När jag hade påbörjat min körtkortsutbildning som 16-åring 1983 så dog min 24-åriga kusin i en MC-olycka. Då var det liksom inte bara oro i min familj utan det var i allra högsta grad på riktigt. För mig fanns inget alternativ dock, jag var en kompromisslös individ i den åldern. Dock har detta med all säkerhet påverkat mig allt sedan dess och kanske var detta skälet till att jag bara kraschade min 125:a 7 ggr på två säsonger (ofta hård inbromsning, rullgrus samtidigt som jag skrek: Kenny Roberts!! Jag är så gammal att jag menar den riktiga Kenny Roberts, inte sonen). Vissa saker måste man bara göra, driften är för stark för att man ska kunna låta bli.
Nu då? 37 år gammal och småbarnsförälder och är doktorn som gått alldeles för många jourer på akuten för att odelat älska motorcyklar. jag körde mc sista gången 15/7 2003 och min som föddes 3 dagar senare. För min ansvarskänsla är det otänkbart att köra MC som förälder. Det skulle ta min familjs tid, pengar (Jag körde inte landsväg vilket i bästa fall kan jämföras med koffeinfritt kaffe, dvs meningslöst, eller som att spela poker om låtsaspengar, dvs meningslöst.) samt att jag skulle kunna skada mig så jag skulle klara min försörjningsplikt sämre. Inga problem för mig; jag sätter min familj före mig själv samt att älskar trycket av ansvar.
Min son (och även dottern) då? kommer de att få köra MC? Så mycket kan jag säga att jag starkt kommer att avråda och de kommer att få göra det för egna pengar. Om intresset är tillräckligt stort så kanske det är fel att sätta min oro över deras passion och då kommer jag kanske att omvärdera. Ur den synvinkeln tycker jag att det är orimligt att ge ett motorfordon till någon yngre än 11-12 år. Samtidigt sitter jag i en svår sits för även om jag inte kör själv längre så jobbar jag som tävlingsläkare i Speedway och kommer att vara tävlingsläkare på Edgegames i år igen och snart börjar åtminstone sonen haja detta och troligen bli intresserad och som man sår får man skörda.. Eller?
Förstå era föräldrar, för dem finns det ingenting på jorden som kan ersätta deras barn och inget som kommer i närheten av värde. Förstå deras vånda när de å ena sidan vill låta er vara fria individer och å andra sidan oroar ihjäl sig när ni tar risker. stå ut med deras kommentarer. Krama om dom så ofta ni kan.
Kör försiktigt!!!
/Hising