none
Ny medlem
Ja, du har väl en liten, men jävligt liten poäng. Diskriminering och rasism finns i alla samhällen. Att utrota det helt går nog inte. Men jag är övertygad om att Sverige är ett av de länder där rasismen är begränsad jämfört med de allra flesta länder. Däremot kan säkert Sverige vara ganska slutet i ett socialt perspektiv vilket försvårar integrationen.
Du tar dig själv som exempel.
När jag pluggade på universitetet så gick där svennar, juggar, polacker, turkar, koreaner mfl. Av dem med invandrarbakgrund som jag umgicks med så hade alla ett jobb kort efter examen. P g a av att de dels hade en någorlunda vettig utbildning, dels var vettiga personer. Den av mina kursare som hade svårast att få jobb var 100% svenne. I arbetslivet har jag jobbat med många personer med invandrarbakgrund och jag talar inte om kloaksaneringsspecialister utan kvalificerade jobb. Slutsats: Invandrare får kvalificerade jobb i Sverige. Varje dag. Ge inte upp.
Face it: Världen är inte 100% rättvis. Man kan bli diskriminerad för att man är invandrare, svensk, kvinna, man, för gammal , för ung för ful eller för snygg, eller för att man har examen från fel högskola. Trots det har du goda chanser att få ett jobb i Sverige om du har de kvalifikationer som krävs.
I en av dina länkar så skrev en person :
"Men ett stort problem är att många unga invandrare tror att situationen är mycket värre än den egentligen är. De har bestämt sig för att det redan är kört och många är övertygade om att de måste flytta utomlands för att få jobb".
Det ligger en del i detta.
http://www.va.se/nyheter/du-maste-jo...m-en-sve-62471
Att ta på sig offerkoftan är ett patenterat sätt att bli en bitter snubbe.
De personer som har sämre förutsättningar än vad som kan anses som normalt har enligt min uppfattning fått det tuffare det senare åren, vilket husby är ett exempel på. Genom att den kriminella banan ses som den enda möjliga, de resurser som tidigare fanns går idag på sparlåga och skall helst inte kosta pengar.
Alla kan lyckas men det är så mycket svårare om man inte har förutsättningar, men det rättfärdigar heller inte att man väljer en kriminell bana.
Kan man inte känna trygghet hemma, leva i en vardag som präglas av missbruk och våld osv. så har man sämre förutsättningar och idag lägger man över mer ansvar på individen för att lyckas och sparar in på de instanser som kan hjälpa till.
De är ingen som vill satsa på de här typen av individer, dels för det inte finns någon kortsiktig vinst men också för att det är ett tidskrävande och dyrt arbete. Det är dessutom ett omständigt arbete där man får bygga upp ett kontaktnät runt personen, ordna lägenhet, hjälpa att söka arbete och försöka återintegrera personen.
Det är den är typen av omständigt arbete många stör sig på och som inte fanns förr då man låste in folk och på sin höjd lärde dom att snickra fågelholkar.
Min mening är att man måste se bortom det straff personen förtjänar och blicka mot hur problemen uppkommer och vad som kan bryta den kriminella banan, och vissa ser tyvärr det som att dalta med människor...