Min första jakt! (Björnjakt dessutom
)
Planerna för jakten såg ut som så att vi skulle jaga hela lördagen och söndagen.
Det var stressigt då vill jag lova! Fick licensen på fredagen så det var snabba ryck att hämta bössan och åka vidare till skjutbanan för att skjuta in den samt göra björnpasset. Speciell känsla det där med egen bössa..
Natten innan jakten sov jag inte särskilt bra, somnade någonstans mellan klockan 00.00 - 00.30 och vaknade 02.00 helt jävla klarvaken, det var svårare att sova den natten än natten innan julafton som när man var barn! Enda skillnaden var att jag gick och tog fram bössan å klämde lite på den istället för att gå till julgranen och klämma på klapparna.
Men morgonen kom ändå, väldigt efterlängtad dessutom. Tyvärr så regnade det, men det spelade inte så stor roll.
Alla jägarna samlades i jaktstugan, överraskat förväntansfulla och ovanligt pigga. Jag som trodde att spänningen inför jakten skulle gå över efter något år eller så.
Efter morgonkaffet och lite jaktsurr så var det dags att dela ut pass, och alla fick dra spelkort om vilket pass man skulle få.
Jag fick som första pass ett vägpass, och det andra passet för dagen blev ett kalhygge. Perfekt.
Regnet stod som spön i backen när jag kom fram till passet, jag laddade i Sakos 30-06 jaktammunition i min nya weatherby och slog på säkringen. Nu jävlar är det jakt!!
Det tog inte lång stund innan jag tyckte det började knaka lite i skogen bakom mig, så jag tog försiktigt bössan i handen, och reste mig upp. Tyvärr så var det enda jag hörde vinden i träden och regnet som dundrade på löven i träden och på marken. Jag satte mig ner och väntade igen..
Regnet fortsatte ösa ner, spelade absolut ingen roll just då. Det så jävla roligt! Precis som jag hade föreställt mig.
Nu var det dags för lunch och lite skitsnack kring elden. Tydligen hade mycket älg synts till, både Tjur, ko och kalv så det bådar ju väldigt gott inför kommande älgjakt!
Då var det dags att dra på andra passet, ett kalhygge. Rätt långt att gå så det är tur att man tränar och håller igång, för annars skulle jag flåsat skrämt bort varenda björn i området. Hur fan gör tjocka jägare? Har dom bra kondition även fast dom har en kroppshydda likt jultomten?
Väl framme på passet så tänker jag på vad Peter sa om vart på hygget jag skulle ta pass, "200 meter till höger och en bit upp"
Jag såg på långt håll en vindfälla som var som klippt och skuren för ändamålet, dock så var det vid kanten av skogen och inte en bit upp så jag anropade Peter och kollade ifall det var okej, det var det.
Jag satt mig tillrätta och spanade ut över hygget, riktigt fint pass
Nu var det dags för kaffe och ostsmörgås, sjukt va gott så enkla saker blir ute i skogen.
Plötsligt så hörde jag Kent anropa till Stefan (jaktledaren) att han hade hittat björnspår på väg till sitt pass!
Nu jävlar börjar det hända saker tänkte jag!
Peter skickade genast dit den närmaste hundföraren för att försöka spåra björnen som tidigare hade varit och lufsat i närheten av Kent's pass.
Hunden fick upp spår ganska snabbt och det såg riktigt bra ut. Jag satt på helspänn och lyssnade på radion, hade björnen kommit nu hade jag nog bett han vänta för det var riktigt jävla spännande rent utsagt!
Men sen får får man det otroligt trötta meddelandet om att björnen har gått ur vårat område och upp mot svartberget.
Klockan var då 16.00 så vi bestämde att det fick räcka för dagen.
Dag två.
Vi samlades i jaktstugan samma tid som morgonen innan och det självklara snacket som gick då var om björnen som dagen innan hade lufsat igenom och ut från vårat jaktområde.
Peter bestämde att vi skulle ta pass runt omkring svartberget igen för med lite tur kanske björnen har vänt och är inne på våran mark igen.
Vi blev tilldelade pass och drog ut på passen meddetsamma..
Fick då ganska omgående reda på att en hundförare hade hittat spår och hans hund som var helt tokig i lukten gick på bakbenen i kopplet. Hundföraren beslutade då att släppa hunden i hopp om att lyckas spåra ner och ställa björnen som dagen innan hade kommit undan.
Nu satt jag lika som dagen innan gjuten vid radion, för spänningen som man känner går nog inte att jämnföra med något annat!
Tyvär var det precis som dagen innan att björnen återigen hade gått ur vårat område. Hunföraren berättade för Peter som i sin tur valde att sammla alla i jaktstugan.
Väl där så frågade han ifall några andra gjort någon som hellst observation; spillning, spår med mera. När ingen hade gjort det så valde han att vi inte skulle jaga något mer den dagen.
Så då var det bara till att packa och åka hem, även om vi inte lyckades skjuta något så var det grymt rolig och spännande mest hela tiden. Hoppas bara att jag kommer lära mig sova natten innan jakten
Det enda som jag hör hellre än jagar är att åka ho, och hellst på bana.. det är ändå lite roligare
Edit: Kan tyvärr inte skriva lika inlevelsefullt som många andra här men jag hoppas att det är rätt OK att läsa ändå