Vad hände med kamphundarna?

[MissHelly]

Ja, från en som varken har körkort eller hoj...

Räcker väl att skriva att kamphundar är mentalt störda, och bör behandlas/fostras/tränas därefter.

Ja det där är ju också ett sätt att skaka av sig information.

 

[Kantian]

Jag är mot förbud men för kunskap och förståelse vilket gäller båda lägren.



Haha Jag säger inte mot dig. En sak som är säker är att "hundmänniskor" är en speciel skara människor. Båda mostrarna är sådana, ena lätt värre än den andra och pratar inte om annat än hur fantastiska deras hundar är. "nja han är ju en dominanshanne vettu så han sa ju till på skarpen va..."

Lite som nyblivna föräldrar med andra ord. Båda lika retarderat höga på tanken att det är deras, förbehållslöst perfekta, skapelse.

 

[Teo]

Den unga invandraren har oftast lättare att visa pondus mot sin hund, han tror inte gott om allt och alla heller och hans hund lever inte tillvaron med "men han är ju sååå snäll". Han har oftast hunden i koppel också.

Ett väldigt kort koppel som han drar i konstant för att visa omvärlden sin maktposition. Var är detta sunt?

Lite som nyblivna föräldrar med andra ord. Båda lika retarderat höga på tanken att det är deras, förbehållslöst perfekta, skapelse.

Jo det krävs att hundmänniskor slutar bete sig religiöst innan man kan ta en diskussion annars är det som att prata med knutbykonfermander.

 

[Kantian]

Folk hade mycket fördomar kring kamphundar öht på 90 talet och början av 2000 talet. Men nu är folk i allmänhet så välinformerade och upplysta, särskilt sedan SKK ställt sig på APBTns, staffens, amstaffens sida och påtalat ägarproblem. Liksom alla motioner i riksdagen också kommit fram till.
Personligen är jag mer rädd för tanter med deras små jack russels och liknande än vad jag är för en ung invandrare med en kamphund. (Vilket många brukar associera som den klassiska kamphundsägaren, därav får det agera som exempel).
Den unga invandraren har oftast lättare att visa pondus mot sin hund, han tror inte gott om allt och alla heller och hans hund lever inte tillvaron med "men han är ju sååå snäll". Han har oftast hunden i koppel också.
Tanten med den lilla bjäbbhunden har i regel ingen koll alls på sin hund. Den skäller, är understimulerad, gör utfall och är ju sååå snäll, varpå den aldrig är kopplad. Eftersom den bara vill vara kompis ser tanten inget problem i att den springer fram till andra människor och hundar. Och är den jobbig så är det ju bara att lyfta upp den, så slipper man uppfostra den.
Nä... det är Betydligt mer vanligt att man stöter på en lös odräglig okontrollerad småhund än att man stöter på en lös odräglig okontrollerad kamphund.

dET spelar iNGEN roll, jag chör kETtingeN i tackett på hundfan om den kommer nära! Dödstraff på sådana okopplade fasoner!!!

Ett väldigt kort koppel som han drar i konstant för att visa omvärlden sin maktposition. Var är detta sunt?

Jo det krävs att hundmänniskor slutar bete sig religiöst innan man kan ta en diskussion annars är det som att prata med knutbykonfermander.

Strypkoppel är också nice. Jag ska nog koppla mina barn med strypkoppel, så att jag kan dominera på riktigt!

Gäller för övrigt sporthojsåkare också. Även om man kör gixxer och är spökåkarens avkomma.

 

[MissHelly]

Ett väldigt kort koppel som han drar i konstant för att visa omvärlden sin maktposition. Var är detta sunt?



Jo det krävs att hundmänniskor slutar bete sig religiöst innan man kan ta en diskussion annars är det som att prata med knutbykonfermander.

Du menar ett city koppel? Jag ser ytterst sällan sådana, oavsett vad folk har för hund i kopplet. Jag tycker de flesta envisas med de där förbannade flexikopplena. Dock är city koppel väldigt bra, i city. Men ser dem sällan i bruk där heller.
Det är verkligen inte bara kamphundar som drar i kopplet. Det finns en himla massa fler raser som gärna gasar på. Utav mina två är det Schäfern som är jobbig. Men så är han bara dryga halvåret gammal också. Men han går Nästan helt bra nu, mestadels. Daghundarna är två blandraser, helt utan kamphundsraser i sig. De drar båda två. Det beror självklart på att deras ägare inte tränat dem på att gå bättre i koppel än vad de gör. Och koppellängden spelar ingen roll för dragandet. Det är bara avståndet som blir annorlunda. Som sagt, dragande i koppel beror självklart på att man inte tränat hunden korrekt, eller tillräckligt mycket och tillräckligt tidigt. Men ingenting är omöjligt. Men Det är ett överhängande problem hos alla hundägare, att de inte tränar sina hundar så mycket som hundarna behöver och förtjänar. Jag skulle våga påstå att det rör sig om 10-15 procent av alla hundägare.
Som jag redan sagt så är det med kamplust så att om hunden drar i kopplet, och du drar tillbaka, så drar hunden ännu mer. Alltså krävs det ren och skär träning för att få hunden att gå bra i koppel, om den drar. vilket de brukar göra. Dock är det inte svårare att lära en kamphund att gå fint än vad det är att lära någon annan hund det. Och självklart är det inte sunt för vare sig människan eller hunden. Om människan stimulerar hunden så brukar dock hunden stimulera människan tillbaka, genom att uppföra sig bra. Inte dra, inte springa iväg etc.

http://www.youtube.com/user/TheHelly

 

[Kantian]

Du menar ett city koppel? Jag ser ytterst sällan sådana, oavsett vad folk har för hund i kopplet. Jag tycker de flesta envisas med de där förbannade flexikopplena. Dock är city koppel väldigt bra, i city. Men ser dem sällan i bruk där heller.
Det är verkligen inte bara kamphundar som drar i kopplet. Det finns en himla massa fler raser som gärna gasar på. Utav mina två är det Schäfern som är jobbig. Men så är han bara dryga halvåret gammal också. Men han går Nästan helt bra nu, mestadels. Daghundarna är två blandraser, helt utan kamphundsraser i sig. De drar båda två. Det beror självklart på att deras ägare inte tränat dem på att gå bättre i koppel än vad de gör. Och koppellängden spelar ingen roll för dragandet. Det är bara avståndet som blir annorlunda. Som sagt, dragande i koppel beror självklart på att man inte tränat hunden korrekt, eller tillräckligt mycket och tillräckligt tidigt. Men ingenting är omöjligt. Men Det är ett överhängande problem hos alla hundägare, att de inte tränar sina hundar så mycket som hundarna behöver och förtjänar. Jag skulle våga påstå att det rör sig om 10-15 procent av alla hundägare.
Som jag redan sagt så är det med kamplust så att om hunden drar i kopplet, och du drar tillbaka, så drar hunden ännu mer. Alltså krävs det ren och skär träning för att få hunden att gå bra i koppel, om den drar. vilket de brukar göra. Dock är det inte svårare att lära en kamphund att gå fint än vad det är att lära någon annan hund det. Och självklart är det inte sunt för vare sig människan eller hunden. Om människan stimulerar hunden så brukar dock hunden stimulera människan tillbaka, genom att uppföra sig bra. Inte dra, inte springa iväg etc.

http://www.youtube.com/user/TheHelly

Du får ursäkta, men du är verkligen en nidbild av hundägarenTM.

Självklart skall hunden ha en grunddisciplin om den vistas bland människor. Men det är du, du, du, du. Genom hunden förverkligar du dig själv. Det är du som skapar, formar och bedömer. Utan dig vore de tankelösa kartonger av wellpapp, inte ens dugliga för minröjning på slagfältet, eftersom Du inte har lärt dem hur det skall göras. Strävan efter absolut perfektion tippar alltid över till konstlad fanatism. Religion, hundägare, amerikanska skönhetstävlingar för åttaåringar, frimärkssamlande. Alltsammans förvränger det friska sinnet.

Edit: Ducatism givetvis, men det är mest för att jag är avundsjuk.

 

[MissHelly]

Du får ursäkta, men du är verkligen en nidbild av hundägarenTM.

Självklart skall hunden ha en grunddisciplin om den vistas bland människor. Men det är du, du, du, du. Genom hunden förverkligar du dig själv. Det är du som skapar, formar och bedömer. Utan dig vore de tankelösa kartonger av wellpapp, inte ens dugliga för minröjning på slagfältet, eftersom Du inte har lärt dem hur det skall göras. Strävan efter absolut perfektion tippar alltid över till konstlad fanatism. Religion, hundägare, amerikanska skönhetstävlingar för åttaåringar, frimärkssamlande. Alltsammans förvränger det friska sinnet.

Edit: Ducatism givetvis, men det är mest för att jag är avundsjuk.

Nåväl. Nu förvränger du bara information jag tagit som exempel. Och ja, Alla hundar behöver stimulans och Alla borde få det. Kolla med vilken brukshundsklubb som helst och se hur många hundägare som satt sin fot där. Jag förverkligar inte mig själv. Jag har ett brinnande intresse. Men det jag kan idag har jag lärt mig även genom att göra misstag. Tro inte att jag aldrig haft en hund som inte dragit i kopplet. Herregud. Vår första hund kunde knappt sitt. Och med den kunskap jag har idag så tycker jag att vi var dåliga hundägare. Inte elaka, men dåliga. Eller olämpliga. You name it. Det är mycket roligare och trevligare att ha en hund som uppför sig bra i dylika situationer. Men ingen hund föds med de beteenden som vi människor vanligtvis föredrar. Så det får vi lära dem.
Man är inte fanatiker för att man tar ansvar för liv.

 

[Teo]

Som jag redan sagt så är det med kamplust så att om hunden drar i kopplet, och du drar tillbaka, så drar hunden ännu mer. Alltså krävs det ren och skär träning för att få hunden att gå bra i koppel, om den drar. vilket de brukar göra. Dock är det inte svårare att lära en kamphund att gå fint än vad det är att lära någon annan hund det.

Det är skillnad på när en hund drar i kopplet, springer efter harar, jagar mopeder och när en hund får "slåssknäppen" och det är där problemet ligger.

De flesta djuren och i princip alla hundar får ganska tidigt klart för sig vem som bestämmer. Oftast behöver dispyter inte leda till större skador då de är till för att mäta vem som är starkast vilket blir uppenbart för båda parter och den undergivne lägger sig (i hundars fall på ryggen kissandes med svansen mellan benen) en egenskap som möjliggör tillsägning från människan.
Denna egenskap har justerats genom avel i de sk kamphundarnas fall för att en kissande hund på rygg inte är att föredra i detta fall. när en hund väl fått knäppen är det svårare att få kontakten. Det är allt. Ett stort problem om man inte fattar/erkänner för sig själv att det är så, ett betydligt mindre om man är redo för det.

 

[RMT_Racing]

Kamphund

[YOUTUBE-ID]tQrM-XG22pc[/YOUTUBE-ID]

Har inget att tillföra diskussionen förutom att jag vet att en släktings papillon blev itusliten av någon vanlig hundras. Själv blev jag som 10-åring biten av mormors attacktax när jag tittade på köttbenet den nyss fått.. Mao behövs det inga "kamphundsgener" för att en hund ska vara aggressiv, krävs endast en dålig ägare så är det klart..

 

[Teo]

En annan viktig sak bör tilläggas. Alla kan inte bli bra hundägare hur många brukshundsklubbar de än ger sig på. Vissa bara har det, andra inte. Det handlar om psykologi och där kommer nästa problem in i bilden. De flesta försöker applicera människopsykologi på hundar. Det är hundar!!!

 

[Teo]

Mao behövs det inga "kamphundsgener" för att en hund ska vara aggressiv, krävs endast en dålig ägare så är det klart..

Men hur verklighetsflyende är folk?

Vi borde dela upp forumet i två läger. Ett för religiösa, kamphundsfolk, domedagsmiljöaktivister, mfl och ett för oss i verkligheten.

Hundar är djur, inte robotar utan djur! I hierarki, flocklevande sådana. Vad är svårt att förstå?

 

[MissHelly]

Det är skillnad på när en hund drar i kopplet, springer efter harar, jagar mopeder och när en hund får "slåssknäppen" och det är där problemet ligger.

De flesta djuren och i princip alla hundar får ganska tidigt klart för sig vem som bestämmer. Oftast behöver dispyter inte leda till större skador då de är till för att mäta vem som är starkast vilket blir uppenbart för båda parter och den undergivne lägger sig (i hundars fall på ryggen kissandes med svansen mellan benen) en egenskap som möjliggör tillsägning från människan.
Denna egenskap har justerats genom avel i de sk kamphundarnas fall för att en kissande hund på rygg inte är att föredra i detta fall. när en hund väl fått knäppen är det svårare att få kontakten. Det är allt. Ett stort problem om man inte fattar/erkänner för sig själv att det är så, ett betydligt mindre om man är redo för det.

Iofs är kamphundar, och i synnerhet pitbulls, mycket förarveka. Hundar visar underkastelse på fler sätt än att lägga sig på rygg. Dock har jag aldrig läst, eller ens sett. Att de samtidigt kissar på sig. Då låter det som en Extremt rädd hund.

Jsg var med om en sak för 8-9 år sedan med min blandras, pitbull/amstaff. Hundvakten hade supit ned sig och tappat hunden på promenaden och sen gått hem och däckat. Katastrof. Jag fick som tur var tillbaka hunden, på polisstationen. Iaf så fick jag berättat för mig att han hade varit i slagsmål med en annan hund, och att några förbipasserande hade hjälpt hundägaren. Jag pratade med de förbipasserande (och gav dem en liten present), och fick då reda på var bråket hade varit. Så jag satte upp en lapp där för att komma i kontakt med hundägaren. Han ringde nån dag senare, jag var rädd att hans hund, en labrador, hade blivit illa skadad. Men gubben berättade att min hund hade avbrytit och lagt sig ned och "skämts" ganska omgående, när gubben hade rytit till. Så enligt gubben var det ingen fara, det hade inte blivit mer än något småsår och min hund hade varit jättetrevlig att handskas med därefter. Paret hade hjälpt till med att springa hem till sig och hämta halsband och koppel och ta min hund till polisen.

 

[Teo]

Mao behövs det inga "kamphundsgener" för att en hund ska vara aggressiv, krävs endast en dålig ägare så är det klart..

Men hur verklighetsflyende är folk?

Hundar är djur, inte robotar utan djur! I hierarki, flocklevande sådana. Vad är svårt att förstå?

 

[sportbike]

Ducatism givetvis, men det är mest för att jag är avundsjuk.

En vacker dag,så.

 

[Teo]

Iofs är kamphundar, och i synnerhet pitbulls, mycket förarveka. Hundar visar underkastelse på fler sätt än att lägga sig på rygg. Dock har jag aldrig läst, eller ens sett. Att de samtidigt kissar på sig. Då låter det som en Extremt rädd hund.

En lätt överdrift från min sida men det händer ofta. Eftersom du har just sk kamphundar så har du i enlighet men med mitt påstående kanske inte upplevt det.

Jsg var med om en sak för 8-9 år sedan med min blandras, pitbull/amstaff. Hundvakten hade supit ned sig och tappat hunden på promenaden och sen gått hem och däckat. Katastrof. Jag fick som tur var tillbaka hunden, på polisstationen. Iaf så fick jag berättat för mig att han hade varit i slagsmål med en annan hund, och att några förbipasserande hade hjälpt hundägaren. Jag pratade med de förbipasserande (och gav dem en liten present), och fick då reda på var bråket hade varit. Så jag satte upp en lapp där för att komma i kontakt med hundägaren. Han ringde nån dag senare, jag var rädd att hans hund, en labrador, hade blivit illa skadad. Men gubben berättade att min hund hade avbrytit och lagt sig ned och "skämts" ganska omgående, när gubben hade rytit till. Så enligt gubben var det ingen fara, det hade inte blivit mer än något småsår och min hund hade varit jättetrevlig att handskas med därefter. Paret hade hjälpt till med att springa hem till sig och hämta halsband och koppel och ta min hund till polisen.

Av alla bordercollies vi haft (7 st) som varit mycket med andra hundar under tävlingar, mm så har ingen angripit/angripits en enda gång...

 

[MissHelly]

En lätt överdrift från min sida men det händer ofta. Eftersom du har just sk kamphundar så har du i enlighet men med mitt påstående kanske inte upplevt det.



Av alla bordercollies vi haft (7 st) som varit mycket med andra hundar under tävlingar, mm så har ingen angripit/angripits en enda gång...

Jag har en Schäfer och en Staffordshire Bullterrier. Tidigare har jag haft Golden Retriever, Australisk Kelpie, Amerikansk Pitbull Terrier, blandras pitbull. Sedan har jag regelbundet (3-4 ggr i veckan) tränat och promenerat andras hundar sedan barnsben. Schäfer, Border Collie, Dvärgschnauzer, Cairn Terrier, Hovawart, blandning rottwiler/dobermann/grand danois, blanding dalmatiner/karelsk björnhund/schäfer/collie/afghanhund.
Jag har sett hundar visa underkastelse massvis med gånger. Samtliga hundar. Men ingen av dem har tack och lov blivit så rädd så den kissat på sig. Givetvis är det individuellt hur mycket man behöver ta i när man belönar eller bestraffar. Men en hund som lägger sig ned och kissar på sig har man förmodligen tagit i för hårt åt.

 

[Teo]

Men en hund som lägger sig ned och kissar på sig har man förmodligen tagit i för hårt åt.

Som sagt, en lätt överdrift, en valpig egenskap som vissa hundar har kvar lite längre än andra men en hund som känner sitt underläge visar det var det jag ville säga.

 

[MissHelly]

En lätt överdrift från min sida men det händer ofta. Eftersom du har just sk kamphundar så har du i enlighet men med mitt påstående kanske inte upplevt det.



Av alla bordercollies vi haft (7 st) som varit mycket med andra hundar under tävlingar, mm så har ingen angripit/angripits en enda gång...

Glömde säga att det ju inte är så förvånansvärt att ni inte varit med om att era hundar attackerat eller blivit attackerade på tävlingar osv. Ni har ju varit på just tävlingar och då kan vi utgå ifrån att de som är där ju har tränat sina hundar. Men det betyder ju inte att ingen av hundarna där inte vill vara polare med andra hundar. Det betyder väl mest att den inte flyger på dem, för att den är väldresserad förmodligen.

Som sagt, en lätt överdrift, en valpig egenskap som vissa hundar har kvar lite längre än andra men en hund som känner sitt underläge visar det var det jag ville säga.

Yes. Och speciellt pitbullen är mycket förarvek. Därmed inte sagt att det är den enda förarveka rasen. Men de är mycket förarveka.

 

[Sick_F]

Tur att det finns experter som kan allt, överallt.

 

[Kantian]

Nåväl. Nu förvränger du bara information jag tagit som exempel. Och ja, Alla hundar behöver stimulans och Alla borde få det. Kolla med vilken brukshundsklubb som helst och se hur många hundägare som satt sin fot där. Jag förverkligar inte mig själv. Jag har ett brinnande intresse. Men det jag kan idag har jag lärt mig även genom att göra misstag. Tro inte att jag aldrig haft en hund som inte dragit i kopplet. Herregud. Vår första hund kunde knappt sitt. Och med den kunskap jag har idag så tycker jag att vi var dåliga hundägare. Inte elaka, men dåliga. Eller olämpliga. You name it. Det är mycket roligare och trevligare att ha en hund som uppför sig bra i dylika situationer. Men ingen hund föds med de beteenden som vi människor vanligtvis föredrar. Så det får vi lära dem.
Man är inte fanatiker för att man tar ansvar för liv.

Det var din skrift. Kan du inte stå för den, så faller ju hela din argumentation. Vem är det som driver brukshundsklubbarna? Fanatiker. Vem är det som driver terroristläger? Fanatiker. Vem driver frimärksklubbar? Fanatiker. Givetvis förverkligar du dig själv genom dina hundar, allt annat är skitsnack. De är något Du har skapat. Genom att du tog dessa under dina vingar har Du skapat dessa hundar. Väldresserade och prydliga. Dina.

Du pratar återigen om dig. Hur du var en dålig hundägare. Och att du nu har nått någon form av högre vetande. Men var i allt detta finns hunden, frågar jag mig? Den som du skall älska. Jag tror att den hunden är borta. Kvar finns ett objekt, som du förvisso må älska, men som inte är den där hunden längre. Som inte kunde sitta. Den är ett work-in-progress. Och när den dör, är det dags för nästa. Självklart är det trevligare för dig att ha en väldresserad hund som lyder minsta vink. Det är då du har nått självförverkligandet. Men tror du att hunden är lyckligare för att den kan sitta? Eller är den lyckligare för att den kan sitta, och göra den som föder honom glad?

Det kanske är en slump. Men av de hundar som jag har mött i mitt liv, har de gladaste varit de som varit del av en barnfamilj. Där kraven inte är så höga och leken alltid är en del av vardagen. Total glädje tillsammans med de andra i flocken (barnen). De olyckligaste är ofta del av ett samboskap. En man och en kvinna där någon är dominant och den drivande i arbetet med hunden. Det är fot hit och ligg dit. Rastlösa hundar som inte får nosa, för att det är ofint. Hunden skall ju vara dresserad! Inte göra något den inte får. Glädje när husse eller matte vill det. Inte när hunden själv vill.