Intressant jämförelse med Taiwan:
https://kvartal.se/artiklar/sa-lyck...5rIZgPESl-5eGD05_yTnzTXhAeu29j6Z6865agROJJWJ4
I det läge vi nu befinner oss har jag svårt att bedöma om Sverige har rätt strategi eller inte. Jag konstaterar att avvägningarna är ytterst svåra och det finns argument såväl för och emot det nuvarande sättet att agera, även om det inledningsvis har varit sämre ställt med kommunikationen och har förekommit uttalanden av bl.a. Tegnell som aldrig borde gjorts, samtidigt som man borde varit mer transparent med underlagen/evidensen för den strategi man valt. Det håller inte för politikerna att bara göra det som myndigheterna föreslår utan att också redovisa vilka avvägningar de därmed gjort.
Vad som gjorts i de tidiga skedena tror jag kommer bli föremål för hårdare kritik. Varför tog man inte till hårdare åtgärder med flygstopp till/från Iran, Italien osv. i ett tidigt skede när vi fortfarande hade en rimlig chans att stoppa smittan vid gränsen?
Jag skulle tro att en bov i dramat här är den data som används för bedömningar. Det förefaller som att FHM i hela inledningsskedet framför allt tittat väldigt snävt (konstaterade fall som rest från vissa utpekade länder) på den data som de gjort sina bedömningar utifrån. Detta är ett vanligt fenomen när samhällen misslyckas att svara upp mot kriser som inträffar. Man ser inte det som håller på att hända för att man bara mäter de uppenbara indikatorerna och framför allt inte letar efter svaga signaler som kan indikera att något allvarligt är på väg att inträffa. Detta framkom bl.a. vid utredningen av USA:s oförmåga att förutse 11 september-attackerna.
Våra myndigheter med ansvar för vår säkerhet borde studera det som kallas "weak signal detection".