Kommunpoeten får här stå som modell för den ofantliga offentliga sektor som tillåtits svälla bortom såväl sans som vett. Det riktigt jobbiga att bära är när man börjar tänka på alla andra funktioner och befattningar som finns. Kommunikatörer, processledare, visionärer, hemspråkslärare, administratörer, handläggare, miljösamordnare, värdegrundsambassadörer, jämställdhetskonsulenter, mellanchefer och – icke att förglömma – alla avlönade och arvoderade politiker.
Den gängse och tillrättalagda bilden av kommunen är att den och dess enorma apparat är en nödvändighet. Snudd på en naturlag. Inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. Men så är det inte! Fundera nu på vilket sätt du och dina grannar har nytta av alla dessa samordnare, ambassadörer, handläggare och ledare. Fundera sedan på vad du på egen hand skulle kunna uppnå om du och dina grannar fick behålla era egna pengar. Det står er fritt att anställa en kvarterspoet. Om ni vill.