Vad hände med kamphundarna?

[Teo]

En kompis till mig har en Amstaff och den beter sig mycket riktigt exemplariskt för det allra mesta. Men om det smäller så smäller det rejält. Av just den anledningen så blir det dom gångerna skador av en helt annan dignitet än det blir om två hundar utan den enorma kampviljan drabbar samman. Därför har han alltid en brytpinne med sig i innerfickan som han kan använda till att bända loss sin hund då den inte släpper utan istället håller tag och rycker och sliter sönder den andra hunden. Vilket resulterar i att man måste uppsöka veterinär.
Ett sådant beteende tycker jag är lite problematiskt. Jag är uppvuxen med polarhundskennel hemma och visst kunde dom ryka ihop ibland då vi hade allihopa tillsammans i hundgården, i synnerhet om mat, men det har endast i undantagsfall lett till några som helst blessyrer och aldrig värre än enstaka små hack.

Att du skriver just detta förklarar i princip allt. Hade inte hört talas om brytpinnar innan Jag fick det förklarat för mig i tidigare trådar i kombination med idiotförklaring för att vi inte använde våra dito, tydligen standardredskap för sk kamphundsägare när hunden satt som ett skruvstäd

Som sagt, vi har haft 7 st av en annan ras och det har aldrig smällt. Vi är inga världs-hundpsykologer utan hundarna springer fritt hela dagarna på gården. Menar vuxet folk på allvar att det inte har ett piss med rasen att göra?

 

[Steffo_b]

Att du skriver just detta förklarar i princip allt. Hade inte hört talas om brytpinnar innan Jag fick det förklarat för mig i tidigare trådar i kombination med idiotförklaring för att vi inte använde våra dito, tydligen standardredskap för sk kamphundsägare när hunden satt som ett skruvstäd

Som sagt, vi har haft 7 st av en annan ras och det har aldrig smällt. Vi är inga världs-hundpsykologer utan hundarna springer fritt hela dagarna på gården. Menar vuxet folk på allvar att det inte har ett piss med rasen att göra?

Ja. Jag hade inte heller hört talas om brytpinne innan kompisen visade mig. Jag blir lite förfärad av sådant. Personligen skulle jag aldrig behålla en hund där något sådant behövdes.

Ägare till kamphundsraser har fastnat på det faktum att hundar av sk kamphundstyp inte attackerar oftare än andra hundar vilket iofs är sant men dom bortser ifrån just det faktum att kampviljan gör att dom inte slutar på samma sätt som dom flesta andra raser när dom väl går på.

Dom har väl på sätt och vis rätt i att det huvudsakligen är uppfostran som avgör om hunden blir sådan att den attackerar men tyvärr så är inte allt ägaren. Alla hundar är olika personligheter och vissa individer är mer benägna att ge sig på andra hundar av rangordningsskäl eller vad det vara må än andra individer av samma ras som fått samma uppfostran.
Sen vägrar många acceptera att det blir mer uppseendeväckande när en taskig uppfostran av hunden resulterar i blodbad än när samma brist på uppfostran resulterar i en skärmytsling med smärre blessyrer.

 

[MissHelly]

Att du skriver just detta förklarar i princip allt. Hade inte hört talas om brytpinnar innan Jag fick det förklarat för mig i tidigare trådar i kombination med idiotförklaring för att vi inte använde våra dito, tydligen standardredskap för sk kamphundsägare när hunden satt som ett skruvstäd

Som sagt, vi har haft 7 st av en annan ras och det har aldrig smällt. Vi är inga världs-hundpsykologer utan hundarna springer fritt hela dagarna på gården. Menar vuxet folk på allvar att det inte har ett piss med rasen att göra?

Tja. Det finns en del kamphundsägare som har breaking sticks. Jag har haft flera kamphundar och aldrig haft och aldrig behövt en breaking stick. Jag har varit med om att hundar rykt ihop, men det har aldrig varit svårhanterat. Jag utgår ifrån att detta beror på att jag har utvecklat en sådan stabil grundlydnad med hundarna så att de dels inte hamnar i sådana situationer "mer än nödvändigt", samt att de faktiskt lyssnar på mig. Ledarskapet visar sig ju bäst i skarpa situationer.
Tyvärr är det även med kamphundsägare precis som hundägare inom de flesta andra raser så att de inte är särskilt intresserade av att utveckla en god lydnad med sina hundar. Du kan lära en kampund loss, kom hit, stanna, lägg av, nej osv precis som vilken annan hund som helst.
Nackdelen som kan komma med en renodlad kamphund är att den kanske inte är så sugen på att pola med andra hundar och därför kanske man måste avstå från det sociala livet i hundgården. Men självklart kan du uppfostra hundarna så de uppför sig. För mig är det det enda kravet. Visst är det kul om hundarna kan leka med alla hundar de ser, men det är inget krav jag har på min hund. Jag har dock kravet att den skall uppföra sig, inte göra utfall etc etc.
En kamphund kan inte låsa sina käkar eller liknande. Den håller fast för att den inte vill släppa. Dock är det faktiskt inte rasspecifikt att hålla fast sitt byte och ruska på huvudet. Det är ett beteende som härstammar från vargen, där de håller fast och ruskar livet ur sitt byte. Men hundar, även kamphundar, är ju domestiserade och kan såklart lära sig loss.

Renrasiga APBT och Amstaffs klarar sig mycket bra på mentaltesten. Procenten ligger på 96,5 och 96,4 om jag inte minns helt fel. Var några år sedan jag fick se listan med statistiken.

På ett annat forum i en liknande diskussion var det en hundägare som hade en hund av helt annat typ som sade "Jag är riktigt tacksam över att dessa olämpliga idioter har fastnat för denna typ av hundar. Jag vågar inte tänka på hur det skulle se ut i samhället om de hade fastnat för min ras."

Min nuvarande hund Kayla, har blivit attackerad ett tiotal gånger. En Borzoi rusade in i hundgården ich klippte henne över ryggen 5 ggr så hon tjöt som en stucken gris, en grannes Schäfer som alltid får gå lös har flugit på henne tre-fyra gånger, minst en av gångerna när hon var sjuk och nyss kommen från veterinären. Två lösa storpudlar stack iväg från sin ägare och flöd på henne så jag stod med en pudel i höger hand, en staff i vänster och sparkade på den andra pudeln. Alla gånger har Min hund varit kopplad, och aldrig attackerat tillbaka.
Efter det med de två pudlarna slutade hon funka så bra med andra hundar som hon gjort därinnan, hon var då fyra år gammal. Vilket inte är så konstigt att förstå. Men hon gör inga utfall själv. Skillnaden är att innan dessa händelser så funkade hon utmärkt med andra hundar, lekte kanonbra i hundgården med de andra osv. Nu måste hon dock långsamt få lära känna en annan hund innan hon blir polare med den.

Med de andra hundarna jag haft av samma typ så har det varit olika. Men jag har aldrig någonsin haft problem med dem, de har aldrig attackerat någon hund på eget bevåg (förutom den gången med labben, men då var ju varken jag eller hundvakten på plats).

Det Är faktiskt inte så att någon majoritet av kamphundarna hamnar i incidenter. Det rör sig knappt om någon promilledel skulel jag våga påstå. Det finns så många av dessa hundar som folk förmodligen aldrig lägger märke till för att de inte gör en fluga förnär. Därmed inte sagt att de inte Kan göra det. Alla hundar kan åsamka skada som sagt. Alla hundar kan dräpa en annan hund. Alla hundar kan dräpa en människa.
Med en kamphund är det dock extremt viktigt att man håller på renrasaveln och fortsätter lägga vikten på att utesluta all form av skärpa. Eftersom de just har så stor kamplust. Kamplust i sig är inget negativt. Du kan inte ha en arbetshund som inte vill kämpa, som ger upp för mnsta motstånd. Dock är kamplust i kombination med skärpa en katastrof.
När du korsar en kampund med en rottweiler tex, vilket tyvärr är mycket vanligt. Får du nästan alltid en hund som ser ut som en kamphund, men med rottweilerns skärpa som extra bonus. Dock är dessa blandningar i regel mycket större än de renrasiga hundarna. En renrasig pitbull ligger i genomsnitt på 20-25 kg i vikt, medan bastardarna ofta ligger på 30-40 kg. Men i övrigt ser ut som en renrasig kamphund.

Kamphundar har varit framgångsrika inom räddningstjänsten (tex K9), använts inom rehabvården, de börjar synas mer inom bruksgrenar som spår, många staffar tävlar i agility osv.

Jag motsäger inte att en kamphund kan orsaka skada. Självklart kan den det. Om den provoceras så att den inte vill släppa taget och ägaren inte har någon god lydnad på den så får man problem. Jag motsäger dock att de är mentalt störda, måste utrotas, inte är trevliga hundar, inte kan bli bra arbetande hundar, inte kan lära sig loss osv.

Självklart har även samtliga av mina hundar haft förmågan att vägra släppa ett föremål. Hade jag varit för lat för att lägga någon tid på att träna hundarna, både socialt och mentalt, så hade de såklart kunnat ställa till problem om jag hade dem lösa.

Det finns flertalet riktigt tjuriga Border Collies här i krokarna. En granne hade en, som nu är död av ålder, som gjorde utfall mot Alla hundar de gick förbi, och även flera barn. Jag ser det fortfarande inte som någon specifikt för rasen. Det är snarare så att dessa hundar inte får tillräcklig mental stimulans och social träning. Då är det ju vanligt att en hund blir utåtagerande.
Lika sant som att alla border collie är tjuriga är det att alla kamphundar kräver en breaking stick.
Men ja, har man bestämt sig för att riskera att hamna i de situationer där hundarna kan ryka ihop, och inte har god grundlydnad på hunden, då kan det nog vara en god idé att ha med sig en sådan i fickan.

 

[Majkie]

Tja. Det finns en del kamphundsägare som har breaking sticks. Jag har haft flera kamphundar och aldrig haft och aldrig behövt en breaking stick. Jag har varit med om att hundar rykt ihop, men det har aldrig varit svårhanterat. Jag utgår ifrån att detta beror på att jag har utvecklat en sådan stabil grundlydnad med hundarna så att de dels inte hamnar i sådana situationer "mer än nödvändigt", samt att de faktiskt lyssnar på mig. Ledarskapet visar sig ju bäst i skarpa situationer.

En hund som ens skäller på andra hundar när man är ute och går med den visar att den inte är rätt uppfostrad/mår inte bra.

Att det ens kommer på tal om att: "Ja vi har en breakingstick utifall att." är absurd. Går man runt med en tazer när man är ute med sina barn? "Utifall att det blir lite bråk."

Kan man inte hantera hunden utan tillhyggen ska man inte äga hunden.

 

[Steffo_b]

En hund som ens skäller på andra hundar när man är ute och går med den visar att den inte är rätt uppfostrad/mår inte bra.

Att det ens kommer på tal om att: "Ja vi har en breakingstick utifall att." är absurd. Går man runt med en tazer när man är ute med sina barn? "Utifall att det blir lite bråk."

Kan man inte hantera hunden utan tillhyggen ska man inte äga hunden.

Jag håller med. Kan man inte hantera sin hund ska man inte ha kvar den.
Om jag hade en hund som gjorde utfall mot andra hundar, eller för den delen människor, så skulle jag antingen ta bort den eller omplacera den till någon som kan hantera och rätta till problemet för jag har uppenbarligen tagit mig vatten över huvudet. Samma sak om jag hade en hund som jag inte kunde få att avbryta utan användande av brytpinnar eller dylikt.

 

[MissHelly]

En hund som ens skäller på andra hundar när man är ute och går med den visar att den inte är rätt uppfostrad/mår inte bra.

Att det ens kommer på tal om att: "Ja vi har en breakingstick utifall att." är absurd. Går man runt med en tazer när man är ute med sina barn? "Utifall att det blir lite bråk."

Kan man inte hantera hunden utan tillhyggen ska man inte äga hunden.

Jag håller med dig nästan helt. Jag tycker såklart inte att någon hund ska leva rövare så fort de ser andra hundar. Men att de skäller behöver inte vara att de inte mår bra, sedan får man ha lite överseende med att det kan ta tid att lära en skällig hund att vara tyst vid möten.
Schäfern jag har skäller när han är glad, när han vill leka med andra hundar, när vi närmar oss hundgården, när det vankas mat osv. Man ser, iaf om man kan hundspråk, på hela hans kroppsspråk att han är glad och exhalterad. Dock är ju inte jag lika glad i hans skällande så självklart tränar vi på det, men det kan ta tid. Sedan verkar det vara extra speciellt för försvarets Schäfrar att de är väldigt pratiga. På våra fodervärdsträffar så lydnadstränar vi, spårar och har teori. Och det kan vara rena rama körslaget ibland.
Vissa raser är mer skälliga än andra. Men sedan är det ju skillnad på skall och skall. Oftast är det ju inte glada skall man får höra vid möten.
Jag är inte så glad i skällande hundar över lag, jobbigt att lyssna på helt enkelt. Så är glad att det går framåt med "min" Schäfer. Kamphundarna är inte så skälliga av sig, de brukar anses som tysta raser.
De kamphundar jag haft att göra med som skäller på andra hundar gör det dock inte av glädje, men de skulle såklart kunna uppföra sig vid möten de också. Men ägarna har inte lagt någon tid på det helt enkelt.
Jag bor i ett mycket hundtätt område och får dagligen vara med om alla möjliga olika hundar som låter som om de har rabies när man går förbi. Ägarna har ingen kontakt alls med hundarna och bryr sig ofta inte ens om hundens beteende. Men skulle Jag låta min kamphund bete sig så skulle det bli ett himla liv.

 

[mellow]

SBT = Nannydog... =)

Jag menar, en hundras får inte ett sådant smeknamn om det bästa som finns är att slakta småbarn och lurvigt kreatur hela dagarna!

Skämt åsido.
Faktum är att alla hundar är individer och att alla raser har sina rasbeteenden.
Om jag tittar på hur min staffe beter sig så känner man igen ganska många saker när man umgås med andra staffar.
Detsamma gäller min Akita.

Det jag inte förstår är varför alla på "mot" sidan fortsätter att argumentera med att hundarna avlas för kamp. Staffen har inte avlats för kamp på decennier (vet inte hur det är mad dom andra bullterrier raserna). Kennlar (registrerade, lagliga kennlar dvs.) slutade avla på kampbeteenden när hund kamp förbjöds.

När jag läser ordet kamphund så får jag upp en bild av en hund som har som "arbete" att slåss, när jag läser ordet brukshund så får jag en bild av en hund som har som "arbete" att söka, apportera m.m.

Jaja.. Min hund har inte som "arbete" att slåss och är därför i mina ögon inte en kamphund.

Avslutar mitt inlägg i debatten med att Sverige borde införa körkort för hundar, oavsett ras, oavsett ålder.

/ Robban

 

[MissHelly]

SBT = Nannydog... =)

Jag menar, en hundras får inte ett sådant smeknamn om det bästa som finns är att slakta småbarn och lurvigt kreatur hela dagarna!

Skämt åsido.
Faktum är att alla hundar är individer och att alla raser har sina rasbeteenden.
Om jag tittar på hur min staffe beter sig så känner man igen ganska många saker när man umgås med andra staffar.
Detsamma gäller min Akita.

Det jag inte förstår är varför alla på "mot" sidan fortsätter att argumentera med att hundarna avlas för kamp. Staffen har inte avlats för kamp på decennier (vet inte hur det är mad dom andra bullterrier raserna). Kennlar (registrerade, lagliga kennlar dvs.) slutade avla på kampbeteenden när hund kamp förbjöds.

När jag läser ordet kamphund så får jag upp en bild av en hund som har som "arbete" att slåss, när jag läser ordet brukshund så får jag en bild av en hund som har som "arbete" att söka, apportera m.m.

Jaja.. Min hund har inte som "arbete" att slåss och är därför i mina ögon inte en kamphund.

Avslutar mitt inlägg i debatten med att Sverige borde införa körkort för hundar, oavsett ras, oavsett ålder.

/ Robban

Fast en staffe Är en kamphund. En kamphund är en hund som har sitt ursprung som kamphund, från början tjurar sedan andra hundar. Även om man idag inte kampar med dem på detta sätt, bortsett från de illegala kamperna, så är det fortfarande kamphundar. Kamphund som ord har bara en negativ klang om man inte har en korrekt definiering av ordet. En border collie som inte vallat på flera generationer är fortfarande en vallhund. Den har fortfarande sina vallinstinkter.
En kamphund som inte har kampat på decennier är fortfarande en kamphund och har fortfarande sina instinkter.
Men kamplust är inte detsamma som aggressivitet. Vilket jag redan skrivit om. Kamplust är inget annat än viljan att kämpa och eggas av motstånd. Men det har ingenting med aggressivitet att göra.
APBT n avlad fortfarande mycket seriöst för att bevara dess ursprungliga egenskaper, dvs dess kamplust. Men de renrasiga hundarna har aldrig figurerat i media i någon betydande omfattning. Det har varit de sk pitbullarna som figurerat, dvs blandraser, hundar utan stamtavla, pitbull liknande hundar.
Man testar APBTns kamplust med olika sporter, tex Weight Pulling, hang bite osv. Samtliga legala sporter.

En kvinna jag är bekant med från Svenska Pitbull Terrier föreningens tid innehar jaktlicens med sina pitbulls.

Självklart kan våra hundar funka socialt mycket bra, ibland även med andra hundar i flock. Men man skall inte lura sig själv till att tro att de inte har någon kamplust och inga kampegenskaper kvar, även om de inte avlas för att bevara de egenskaperna längre.

När man blundar för vad hundarna har för ursprung och ursprungsanvändning, då riskerar man att bli en farlig hundägare. Som sagt, även om en BC inte vallat på tre generationer kommer den ändå ha vallinstinkterna, den kommer ändå ganska säkert sätta efter joggare, vilja valla katter osv. Man måste vara medveten om vad man har för hund för att se till så att hunden inte sticker efter joggare, bilar, katter eller andra hundar.
Erkänner man och är medveten om att man har en kamphund så kan man också undvika att ställa till det för sig själv och andra.

 

[Biturbo]

Jag har sagt det förr. Förbjud skiten. PunGt.

 

[mellow]

Fast en staffe Är en kamphund. En kamphund är en hund som har sitt ursprung som kamphund, från början tjurar sedan andra hundar. Även om man idag inte kampar med dem på detta sätt, bortsett från de illegala kamperna, så är det fortfarande kamphundar. Kamphund som ord har bara en negativ klang om man inte har en korrekt definiering av ordet. En border collie som inte vallat på flera generationer är fortfarande en vallhund. Den har fortfarande sina vallinstinkter.
En kamphund som inte har kampat på decennier är fortfarande en kamphund och har fortfarande sina instinkter.
Men kamplust är inte detsamma som aggressivitet. Vilket jag redan skrivit om. Kamplust är inget annat än viljan att kämpa och eggas av motstånd. Men det har ingenting med aggressivitet att göra.
APBT n avlad fortfarande mycket seriöst för att bevara dess ursprungliga egenskaper, dvs dess kamplust. Men de renrasiga hundarna har aldrig figurerat i media i någon betydande omfattning. Det har varit de sk pitbullarna som figurerat, dvs blandraser, hundar utan stamtavla, pitbull liknande hundar.
Man testar APBTns kamplust med olika sporter, tex Weight Pulling, hang bite osv. Samtliga legala sporter.

En kvinna jag är bekant med från Svenska Pitbull Terrier föreningens tid innehar jaktlicens med sina pitbulls.

Självklart kan våra hundar funka socialt mycket bra, ibland även med andra hundar i flock. Men man skall inte lura sig själv till att tro att de inte har någon kamplust och inga kampegenskaper kvar, även om de inte avlas för att bevara de egenskaperna längre.

När man blundar för vad hundarna har för ursprung och ursprungsanvändning, då riskerar man att bli en farlig hundägare. Som sagt, även om en BC inte vallat på tre generationer kommer den ändå ha vallinstinkterna, den kommer ändå ganska säkert sätta efter joggare, vilja valla katter osv. Man måste vara medveten om vad man har för hund för att se till så att hunden inte sticker efter joggare, bilar, katter eller andra hundar.
Erkänner man och är medveten om att man har en kamphund så kan man också undvika att ställa till det för sig själv och andra.

Jag är mycket väl medveten om rasens historia och ursprungliga funktion men att kalla min hund för en kamphund tycker jag är fel, på samma sätt som jag tycker det är fel att kalla en bc som inte vallar för vallhund.
Bara för att min far, farfar, farfarsfar osv. var snickare tänker inte jag kalla mig själv för snickare.
Att rasen i sig ursprungligen än en kamphundsras vet jag och accepterar men att kalla min individ för en kamphund anser jag är fel.
Kamplusten hos hunden är väldigt stark men den är också väldigt lätt att rikta mot det ändamålet jag vill.
Jag förnekar inte inte min hunds instinkter eller historia men jag motsätter mig att hundarna avlas för kamp idag.

 

[RMT_Racing]

Men hur verklighetsflyende är folk?

Vi borde dela upp forumet i två läger. Ett för religiösa, kamphundsfolk, domedagsmiljöaktivister, mfl och ett för oss i verkligheten.

Hundar är djur, inte robotar utan djur! I hierarki, flocklevande sådana. Vad är svårt att förstå?

Haha, och i vilket läger placerar du mig?

Tänk vad seriösa folk kan vara här, tur att ni sitter bakom en skärm och inte kan kniva ihjäl varandra när åsikterna inte faller i ert tycke. :kEttingg

 

[MissHelly]

Jag är mycket väl medveten om rasens historia och ursprungliga funktion men att kalla min hund för en kamphund tycker jag är fel, på samma sätt som jag tycker det är fel att kalla en bc som inte vallar för vallhund.
Bara för att min far, farfar, farfarsfar osv. var snickare tänker inte jag kalla mig själv för snickare.
Att rasen i sig ursprungligen än en kamphundsras vet jag och accepterar men att kalla min individ för en kamphund anser jag är fel.
Kamplusten hos hunden är väldigt stark men den är också väldigt lätt att rikta mot det ändamålet jag vill.
Jag förnekar inte inte min hunds instinkter eller historia men jag motsätter mig att hundarna avlas för kamp idag.

Fast det handlar inte om huruvida de andvänds till något idag eller ej. Utan huruvida de har de specifika egenskaperna eller ej. En BC har vallinstinkterna i blodet, genetiskt. Även om den aldrig har vallat. Sedan kan man självklart använda den till annat, stimulera den på andra sätt. Men om man skiter i att göra det så kommer vallinstinkterna sannolikt visa sig på diverse oönskade beteenden. Detsamma är det med kamphundar.
För mig klingar ingen rasgrupp fel. Problemet är väl snarare att folk skaffar krävande hundar och enbart har dem till sällskap.
Kolla i annonser på brukshundar så ser man ofta att "meriterade föräldrar, alerta valpar med stor kamplust, hundar med mycket motor" you name it. Kamplust är en förutsättning för en bra arbetshund.

Jämförelsen med snickare var ju inte helt optimalt tycker jag. Det är inte samma sak. För det första är det hundar, inte människor. Vi kan tänka abstrakt, det kan inte en hund. Och nu handlar det om egenskaper, inte om vägval. Om din pappa, farfar, farsfars far osv föddes med tex ett mycket bra bollsinne, var väldigt långa och snabba, och samtliga blev proffsbasketspelare, innebär det inte att du måste bli proffsbasketspelare, men förmodligen, nästan garanterat, kommer du födas med de egenskaper som de hade, som gjorde dem så pass bra.
Men i hundars fall handlar det inte om fyra led, oftast, utan flera hundra års avelsarbete. Det är mycket djupare rotad än vad man kan eliminera på några ynka generationer.
Visst, inom staffen har man dämpat kamplusten. Men det är fortfarande en hundras som har sitt ursprung inom kamp, alltså en kamphund.

 

[Thundercat]

Tack vare den stora inavelsgraden bland kamphundarna *deras morsor är deras syrror* så självdog de trots sina förtvivlade hussar och mattars försök med att klä dem i tuffa kläder och nithalsband.
Kvar finns endast nån enstaka "renrasig" Staffe som är inneboende hos någon WT-morsa i sumpan då dess husse avtjänar ett flerårigt straff på kåken för vapenbrott och dylikt.

Husse heter förmodligen Sonny, Conny, Ronny eller Johnny.

 

[markis av magi]

Jag har sagt det förr. Förbjud skiten. PunGt.

Jag har sagt det förr, förbjud ingenting. Förbjudsstaten har gått förlångt.

 

[Majkie]

Jag har sagt det förr, förbjud ingenting. Förbjudsstaten har gått förlångt.

Jävla ihopskrivare!

 

[markis av magi]

Jävla ihopskrivare!

För långt då? nöjd eller

 

[GsxrAbuser]

Jag håller med. Kan man inte hantera sin hund ska man inte ha kvar den.
Om jag hade en hund som gjorde utfall mot andra hundar, eller för den delen människor, så skulle jag antingen ta bort den eller omplacera den till någon som kan hantera och rätta till problemet för jag har uppenbarligen tagit mig vatten över huvudet. Samma sak om jag hade en hund som jag inte kunde få att avbryta utan användande av brytpinnar eller dylikt.

Jesså ett skall eller "utfall" betyder automatiskt aggressivitet?
Hur många hundar har du haft

Många av mina grannars hundar blir lysriska mot mig när jag ute och går, själv eller med mina hundar.
Tänk ifall dom håller på att uppfostra den?
Eller om hunden är på "fulm" humör?

Ska inte lägga mig i denna tråd längre, bara hoj löst och sånt folk skriker jävla idiot när man wuiiiilar om dem på motorvägen

 

[GsxrAbuser]

Förresten kan slå vad om 100:-kr ,, antingen har ni ingen hoj eller så är den trasig för tillfället, eller så är ni sån tjurskallar som gnäller över minsta lilla?
Njut av vädret istället sola, gå en promenad ta en picknick med familjen gör något.

Åka hoj kanske

Så vem är skyldig mig 100sek? borde bli miljonär nu

 

[Steffo_b]

Jesså ett skall eller "utfall" betyder automatiskt aggressivitet?
Hur många hundar har du haft

Många av mina grannars hundar blir lysriska mot mig när jag ute och går, själv eller med mina hundar.
Tänk ifall dom håller på att uppfostra den?
Eller om hunden är på "fulm" humör?

Ska inte lägga mig i denna tråd längre, bara hoj löst och sånt folk skriker jävla idiot när man wuiiiilar om dem på motorvägen

Nej. Ett skall betyder inte automatiskt aggressivitet. Utfall är däremot tecken på aggressivitet. Och då menar jag riktigt utfall och inte bara att hunden drar för att komma fram och hälsa.
Det är precis samma sak som med människor. Om någon hejar när du möter dom på gatan är det inte aggressivt men om dom börjar skrika och sliter fram ett basebollträ så kan det uppfattas som aggressivt. (För att ta en ganska överdriven liknelse)

Och vad gäller antalet hundar så vet jag inte riktigt relevansen men det är väl ungefär 15-20 stycken som vi haft som vuxna. En Golden, en blandras irländsk zetter/bernen sennen, en blandras dobberman/irländsk zetter och resten Alaskan Malamute. Sen har vi fött upp en herrans massa valpar också men dom har vi inte haft kvar till vuxen ålder.

 

[Anders]

Husse heter förmodligen Sonny, Conny, Ronny eller Johnny.

I 99% av fallen. Resterande 1% heter Glenn och bor i Majorna.