiddags...
En övergripande fråga: Varför blir man så
jävla
förbannad
över ändå ganska obetydliga saker när man sitter bakom ratten? Jag hade ju kunnat rycka på axlarna, släppt in honom, och ändå varit hemma kanske 2min senare. Utan ett blodtryck på 220.